Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Det mörknade i Octavias ögon. Var det någonting hon avskydde så var det andra förlöjligade henne eller hennes förflutna. Hon följde med ut från rummet, men tog sedan några steg ifrån drottningen. Ville inte stå för nära längre.
"Så.. Konungen har alltså ditt hjärta. Och det finns ingenting mellan dig och Leoindas?", sa hon nyfiket och knäppte händerna bakom ryggen medan hon började gå längst den långa korridoren. "Hur kommer det då sig att prinsen försöker sära på er?"

"Känner du inte prinsen alls? Han har troligen någon självisk agenda och min make misstänker att han har känslor för mig, vilket förklarar hans val av hetär." sade hon roat och ryckte på axlarna. Hon log mot några vakter och gick in till den stora salen. Hon dröjde sig inte kvar hos hetären utan gick till sin make, hon krokade arm med honom direkt och kysste mjukt hans kind. "Jag förlåter dig och jag älskar dig." sade hon tyst och log svagt då han drog undan sin arm för att lägga den runt hennes midja. Hon log smått och fuktade sina läppar.

Octavia stannade kvar i skuggan och tittade efter drottningen när hon gick vidare till sin make. Hon hade underskattat Cleo och fler misstag skulle leda henne längre ifrån drömmen om att bli en fri kvinna.. Hon ville vet vad som gjorde Cleopatra så speciell. Vad var det med henne som gjorde att hon både hade Philip och Leonidas runt sitt finger?
"Försöker du hitta ditt nästa byte?". Det var Leonidas som dykt upp bakom hetären. Octavia gav prinsen ett leende och såg sedan tillbaka ut över människorna. "Har du berättat än? Om varför du är här?". Hennes blick föll återigen mot kungaparet.
Leonindas gav ifrån sig en lätt suck. "Så småningom...", svarade han kort och gick sedan vidare. Lämnade flickan ensam.

Cleo gick runt med sin make och minglade så länge hon orkade, då hon var med barn fanns det en viss förståelse till att hon inte hade någon större lust att umgås så länge. Hon ursäktade sig efter ett tag och kysste mjukt Philip innan hon började dra sig undan, kände sig otroligt utmattad och började få lätta värkar i magen. Hon hade inte ens tänkt på Octavia förrän hon gick förbi henne lite hastigt, hade inte ens ork till att bry sig. Cleo gick snabbt till sitt rum och la sin hand på sin mage, tackade snabbt vakterna som öppnade dörren åt henne och la sig utmattat ner på sängen.

Även Leonidas minglade omkring på festen. Då och då slängde han ett par blickar mot kungaparet och kunde inte låta bli att le till då han skymtade det välkända smycket som hängde runt drottningens hals. Han lade även märke till när Cleopatra började dra sig undan från gästerna och ville helst av allt följa efter. Men hur var det ens möjligt när man var hedersgäst? Allas ögon låg på honom. Även Philips, som fortfarande hade sina misstankar.

Cleo tog av sina smycken och klänning innan hon la sig under täcket, det dröjde inte länge förrän hon somnade till.
Philip gick fram till Leonidas och la handen på hans axel. Han visste inte riktigt hur han skulle börja men han tog ett djupt andetag.
"Jag vill be om ursäkt." sade han och kollade på sin broder.

Det syntes inte utåt, men Leonidas kände en stor klump i magen när han hörde Philip be om ursäkt för sitt tidigare beteende. Det fick honom att för första gången verkligen tänka över sina handlingar. Han ljög sin barndomsvän rakt upp i ansiktet. Mannen som han vanligtvis berättade allt för. Till och med sina sina mörkaste hemligheter. Men det Leonidas gjorde var själviskt, oförlåtligt och kunde lätt bryta den broderliga vänskapen för gott.
Han besvarade med att ge Philip en lätt dunk i ryggen.
"Det var på tiden. Jag kände knappt igen dig idag" , sa han med en retsamt ton och gav konungen ett snett leende, men inombords började skuldkänslorna sakta ta över.

"Jag råkade säga till Octavia att hon kunde vara min officiella älskarinna precis innan det hela, det var verkligen i stunden och allt, men det är väl inte bindande? Cleo har hotat mig riktigt ordentligt och visst är jag kung och hennes man men jag kan inte förlora henne, jag älskar henne verkligen." sade Philip lågt, visste att somliga skulle kalla honom svag och patetisk för att han lät Cleo styra med honom lite som hon ville men han skulle ge henne världen om hon så ville.

Leonidas tvingades ta ett djupt andetag när Philip förklarade sin kärlek till drottningen. Det var en förbjuden tanke, men en del av honom hade nästen hoppats på att konungen skulle fastna för hetären, och därmed distansera sig från Cleopatra.
"Oroa dig inte. Jag skickar tillbaka Octavia med ett skepp imorgon. Du kommer aldrig behöva se henne igen", svarade han till slut, och tittade snabbt bort mot flickan som fortfarande stod kvar på samma plats. Hennes blick var riktad åt deras håll, som om hon försökte lista ut var de talade om.

"Hälsa henne att jag ber om ursäkt, jag menade inte att ge henne hopp." sade han och granskade Leonidas en stund innan han log. "Nåväl, du har inte berättat varför du förgyllt oss med din sällskap denna gång." log han och tog en bägare med vin. Han hoppades på att det var något som skulle innebära att Leonidas skulle stanna längre än några dagar.