The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

Finns inga ord för hur himla bra denna är!

Super super mega bra!
Hoppas det är Remus som står där...

Eller tänk om det är Regulus? :O

LOTS OF LOVE ♥ ♥

Kapitel 44
Dramatiska patrulleringar och frukostöverenskommelser
April 1977

’’Jag tror... eh... jag tror att Slingersvans och jag borde gå... Pete, ge mig kartan’’, sa James snabbt. Peter räckte den till honom och James tryckte den i händerna på Sirius. ’’Här... ni hittar oss sen.’’
Han ryckte tag i Peter och de skyndade därifrån.
’’Jag... jag hörde dig. Jag hörde... allt.’’
’’Jag bryr mig inte’’, sa Sirius. ’’Allt var sant.’’
Sekunder senare hade Remus kastat sina armar runt halsen på honom. Lycka bubblade upp inom Sirius och stockade sig i halsen på sig så att han inte fick ur sig ett ord. Tårar vällde upp i hans ögon igen, det var som om en kolsyrepatron exploderat inom honom.
’’Känner du dig verkligen tom?’’
’’Du har ingen aning. Förlåt. Förlåtförlåtförlåt...’’
’’Håll käften. Förlåt mig’’, sa Remus och höll Sirius ännu hårdare.
’’Förlåt mig mer.’’
’’Nej, förlåt mig! Jag var en idiot!’’
’’Jag är idioten här! Förlåt!’’
’’Har vi på riktigt den här konversationen?’’
’’Jag vet. Vi är såna töntar så det är inte sant’’, skrattade Sirius.
’’Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte.’’
’’Bra, inte jag heller. Förlåt mig.’’
’’Förlåt mig och var tyst nu’’, sa Remus.
’’Om jag får sista ordet.’’
’’Okej.’’
’’Bra. Förlåt.’’
Remus släppte Sirius, tog tag i hans klädnad, drog honom milt mot väggen och kysste honom.
’’Paus över?’’
’’Paus över. Värsta fem dagarna i mitt liv.’’
’’Bra. Vi är på samma sida.’’

***

Remus blev attackerad med en så häftig fart att han ramlade framlänges. Någon låg över honom och kramade om honom hårt. Några röda hårtestar föll ner i ansiktet på honom och han kände doften av äppelschampo.
’’Åh, hallå, Lily.’’
’’Jag visste att ni skulle fixa det!’’ sa hon triumferande. ’’Jag visste det! Berätta allt!’’
’’Öh, visst, om du kliver av mig...’’
Tyngden lyfte från hans rygg och han rullade ett halvt varv. Lilys ögon lös av glädje.
’’Förlåt’’, skrattade hon, ställde sig upp och räckte ut en hand för att dra upp honom. ’’Jag blev bara så glad när jag fick veta.’’
’’Hur kunde du få reda på det så snabbt?’’
’’Åh, kom igen. Jag fick syn på Sirius. Han svävade på moln och mungiporna var uppe vid öronen.’’
En värme spred sig i Remus bröst. Han borstade av den dammiga klädnaden med ett fånigt leende på läpparna.
’’Vi löste det innan. Jag råkade överhöra en konversation och han, ja...’’ Remus avslutade inte meningen.
’’Jag är så glad för er skull. Du har ingen aning. Gör inte om den här sörjan, Rem, okej?’’
’’Okej’’, skrattade han.
’’Vi har patrullering snart. Klockan tio i uppehållsrummet?’’
’’Vi ses där.’’

En dryg timme senare möttes de upp framför brasan i Gryffindors sällskapsrum och marscherade ut i korridoren.
’’Du?’’ sa Lily efter en stund av tystnad.
’’Mm?’’
’’Kan jag fråga en sak utan att du sprider det vidare till någon?’’
’’Det kan du alltid, det vet du.’’
’’Speciellt inte James. Eller Sirius, för den delen.’’
’’Självklart inte.’’
’’Okej, tack’’, sa Lily. Hon log, men det syntes tydligt att hon tvekade på om hon skulle säga något. Han såg på henne med ett höjt ögonbryn, men hon vände bort blicken.
’’Vad är det, Lily?’’
’’Alltså’’, började hon långsamt. ’’Öh... jag vet inte hur jag ska säga det här... Jamestyckteattviskulleväntamedduvetvadochjagharabsolutingaproblemmeddetegentligenmenjagvetatthannormaltsettskullehadetoch...’’
’’Lugn i stormen! Jag hörde inte ett ord. Prata långsamt, tack.’’
Hon tog ett djupt andetag.
’’James tyckte att vi skulle vänta med att... göra saker’’, sa hon långsamt.
’’Det är jag medveten om.’’
’’Va? Sa han det? Öh... jag bara vet att det är inte riktigt... honom att göra så...’’
’’Så du undrar om jag tror att det har med dig att göra?’’
Lily kollade upp på honom och insåg att han log mot henne.
’’Ungefär så, ja.’’
’’Okej, först och främst’’, sa Remus. ’’Varför säger du att det inte är honom att göra så? James är oskuld.’’
’’Va? Men det är omöjligt!’’
’’Varför skulle det vara omöjligt? Han har gjort mycket, men han har aldrig gått hela vägen. Vad jag vet. Och han hade nog med största säkerhet berättat det.’’
’’Så vadå? Han kanske bara är nervös?’’
’’Inte vet jag. Fråga honom.’’
’’Men du måste ha missat något. James Potter är skolans största tjejtjusare. Efter Sirius, men honom har väl alla gett upp på nu.’’
Remus skrattade.
’’Vi får väl hoppas.’’
’’Men okej, om du måste gissa; förutom Sirius då, vem av er andra tre blir av med den först?’’
’’Öh... ska jag vara helt ärlig...’’ sa Remus och rodnade. ’’Så är James den enda oskulden i vårt gäng...’’
’’Va!?’’
’’Varför är det så svårt att tro?’’
’’Nej, jag menade inte så... vänta, har du och Sirius...?’’
’’Vad räknas som...?’’
’’Bör vi verkligen gå in på detaljer?’’
’’Det spelar ändå ingen roll. Jag var inte oskuld innan vi blev ihop, heller.’’
’’Man tror man känner folk!’’ sa Lily och skrattade. ’’Peter, då?’’
’’Han var först.’’
’’Innan Sirius?’’
’’Ja. Men jag tror att han fick allvarliga men för livet av den händelsen.’’
’’Vill jag...?’’
’’Veta, nej. Lily, jag tycker inte att du ska oroa dig, okej? James är absolut hals över huvud förälskad i dig. Enda anledningen till att han vill vänta är att han inte vill göra något som någon ångrar eller paja något.’’
Hon log och rodnade. Hon skulle precis öppna munnen för att svara, när de hörde något. De höjde på ögonbrynen och svängde runt hörnet.

De såg inte ansiktet, den okände eleven satt ihopkurad på en bänk i skuggan. Alla ljuskronor i korridoren hade slocknat.
’’Öh... hej. Jag måste tyvärr be dig gå till din sovsal’’, sa Lily vänligt. ’’Det är läggtid klockan tio.’’
Personen kollade upp.
’’Sirius?’’ sa Lily förbluffat. Pojken reste på sig och steg fram i ljuset. Det var inte Sirius. Hans hår var välkammat, han var några centimeter längre och hade en magrare figur. Och en silvrig orm lyste mot grönt på hans bröst. ’’Åh, förlåt. Jag såg inte att det var du.’’ Hennes röst lät med ens kall. Han sa ingenting. Med ens insåg Lily och Remus att han hade tårar i ögonen.
’’Öhm, är du okej?’’ sa Remus försiktigt.
’’Är det sant?’’ sa Regulus utan att svara på Remus fråga. ’’Jag har hört rykten... stämmer det? Du... och han?’’
Lily såg ut som om hon var beredd att gå till attack, men hon sa ingenting. Remus svalde.
’’Ja, det vet du ju redan, eller hur? Jag antar att det var du som berättade för Mr och Mrs Black, inte sant?’’
Regulus såg ut som om Remus slagit honom i magen.
’’Jag... jag sa bara till de vad jag hade hört. Hur vet du det, förresten? Att jag skrev till dem?’’
’’För att det var jag som fick ta hand om honom när han låg och grät hela dagen efter att ha fått ett mindre trevligt brev från din käre mor.’’
’’Lika bra att de fick reda på det. Det är avskyvärt’’, mumlade Regulus. ’’Det ni håller på med. Och med dig av alla. Och tro inte att jag inte har klurat ut vart det är du tar vägen en gång i månaden, Lupin. Äckliga halvblod.’’
Remus hade inte hunnit reagera, Lily hade redan dragit sin stav. Han ryckte den ifrån henne.
’’Lugna ner dig, Lils!’’ Hon struntade i honom och gick mot Regulus med häftiga steg som om hon skulle ge honom en smäll. Remus greppade tag i hennes arm och höll henne tillbaka. ’’Lily, hallå! Du är prefekt!’’
’’PASSA DIG, BLACK, OM JAG NÅGONSIN IGEN HÖR DIG –’’ Hon kämpade emot Remus, som nu höll i henne med all sin kraft, men hon var tjugofem centimeter kortare än honom och hade ingen chans.
’’De brukar säga att smutsskallar har en bristande förmåga för att behärska sig’’, sa Regulus och knyckte på nacken. Han hade dragit fram sin trollstav ur fickan. Remus blev så arg att han omedvetet släppte greppet om Lily för att säga något. Hon såg sin chans, tog sig loss och var på väg mot Regulus igen. Den yngre Blackbrodern började mumla några ord med trollstaven riktad mot henne, men Remus hann före. Han riktade trollstaven mot Regulus.
’’Du rör henne inte!’’ sa han. Han behövde inte kasta några besvärjelser, Regulus sänkte sin stav med ögonen fästa på Remus. Lily stod blickstilla och stirrade argt på honom. Hennes hjärta bankade hårt och ansiktet var rött av ilska. Med ens lade Regulus ned staven i fickan, stegade fram till Remus och viskade så tyst att Lily inte kunde höra honom;
’’Ta hand om honom. Snälla.’’
’’Oroa dig inte’’, sa Remus med en kylig ton i rösten som Lily aldrig hört förut. ’’Jag tror nog att jag tar bättre hand om honom än du någonsin har gjort.’’
Regulus gav honom en blick som Remus verkligen inte kunde tolka. Var det hat, förtroende, dåligt samvete...? Sekunder senare hade han försvunnit ner längs med korridoren med klädnaden fladdrande efter sig.

Dagen därpå var det som om ingenting hade hänt.
’’Hogsmeadehelg!’’ sa Sirius glatt vid frukostbordet. Han vände sig mot Remus; ’’Får jag lov att göra dig sällskap, Månblomma?’’
’’Inte om du någonsin kallar mig Månblomma igen.’’
’’Månpaj...?’’
’’Herregud –’’
’’Okej, jag har det; Månhjärta.’’
’’Passa dig om du inte vill gå ensam i helgen.’’
Sirius skrattade och vände sig sedan mot James och Peter.
’’Ni då? Du ska väl ut med Evans, Tagghorn?’’
’’Jag har inte frågat henne än’’, sa James ärligt.
’’Bäst att du passar på nu’’, sa Peter lågt. ’’För här kommer hon.’’
James såg sig snabbt omkring, och mycket riktigt kom Lily Evans gående längs med Gryffindorbordet med Marlene och Mary vid sin sida. Han var beredd på att rycka tag i henne innan hon hade passerat, men de tre flickorna slog sig ned tillsammans med marodörerna vid bordet.
’’Hallå, hörni’’, sa Lily glatt. ’’Får man ert sällskap till frukost?’’
’’Öh, självklart’’, sa James och log stort. Hans mungipor var så gott som uppe vid öronen och all hans morgontrötthet var borta.
’’Hon har bara pratat om honom i två veckor’’, mumlade Marlene i Sirius’ öra. Sirius flinade.
’’Han har bara pratat om henne i två år’’, sa han.
’’Förresten, Lily’’, sa James som inte hade hört deras konversation. ’’Hogsmeadehelg. Lust att gå ut?’’
’’Gärna det’’, sa hon, log och hällde upp te i sin tekopp. ’’Påfyllning, Rem?’’
’’Ja, tack’’, sa Remus och höll fram sin halvfulla kopp. Hon fyllde den och tillade plötsligt;
’’Vad har ni två för er då?’’ Hon kollade från Remus till Sirius.
’’Vi ska också gå ut, kom vi fram till för ungefär en minut sedan’’, skrattade Sirius.
’’Jag fick en idé’’, sa James.
’’Uh oh.’’
’’Vi slår oss ihop!’’
’’Vadå, som en dubbeldejt?’’ sa Remus tveksamt.
’’Precis som en dubbeldejt’’, log James. ’’Vad säger ni?’’
’’Tja, jag är ingen erfaren dubbeldejtare, men det låter kul!’’ sa Sirius.
’’Samma här. Har inte varit på en dubbeldejt sen den där katastrofen under fjärde året...’’
’’Vi ska inte prata om det, Lily’’, varnade Mary.
’’... men det låter roligt. Visst!’’
’’Remus?’’
’’Jag är på.’’
’’Härligt’’, log James. ’’Dubbeldejt blir det. Skål på det!’’

SÅÅÅÅÅ BRAAAAAAAAAA!!

Började hoppa upp och ner som en galen ekorre när jag såg att den här ff:en faktiskt var uppdaterad med ett kapitel.

Och alltså, vilket kapitel.
Även om jag inte är Wolfstars största fan så var det såå gulligt när de blev vänner igen ♥
Delen med Regulus var BÄST. Jag vet inte men jag älskade den på något sätt, och hur du framställer Regulus.
Och på slutet var det också super.

Älskar hur du blandar vardag med dramatik, marodörernas små skämt med allvarliga scener osv. Det fångar en på ett fantastiskt sätt. Jag är beroende av den här ff:en. Om När du gör en ny fanfiction så MÅSTE du tagga mig, för du skriver awesome. :3 ♥

So freakin' amazingly good I can't spell in english but I don't care 'cuz this is soooo goood!!!

Älskar allt! Remus och Sirius återförening ♥ Scenen med Regulus var wow. Du har verkligen fångat honom som jag tänker mig honom. Älskar att han sa åt Remus att ta hand om Sirius!

Men jag vill definitivt veta vad som hände när Peter förlorade oskulden! (trodde aldrig att jag skulle säga/skriva den meningen...) Men det låter ju intressant, "men för livet", stackars (?) Peter x)

Och avslutningsvis - "Månpaj". Jag dog xD Skrattar fortfarande xD Så jäkla bra!

Du är bäst, ingen protest! ♥

"James är oskuld.’’
’’Va? Men det är omöjligt!"
Men Lilla Lily då xD

’’Hogsmeadehelg!’’ sa Sirius glatt vid frukostbordet. Han vände sig mot Remus; ’’Får jag lov att göra dig sällskap, Månblomma?’’
’’Inte om du någonsin kallar mig Månblomma igen.’’
’’Månpaj...?’’
’’Herregud –’’
’’Okej, jag har det; Månhjärta.’’

Mina två favoritbitar xD Jättebra
Hahaha xD Gillade allt! Regbiten var awsome, återföreningen fin, patrulleringen intressant och bra ♥ Och nu får vi se om Slingersvans kanske också har tur med kärleken :3♥

Fantastiskt!!!

Alltså blev helt jäätte glad när drt uppdaterats här, sen såg jag att det bara var en kommentar ;-;