Som solen och månen - Thalia & Medi

Han stack hål på påsens ena hörn och började dricka medan han såg på henne. efter ett tag skakade han på huvudet.
"Hur kom han hit? Jag menar du bor långt in i skogen och det är inte många som rör sig hit..." Han kunde höra hur åskan slog ner några kilometer bort och suckade.
"Såg han skrämd ut?" frågade han tyst.
"Hade han blivit jagad eller så?"

"Jag skulle inte kalla skogsbrynet för långt in i skogen, men hur som helst." Valencia la huvudet på sned och lyfte på ögonbrynen åt hans frågor. Vad var nu det här för ett korsförhör?
"Varför bryr du dig?" frågade hon och ansträngde sig för att inte brista ut i skratt, förstod sig inte på varför han var så intresserad av hennes gäst.
"Om du upplever din vardag som händelselös rekommenderar jag miljöbyte istället för att enervera mig," fortsatte hon och strök tungan över tänderna.

"Det är i skogen vare sig du vill eller inte." Han drack upp och såg på henne med kalla ögon.
"Du vet så mycket väl att vargarna jagar. Om du minns så är det hänsynslösa när de kommer till sin jakt. " Han såg mot fönstret.
"Så om de jagade nu under stormen då ingen vågar gå ut så är det illa för din gäst." Han reste sig.
"Ska jag ta hit en läkare eller något?"