[Prs] Drive you mad

Aurora kan inte hålla sig från att skratta till, precis som den andre verkar vilja göra. Nu hade det inte varit hennes fel att hon fallit ner pladask på marken, utan det hade varit Millie.. men hon känner sig fortfarande fruktansvärt klantig där hon sitter. Det är liksom någonting som förekommer rätt ofta om hon ska vara ärlig, hon kan vara riktigt klantig ibland. Den unga damen tittar ner på sin klänning. Om den varit smutsig innan så vet hon inte vad den är nu. Hon hade ramlat ner på både lera och gödsel, vilket uppenbarligen leder till att både hon själv och hennes klänning blivit riktigt smutsiga. Åh, hon undrar hur Mrs Wellesley kommer att reagera på det här. Kanske skulle hon få en hjärtattack av chocken, och oron över att en proper Lady aldrig någonsin skulle se ut på det här viset. Åtminstone inte framför en herre som de vill ska vara hennes framtida man.
”Ja tack, det gick utmärkt. Mrs Wellesley kommer inte tycka om det här,” försäkrar hon honom med ett skratt och tar tacksamt emot hans hand och ställer sig upp från röran. Artonåringen vrider lite på sig så att hon kan se ner på rumpan, och det är där den största fläcken är. Aja, hon har ju iallafall en ursäkt till det hela. Inte visste hon att Millie skulle vara ute efter så mycket kelande. Aurora höjer handen mot sitt hår och tar ut blomman som suttit där.
”Den här klarade sig iallafall utmärkt,” påpekar hon och sätter upp den igen. Det finns lite lera i hennes hår också, men inte särskilt mycket alls. ”Okej, mot skjutbanan då!”

Åh, det är uppenbart att mannen bredvid henne inte känner mrs Wellesley så bra. Nu kommer damen troligen aldrig att visa sig så arg framför honom, eftersom att hon vill att familjen ska se alldeles perfekt ut, men det är jobbigt när hon har fyra unga damer som konstant gör bort sig. Vissa är prydligare än andra, men det är ofta Aurora som irriterar henne mest av alla, därefter kommer Charlotte. Hon kan tänka sig att det är för att de två inte är hennes biologiska döttrar och att hon alltid har ogillat dem, hur som helst är de rätt vana vid det vid det här laget. Hon rättar till sin klänning och försöker att borsta bort det mesta av smutsen, vilket inte blir ett så lyckat försök. Aja, det får duga.
”Tja.. man har alltid något att göra iallafall.” Konstaterar artonåringen fundersamt. Det är sant, med tre systrar så kan man alltid få någonting att göra. Det är lite jobbigt däremot att påminnas om att fadern varit otrogen mot deras mamma med den nya mrs Wellesley, och fått två barn med henne. Men de två barnen är snälla och kan vara hysteriskt roliga vid tillfällen, även om de också kan vara smått irriterande vid andra. ”Emma och Christine är rätt mycket yngre än mig, de är mina halvsystrar. Men det är skönt att ha dem omkring, vi träffar inte jättemånga andra särskilt ofta faktiskt,”fortsätter hon och börjar sparka på en sten som ligger i vägen. Varje gång hon kommer fram till samma sten så sparkar hon iväg den. ”Hur är det att växa upp utan syskon?”