Ginerva2003 & Medi

Han log bara och tog henne i famnen och lade sig ner i sängen. Han log. Han hade fått höra det han ville.
"u älskar mig?" Han log och tog henne närmarfe sig och bet henne lekfullt i örat.
"Åh det skulle du inte ha sagt. Nu blir du aldrig av med mig." Han smekte henes kind igen och han log.
"Du har inte gissat vad jag är. Du har gissat ja men inte rätt. Vill du gissa och bli skonad eller låta det bara hända?" Han log svagt och såg sedan mot dörren.

Hon satte sitt huvud mot hans bröstkorg.
”Ja vad trodde du” sa hon och log stort. Hon började skratta av att det kittlades.
”Jag vill inte bli av med dig” sa hon och vände sig lite så hon kunde se in i hans vackra ögon.
”Jag vett inte vad jag mer kan gissa på” sa hon.
”Skonad från vad, vad menar du” sa hon förvirrad och lite rädd.
”Men du skulle ju allting göra något elakt” sa hon för att först och främst övertyga sig själv.

"Åh du vet att få själen uppäten." Han såg på henne och han höll henne mot sig. Hans blick såg på henne och han log mjukt.
Han talade sanning. Han kunde annars ta henne till sitt palats och leva där men hon skulle inte vilja det.
"Gissa rätt innom en vecka och jag skonar ditt liv." Han smekte hennes kind och bet henne lekfull i örat igen. Nu hade

"Va" sa hon skräckslaget och försökte ta sig loss.
"Släpp mig ditt monster" sa hon med tårarna rinnande ner från kinderna.
"Jag tänker sticka från dig fattar du det" sa hon. när han be henne i örat så gav hon honom en örfil.
"Gör inte så igen" sa hon argt.

Han såg på henne. Räddslan var så stark hos henne.
"Sara jag är inget monster. Gissa rädd så lovar jag att släppa dig." Han visade ed sin hand.
"Vi är länkade och vi kan innte vara ifrån varandra. Du gjorde valet att göra kontraktet." Han märkte inte av örfilen och tog hennes händer och satte sig gränsle över henne.
"En vecka och du ska ha gissat rätt. Jag kan skona dig på mer än ett sätt."
Han log när han såg henne.
"Vill du leva?"

”Hur vet jag att du inte ljuger för mig” sa hon hon ville komma så långt bort från honom som hon kunde.
”Vilket djävla kontrakt” sa hon argt.
”Släpp mina händer” sa hon och försökte ta sig loss från honom.
”Vad menar du med mer en på ett sätt” frågade hon uppriktigt nyfiken.
”Ja vad fan tror du” sa hon. En del av henne kände fortfarande kärleken till honom han var ju den kille hon älskade.

"För nu vet du sanningen. Jag tänker inte ljuga. Jag har aldrig ljugit utan aldrig sagt saningen." Han log och höll henne nere.
"Ja du vet när du tog min hand efter ramlat på roten? Det var att skriva ett kontrakt. Jag sa inget för du såg ut att gilla mig redan då." Lyéx lade huvudet på sned så hans mjukha hår ramlade i hennes ansikte.
"Jag kan göra dig till drottning av min dimension om du nu önskar."

"Om du är så ärlig ska jag vara ärlig mot dig jag tänker undvika dig så gott jag kan" sa hon argt hon trodde inte riktigt han skulle äta hennes själ något sa henne att han inte skulle göra det men ändå hon kanske hade fel.
"<Du är så elak" sa hon argt. Hon blev förvånad av det han sa. Ville han att hon skulle bli drottning.
"Och varför skulle du vilja det"frågade hon.

Han kunde inte låta bli att le och smekte henne.
"Du KAN inte undvika mig som jag sa." Han log och böjde sig över henne och hans gula ögon glödde.
"Vill du bli uppäten hellre?" Viskade han och öppnade munnen.
"Jag kan göra det här och nu om du vill. Vill du bli min drottning så säg till." Han släppte hee och svävade ifrån henne.

"Men jag kan gör mitt bästa" sa hon. Hon såg surt på honom, hon ville på något sätt vissa att han inte kunde basstämma över henne.
"Nej jag vill verkligen inte bli uppäten"sa hon med rädsla i rösten. Hon såg på honom länge och tänkte på vad hon nu tyckte om honom.
"Kan jag ångra mig sen om jag vill eller är det bara ja eller nej direkt" frågade hon.