PRS Lupple & Medi

Hon log och fnittrade till.
"Jag tror inte sjuksköterskorna skulle uppskatta om du stannade kvar och stressade upp patienterna." Hon log trött.
"Åk hem och hälsa alla där hemma. Säg att jag mår bättre och kommer kanske får komma ut till helgen."

Dorian flinade lätt. " Tro mig de skulle inte märka av mig." Sa han och såg på henne men nickade.
"Okej, jag gör så. Vi syns imorgon." Viskade han och pussade henne försiktigt på pannan innan han gick iväg och ut från sjukhuset. Han blev inte speciellt överraskad av att känna av hela familjens närvaro i närheten av sjukhuset.
Han skrattade lågt till och gick till en skuggig del av en gränd och möttes väldigt snart av Lathan.

"Hur mår hon?" Sa han och Dorian log.
"Hon mår bättre. Jag ska bara hem och byta om och hämta lite grejer." Sa han och Lathan nickade. I väntan på fler svar verkade det som.
" Hon hälsar till er alla och hoppas på att få komma ut till helgen." Sa han lugnt.

"Vi ses." Hon sänkte sängen och somnade snart och drog djupa andetag medan maskinerna jobbade.

Maria log mot Dorian.
"Bra. Jag tänker besöka henne imorgon om hon mår bättre. Hon måste säkert ha det tråkigt." Hon log mot sin make.
"Älskling vad säger du? Vill du vara med och besöka henne?"

" Då skulle hon nog bli jätteglad." Sa Dorian innan han gick mot skogen och sprang hem. Säker på att hans familj skulle skydda henne.

Ganska snart var han hemma, tog en snabb dusch, bytte kläder och gick ned till hennes rum och plockade ned boken och la korset i en liten smyckesbox och sprang tillbaka till sjukhuset. Hälsade på sin familj och gick sedan upp till hennes rum. Smög in la boken på hennes sängbord och boxen innan han tyst satte sig ned på stolen.

Maria log och blickade upp mot rummet och såg sedan på sin son.
"Vi håller vakt så ta det lugnt." Hon kysste sin son på kinden och lade sin ar, på sin makes.

Hon hade inte vaknat när Dorian tagit sig in i rummet och sov tyst vidare. Hon såg piggare ut och färgen hade kommit tillbaka till hennes kinder.
"Dorian." Hon mumlade i sömnen och greppade tag om kudden.
"Gå inte."

Han satt och studerade henne när hon sov, i timmar innan han tog upp boken och började läsa den lite när hon började prata. Han stängde snabbt igen boken och tittade oroligt på henne men insåg ganska snart att hon sov.
Pratade hon i sömnen? Han sken upp lite och ville nästan viska att han inte skulle gå men han satt bara tyst och lyssnade, iakttog.

"Nö.... Vet inte." Hon gnydde till och drog in luft i lungorna medan det började bli morgon.
"Smärta. Ont." Hon ryckte till och vaknade plötsligt och vände sig om.
"Dorian?" Hon gned sig i ögonen och såg på honom.
"Hur länge har du varit här?" Hon satte sig upp och såg ner på boken och såg sedan upp på honom igen.

Dorian såg på henne , var inte beredd på att hon skulle vakna och så var hon vaken. Han log smått.
"Godmorgon. Kom precis." Sa han lugnt och log.
"Sovit gott?" Fortsatte han med ett leende och lutade sig bakåt i stolen.

Hon nickade bara och såg på honom.
"Jag har sovit gott och jag mår redan bättre." Hon log mot honom och gjorde så sängen blev i en sittande ställning.
"Jag undrar om jag kan få gå runt i rummet idag. Men det är ju inte vi som bestämmer."
Willow log mot honom och kliade sig i det ruffsiga håret och såg på boken.
"En fråga. varför du en bok på engelska hemma?"

"Skönt och höra." Log han och nickade lite.
"Vi får prata med Alexander om det, men det borde inte vara problematisk. Du mår ju bättre. " Sa han lugnt och studerade henne, hon var så vacker.
Han såg på henne och skrattade lågt.
"Jag kan tala många språk Willow och har böcker i många språk, just denna är en engelsk författare så det är i originalspråk. Jag gillar att läsa böcker på det språket författaren skrivit den i- så långt jag kan." Sa han med ett leende.