Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon gick vidare medan hon plockade lite blommor och såg på honom.
"jag måste hitta allt först. Min mästare är rätt sträng när det kommer till detta." Hon visade listan. Hon hade knappt fått en fjärdedel och hon log svagt.
"Om du inte har andra sysslor så följ mig gärna till portarna. Jag vill bli klar så fort som möjligt. Det är fest i staden. men jag ska nog bara se på håll."

Eruiel nickade och tittade på listan igen. "Jag vet var några av de där sakerna finns.", förklarade han och nickade åt ett håll. "Kom, den här vägen." Han gick före Alice och ledde henne fram till en rinnande bäck som kantades av olika växter, några av de som Alice sökte.
"Här, se." Han visade med händerna åt växternas håll.
"Jag följer dig sedan." Han log och tittade på henne igen. "En fest? Vad firar ni?"

En lycka spred sig genom henne. Det hade varit länge sedan någon hade pratat med henne om bara annat än hur vacker hon var och att vara förälskad i henne. Det kändes lättsamt och hon gav honom ett leende när hon började plocka växterna och satte sig sedan mer bekvämt.
"Du är för snäll Eruiel." Hon plockade upp sin matsäck och såg på honom.
"Vi kommer fira att skörden gått bra. Sen är det andra saker vi firar. Vi firar till gudinnan Yur över säkerhet."

Eruiel gjorde henne sällskap och satte sig ner på marken han med. Bredvid henne.
"Jag är glad att kunna hjälpa till.", började han och iakttog henne någon sekund för att sedan se över axeln tillbaka från de håll de kom ifrån. Snart skulle nog någon leta efter honom. Hans far var inte nöjd med att Eruiel gick som han ville överallt. Han vände blicken tillbaka på Alice.
"En skördefest. Så trevligt. Gudinnan Yur? Henne har jag inte hört talas om. Vad är hennes historia?"

Hon såg ut över sjön medan hon tuggade sakta. Såg sedan på honom med ett höjt ögonbryn och skakade på huvudet.
"Jag trodde ni alver var smarta." Sa hon och flinade.
"Yur är huvudstadens beskyddande gudinna." Hon lade ifrån sig mackan och ritade en symbol i leran och såg på honom,
"Det här är hennes symbol och vi firar henne när det är skördefest, början till en skörd. Hon är skördens gudinna men sen har vi andra." Hon lade huvudet på sned.
"Vad äter en alv?"

"Bara för att jag inte känner till alla gudinnor i hela världen betyder det inte att jag inte är smart. Jag kanske kan andra saker än vad du kan." Han höjde på ögonbrynet tillbaka åt hennes håll. Han kikade sedan ner på symbolen hon ritat i marken. Han tystnade ett tag.
Tittade upp när han hörde hennes fråga.
"Säkert mycket likt det du själv äter. Vi äter mycket som kommer från naturen. Och vi har duktiga bagare som gör jättegott bröd." Han iakttog henne igen. "Varför är ditt hår oborstat?"

Hon kunde låta bli och började skratta så lite bröd flög ut ur hennes mun och torkade snabbt bort smulorna.
"Okej du fick mig." Hon såg sedan på honom och nickade.
"Det låter gott. Om det är ofarligt skulle jag vilja prova någon gång." Hon blev sedan tyst och väldigt röd i ansiktet. Försökte gömma sig bland sina kläder.
"För män..." Viskade hon. Ville inte gå in på samtalet.

Eruiel tittade nyfiken på henne. Han skulle gärna bjuda med henne någon gång till skogsriket, men när tillfälle gavs. Alice var ute på uppdrag.
"Är det något du ska hämta? Som jag kan hjälpa dig med menar jag? Är det mycket kvar på listan?"
Eruiel teg om hennes kommentar om hennes frisyr. Det angick honom inte.

Hon skakade på huvudet.
"Nej inte alls men du sa ju att ni var bra på baka." Sa hon och såg på honom. Sedan drog hon lite i sitt hår. Det skulle behövas tvättas åtminstone. Det var ju fest i kväll. Men hon skakde på huvudet.
"Så du har inget viktigare för dig? Kanske göra ditt jobb?"

"Jag bakar inte, men jag vet några andra som är bra på det.", sa han vänligt. Han pausade och iakttog henne. Försökte läsa av henne. Men så ställde hon en fråga och Eruiel vaknade upp ur tankarna.
"Idag skulle vi patrullera runt murarna, vilket vi har gjort. Och nu väntar inget särskilt förrän jag ska träffa min far och senare har min träning." Eruiel ryckte på axlarna. "Jag får oftast komma och gå som jag vill.", tillade han, fortfarande med ett leende på läpparna.
"Varför undrar du?"