Avis Fortunae
Elev
|
Spoiler:Tryck här för att visa!Kapitel 20
Åh, vad kul det var att börja läsa den igen. Gillar de utförligt skrivna kapitlen med alla detaljer som träffar så rätt, som när Trelawney till exempel beskrivs ge intrycket av "en obehaglig insekt". En annan sak jag älskade i kapitlet var gnabbet mellan Ginny och Ron.
Kapitel 21
Gillar att man får följa Dracos tankar och precis som många andra skrivit känns det väldigt trovärdigt och nära hans karaktär. Många hoppas att Draco och Elli ska bli tillsammans och att hon ska hjälpa honom, och jag håller verkligen med. Det är så fascinerande när en karaktär med många lager har en godhet innerst inne och att en annan person kan locka fram denna goda sida.
Kapitel 22
Och jag må ha skrivit om godhet, men som du skriver, han är inte snäll  och du beskriver hans ironiska kommentarer så bra:
”Ja, det här är ju oerhört intressant”, sa Draco ironiskt och blängde på en särskilt ful liten Numbul som räckte ut en lång lila tunga åt honom. ”Vad exakt har du tänk att vi ska göra med dem? Ta upp varsin och kela lite kanske? Dem ser verkligen gosiga ut.”
Det är så fantasifullt och roligt. Att skriva humoristiskt är ju typ det svåraste som finns, men SÅÅÅ härligt att läsa!
Kapitel 23
Spoiler:
Tryck här för att visa!Hm, nej, jag tror inte att Elli har annat än vänskapliga känslor för Harry. Däremot verkar han lite intresserad av henne. Jag upplever beskrivningen av Harry sympatisk och skulle aldrig anat att författaren inte är så förtjust i honom. Intressant!
Kapitel 24
Jag håller med de andra om att detta var ett av de bästa kapitlen. Spoiler:
Tryck här för att visa!Här ser man många av hans olika lager (och jag säger bara, hu, kan det verkligen vara han som dödade numbulen? Men Harry var inte mycket bättre, när han bara likgiltigt klev över den), innan man på slutet ser det ljusa innerst inne. Hans dilemma är tydligt här.
Kapitel 25
Det var ju här det slutade "förra gången", denna del ett som lades upp på nytt. Speciellt mäktigt i det här kapitlet tycker jag är Lupins anförande på lektionen. Det lägger grunden för spänningen som hela tiden ökar: Vem som helst kan vara på den mörka sidan.
Kapitel 26
Inledningen, jag säger bara, inledningen! Helt ljuvligt skriven, vartenda ord, och så kulminerar det i "Mannen böjde sig framåt och strök ormen lätt över huvudet med sina långa kritvita fingrar
och den slöt njutningsfullt ögonen för att visa sin uppskattning över sin mästares beröring." En mening som får mig att rysa!
Det hettar även till inom trion. Oavsiktligt tycks Elli ha rört om en del i grytan där.
Kapitel 27
Intressant att när det är Dracos perspektiv så skrivs det i tredje person och när det är Ellis perspektiv blir det jagform. Fungerar perfekt i sammanhanget.
Något som också är givande med denna ff är att se samspelet mellan läsarna och författaren. Alla känslor som läsarna får och hur det påverkar dem, hur de delar detta med författaren som i sin tur får inspiration och glädje. Det är så fint!
Kapitel 28
Håller med alla om att slutet på det här kapitlet är otroligt bra skrivet - när Draco närmar sig det fruktansvärda som hänt.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Visst var det så att hon som fick halsbandet i HP-böckerna (Katie?) var borta länge, flera månader? Hoppas verkligen inte att Elli är ute ur leken så länge!
Det är mystiskt att Scabbers dyker upp igen och det är ju inte första gången Draco får syn på honom. Detta måste definitivt betyda något.
Kapitel 29
Spoiler:
Tryck här för att visa!Man är verkligen inne i huvudpersonen. Tänker på när det beskrivs från Ellis perspektiv, allt hon tänker och känner när hon ligger i sjukhusflygeln. Nu är frågan hur Draco ska agera. Han nappade ju inte på Dumbledores väl valda ord, tycker väl att han inte har något val ändå ... Han är verkligen i en mycket svår situation och med Elli känns det som om hans dilemma blir ännu värre än i böckerna. Eftersom hon står för vänskapen och empatin dit han innerst inne dras.
Kapitel 30 och 31
Spoiler:
Tryck här för att visa!Nu börjar det dyka upp mindre sympatiska sidor hos Harry. Detta blir speciellt tydligt i det tänkta brevet till Sirius. Samtidigt har han ju onekligen kommit problemet på spåren i sina misstankar mot Draco. Det blir också spännande när Harry och Draco har känslor för samma person, vilket ju inte är fallet i HP-böckerna.
Men vad håller Draco på med? Att skynda ut från stora salen så där kommer att dra alla fler misstankar till honom! Hur ska det fortsätta ... ?
Kapitel 32
Jag älskar nästan allt i HP-böckerna men när det blir quidditch brukar jag alltid tappa koncentrationen. Du har dock lyckats med den omöjliga uppgiften att få mig att behålla fokus under en hel match! Säger bara: Jordan och McGonagall ... och beskrivningarna av spelarna från Slytherin  och slutet, som sagt ... HU! Men det måste ju vända till det bättre sen, eller hur? 
Det är hela tiden en stark upplevelse med alla kommentarer från läsarna och dina kommentarer till dem/oss. Så mycket positiva kärleksfulla känslor! Måste ha varit helt fantastiskt. ♥
Jag håller av hela mitt hjärta med om all denna positiva respons och försöker samtidigt komma på om jag kan bidra med någon egen iakttagelse. Funderar på om Trolldrycksboken Elli får låna av Hermione är DEN Trolldrycksboken ...?
Bellatrix är klockren i kapitlet där hon är med, och slutet på kapitel 34 är bara SÅ bra och förebådande beskrivet med den sista meningen.
Får också inspiration i mitt eget tafatta försök att skriva. Framförallt hur man kan bygga ut innehållet och skildra miljön utan att för ett enda ord förlora fokus och spänning i texten. Du lyckas med detta och läsarna, vi, älskar det.
Blir också djupt berörd av alla känslor hos både läsare och författare. Läsande och skrivande kan verkligen förändra livet. ♥
Kapitel 35
"som om han vore fem år igen och drömt en mardröm och nu stod och grinade utanför sina föräldrars sovrumsdörr medan de ignorerade honom fullständigt"
Den här meningen skär verkligen i hjärtat! Man förstår ju varför han är som han är, när detta kommer fram! Men på något sätt börjar han ändå försöka öppna sig, och han söker efter Elli, nästan instinktivt ... så nu när de går tillsammans i skogen kanske något sker som för dem ännu närmare ... fortsätter läsa ...
Kapitel 36
Här fastnar jag framförallt för det som sker mellan Draco och
Hermione när hon läker hans sår, och hur detta beskrivs ur Ellis perspektiv. Ett steg närmare är det definitivt.
Kapitel 37
Man tror ju att det omöjligt kan bli bättre, men det kunde det! Det här är mitt favoritkapitel hittills. Jag gillar att det börjar bli lite mer tydligt hur de känner, att de sätter ord på det. Nu börjar det hetta till, som närSpoiler:
Tryck här för att visa! Harry frågar hur hon känner för Malfoy, och att hon själv formulerar det.
Det är komplicerat med Narcissa. Hon bryr ju sig om Draco, men har nog ofta varit väldigt dålig på att visa det. Och att hon vill att han ska ta med Elli och ge sig iväg ... det är tydligt att Elli är i fara.
Kapitel 38
Spoiler:
Tryck här för att visa!Intressant att flickan från Malfoy Manor kommer tillbaka i handlingen samt att man får reda på mer om Ellis pappa. Läskigt hur barn med svag eller obefintlig magisk förmåga kunde bli behandlade, och som vanligt, grymt bra skildrat av dig.
Så kommer hon då till spådomslektionen ... och YES ... Hon funderar på hur det skulle kännas att kyssa Draco! Och cliffhanger med Lucius!
Kapitel 39
Om kapitel 37 var favoritkapitlet hittills, har det nu toppats av kapitel 39!
Spoiler:
Tryck här för att visa!”Ser jag verkligen sådär hemsk ut?” frågade han med nästan sin vanliga släpiga röst och stirrade med djup avsmak på sitt eget svullna ansikte i spegeln. ”Ser man ut sådär efter att man gråtit?”
Han har nästan avslöjat det för henne nu, åtminstone graden av vilket dilemma det är. Tror att han skulle vinna på att berätta; Elli uppfattar jag som en mycket stark och rådig person. Och Dumbledore skulle definitivt erbjuda honom både hjälp och beskydd.
Tycker om hur Elli och Draco steg för steg kommer närmare varandra ...
Det här blir en väldigt lång kommentar ... hoppas den inte blir spammig *rodnar* Uppdaterar den efterhand och kommer att spoila mycket så den inte blir alltför lång.
Det här vill jag dock ska synas:
"Det är liksom...som om karaktärerna själva skriver, det händer på riktigt i mitt huvud, jag står liksom bara och ser på, och sedan skriver jag ner det som har hänt på ett dokument i world... Ja, ungefär så är det.
Du måste låta karaktärerna styra dig, du måste låta dem själva berätta sin historia. Ditt jobb ska bara vara att skriva ner deras liv..."
Detta citat av dig Elzyii skulle jag vilja rama in och sätta upp Det är förstås SÅ det ska vara när man skriver.
Hittar man dit kommer det att fungera ...
Att du delar med dig av sådana tankar är så
värdefullt för oss som skriver. Började själv skriva
igen nu efter ett uppehåll (det jag lägger ut är färdigt sedan ett tag). Tack för inspiration!
När jag såg Trezzans härliga kommentar efter
kapitel 43, och hur hon hade gjort med den tekniskt, kom jag på den briljanta idén att jag ju kan spoila hela min
jättelånga text, så att den inte blir så spammig
Spoiler:Tryck här för att visa!Kapitel 44 är ju som en enda lång crucio ... det underbara språket (typ "Stentrappan var sänkt i egyptiskt mörker", "en hel by med spindelnät", sådana saker) leder en in i det där rummet som jag inte för mitt liv ens vågat öppna ögonen i och sedan ... ja, slutet talar för sig själv och speciellt den sista meningen. Och apropå den, så tror jag visst att Draco är god innerst inne ... under alla sina lager. Ond är han i alla fall inte. Mer mänsklig. Han ville absolut
inte göra det där.
Även om den här berättelsen är en otrolig fanfic som
saknar motstycke, är det nästan minst lika roligt att läsa kommentarerna - och dina svar på dem! Det är som en litteratur i sig!
En sak till: Karaktärerna är, precis som alla skriver, oerhört trovärdiga och nära böckerna. Men jag måste säga att Lucius är hundra gånger värre än i HP 
Kapitel 45
Först läser man ett kapitel, med allt vad det innebär av upplevelser. Sedan kommer som sagt kommentarerna som är ett helt fenomen i sig Jag är så fascinerad av det här att karaktärerna verkligen är med och lever sina egna liv. Som att Draco finns med dig hela tiden och att du kan tycka att han är sjukt jobbig, samtidigt som han är älskad. Och så är du där också, Trezzan, och försöker hålla ordning på Lucius ... utan större framgång, hm, hm Det är en så rolig läsning i sig ...
Tycker det är ett väldigt bra berättardrag du gör i kapitel 45 att man ganska snart hoppar över till Dracos tredjepersonsperspektiv. Då skapas en undran kring vad Elli egentligen berättat. Och hur kan trion veta det där som sägs i de två sista meningarna? Väldigt bra gjort, och en förebild för alla som använder olika berättarperspektiv.
Förresten,Elzyii och
Trezzan, nu verkar ju Snape ha blandat sig i det hela också. Jag borde kanske bli bättre på att hålla ordning på honom. Han är för övrigt väldigt bra beskriven i detta
kapitel!
Spoiler:Tryck här för att visa!En annan sak jag tänkte på i kapitel 45 var att det kunde behövas en del rättning. Jag tänkte, om du ändå håller på att gå igenom den igen. Det handlar enbart om att fixa tekniska grejer som stavning och ordformer (var/vart till exempel), så att innehållet kan lysa fram ännu mer. Att rätta en text som är så bra som den här, blir ju som att putsa ett redan skinande, tilldragande föremål - som icke desto mindre förtjänar att putsas, om du förstår vad
jag menar?
Kapitel 46
Nu ser det ju riktigt mörkt ut och jag har full förståelse för att Elli gör som hon gör. Hon saknar honom men anser läget ohjälpligt, att han är evigt fångad i mörkret. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad Draco skulle sagt om hon hade lyssnat på honom. Skulle han ha öppnat sig, berättat eller gjort något som kunde förändra situationen?
Kapitel 47
Det måste varit nästan outhärdligt att läsa den här då den pågick och alla kapitel inte var ute. Oj, vilka cliffhangers! Jag, som läser den fem år efteråt, kan bara instämma med alla läsarna och säga en sak: God litteratur är tidlös!
En sak är jag oerhört nyfiken på, och skulle vilja veta mer om - om inte i denna story, så hoppas jag att det kommer i tvåan: Ellis förhållande till mugglarvärlden. Hon har en bästa vän som är icke magisk, hur funkar det rent praktiskt? Hur mycket kan hon avslöja? Jag blir supernyfiken på vad hon skriver i sitt brev till Matilda. Brottas just nu själv med detta dilemma, eftersom jag skriver om en karaktär som inte bara är mugglarfödd, utan till och med mugglare.
Sedan dyker då Zabini upp. Fler och fler tilldragande män blandar sig in i storyn ...Desiree verkar ha sänt dit Zabini, och jag har skickat in Snape på ett litet hörn (vad hjälper han Draco med så intensivt på trolldryckslektionen? Hm Hm). Nu blir ju den stora frågan hur Harry och Draco kommer att
reagera på Ellis balkavaljer. Det lär ju slå gnistor på ett eller annat sätt!
Några ord som används då och då:
på ett behåg
andedräktigt
sjukhusflygen
på ett bevåg
andäktigt
sjukhusflygeln
*känner mig som en liten askunge som putsar ett oerhört vackert föremål*
Kapitel 48-50
Sträckläste, hoppade för första gången tillfälligt över kommentarerna men tyckte alldeles gruvligt synd om läsarna som på den tiden inte hade möjlighet att gå direkt till nästa kapitel. Kände också väldigt starkt med dig, som uppenbarligen levde dig in
detta lika starkt som karaktärerna. Det måste vara därför det blir så ***** bra.
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
1 aug, 2018 23:43
|
Avis Fortunae
Elev
|
Ja, man skulle definitivt kunna sträckläsa den och jag förstår av hela mitt hjärta alla som gjort det. Kapitel 48-50 var det till exempel helt omöjligt att sluta. Annars gillar jag egentligen att läsa ganska långsamt, spara på det hela och reflektera. Jag läser även kommentarerna, som ju är som små konstverk i sig - jag förstår hur glad du blev över dem
Spoiler:Tryck här för att visa!Kapitel 50
Det var intressant att det gick över till Harrys perspektiv efter ett tag. Du gör detta så smidigt och snyggt att det nästan inte märks; det var först senare jag kom på det. Blev väldigt förtjust i beskrivningen av Ginny, hur kunde han motstå att gå med henne? Han måste verkligen ha starka känslor för Elli ... men som de andra sa ... hon är upptagen! ♥
Kapitel 51
Först ett känslosamt farväl från trion och sedan ...
Jag vände mig om och fick syn på Draco som uttråkat stod lutad mot en pelare bredvid en mässingskylt med texten Inga ugglor lösa på perrongen av säkerhetskäl.
Alltså, det är så klockrent. Jag kan inte riktigt sätta ord på hur, men kontrasten, den är så perfekt att jag bara måste le. Ett leende som sedan snabbt dör ut, för det beskrivs med inlevelse hur synd det faktiskt är om Draco i detta läge, med hans föräldrar.
Och ändå är det så underbart när han följer henne i taxibilar och på flygplatser som någon sorts dåligt dresserad hund.
Kommer hon att få in honom i planet, tro?
Kapitel 52
Hon fick in honom i planet, även om det inte var helt
lätt! Jag faller pladask för flygrädda Draco. Så söt,
som alla skriver! Jag ser dem framför mig: hon är
stark, jordnära, sansad, medan han är som en
hispigt fladdrande ljuslåga. Det är, bland annat, det
som gör att de passar tillsammans.
Båda har en mycket svår familjesituation, även om
hennes verkar ha varit betydligt tryggare och mer
kärleksfull. Om igen blir jag så otroligt nyfiken på,
hur det rent praktiskt fungerar med den icke
magiska världen. Elli verkar ha stabila kontakter där.
Om jag minns rätt är det andra gången de sover
tillsammans. De har en vänskap och en närhet, som
hjälper dem mot spöken och syner.
Alla väntar på Drelli-kyssen, men den kanske dröjer,
och jag kan förstå varför. Det finns så många andra
känslor i deras värld just nu. Men de har varandra,
och jag är väldigt spänd på hur det kommer att
gå när han är med i hennes värld.
Kapitel 53
Det här kapitlet är mycket intressant. Jag gillar att det
förklaras och beskrivs så utförligt, både situationen
historiskt med släkten, samt hur relationerna till
mugglarvärlden fungerar. Frågan om allas lika värde
aktualiseras, vilket är något jag uppskattar både med
JK Rowlings böcker och med Draco Memoraid.
Hans fördomar verkar vara mycket djupt rotade. Nu
vacklar dock grunden, i och med det som hänt hans
föräldrar, och frågan är om detta kan påverka hur han
ser på saker - speciellt om han finner en trygghet
med Elli och hennes släktingar.
Kapitel 54
”Jag vill ha den där flickan”, sa Voldemort eftertänksamt och snurrade på sin trollstav vars förbindelse med Lucius stav hade brutits när denne hade fallit till marken,
”Jag tror att hon kan bli användbar.”
”Jag kan hämta henne åt dig herre!”
Bellatrix hade lösgjort sig ur mängden och kom nu framkrypande till Voldemort
vars läpplösa mun kröktes till något som liknade ett leende när han fick syn på sin favorittjänare.
”Tålamod, Bellatrix, tålamod.” Han strök henne nästan vördnadsfullt över klädnaden och Bellatrix kved till av lycka.
”När tiden är inne så litar jag fullt ut på att du hämtar flickan till mig.
Tillsdess får vi hoppas att lille Draco får bukt på sina känslor, annars lutar det åt att han går samma öde till mötes som
sin mor.”
OMG OMG OMG OMG OMG !!! Jag instämmer med de andra och dööör!
Men, seriously, så tror jag att det blir mest synd om
Voldy och Bellatrix om de försöker lägga vantarna
på Elli. Hon är en urkraft, en av de starkaste hjältinnor man kan tänka sig. Draco har tur som har fått henne i sitt liv ...
Kapitel 55
Alla som gillar att skriva ur olika perspektiv borde
använda din story som förebild! Först Hermione,
sedan Zabini och så slutligen Elli - smidigt och välvalt
för alla situationer. Mycket drama och intriger nu och
då är det inte så dumt att göra så här. Jagformen är
dock reserverad för Elli.
Det jag upplevde som allra mest spännande var
Theodore Nott ... kan inte hjälpa det men jag gillar
att läsa om skummisar, och när ni jämförde honom
med en ung Snape förstod jag ju ännu mer varför
jag tyckte om den biten. Trodde först att det var Nott
som åstadkom röran på biblioteket ... var det
verkligen bara Peeves? Hur som helst, grymt
spännande. Undrar vad han är ute efter?
Kapitel 56 - Balen
Oerhört välarbetat kapitel, ner in i minsta detalj.
Så vackert uppmålat, så typiskt Hogwarts. Det
känns som om man är därinne. Många intressanta
teorier från läsarna om vad Slytherin-märkena
kan innebära, och om den mörka sidan ska komma
och ta Elli - men som sagt så tror jag att det blir mest
synd om skummisarna om de försöker något med
henne. För mig är hon en urkraft, med båda fötterna på
jorden.
Det var lite överraskande att få veta att hon så gärna
skulle gått med Harry istället för Blaise. Är det för att
de är så bra vänner? Jag har inte känt så mycket vibbar
från Ellis sida tidigare, trots att Harry är uppenbart
tokig i henne. Beskrivningarna av Harry är intressanta,
med en del fina detaljer, men också en del lite mindre
smickrande ... det är liksom insmuget. Nu får vi se vad
som händer mellan honom och Elli.
Kapitel 57
Det hände inte så mycket, eftersom hon fick lämna hans "svettiga händer" åt sitt öde ... (insmugen detalj) ... och sedan
kommer hela händelsekedjan som leder fram till den
hett efterlängtade Drelli-kyssen. Det gick att förstå
hur hon agerade, tycker jag, det ena ledde till det
andra. Hon är en urkraft, en magnet som de dras till,
precis som alla drogs till denna ff - på mycket goda grunder!!! Kommentarerna
var som väntat oerhört många och känslofyllda,
internet strulade mer än vanligt, och
dessutom kom livet emellan och var svårt. Vem kan
vara känslokall inför denna läsning?
Och även om han bara var med på ett litet hörn,
så har jag inte glömt Theodore ...
Kapitel 58
... och så dyker han upp. Trodde att jag skulle vara
ensam om att tycka om den scenen, men det fanns
visst en och annan som också gjorde det. Det är så
fantastiskt creepy beskrivet och han känns lite som
dåren som säger sanningen:
”Nej du är inte galen”, viskade han i mitt öra,
”Du är stark. Starkare än jag trodde faktiskt.
Men räcker det?”
Det känns förebådande för hela storyn och det som
eventuellt kommer att hända.
Om hela Elli/Draco-situationen kan jag bara säga:
Heja Hermione! Bättre vän kan man inte ha ♥
Hoppas Elli lyssnar på henne.
Och så kom Sectumsempra-scenen ... Undrar om
Snape kommer in och räddar situationen, som i
böckerna?
Kapitel 59
Det gjorde han! ♡
I nöden prövas vännen. När det gått riktigt åt pipsvängen
visar sig alltid Ellis sanna känslor för Draco. Det var
likadant, när Narcissa dog.
För att hastigt byta ämne, så höll jag på att skratta ihjäl
mig åt Pince och Filch ... love is all around now!
Kapitel 60
Nu är det som det ska mellan Elli och Draco igen.
När han vaknar ur den hemska drömmen finns hon
där, klippan. Han behöver henne ... och hon drar iväg
med honom. Hon känns lite busig nu, med festen och
allt, men innerst inne är hon hans klippa som han
står på när det stormar.
Sedan måste jag lägga in en protest här: SNAPES MANTEL
ÄR INTE SUNKIG! DEN ÄR LJUVLIG, VARM OCH
VÄLDOFTANDE OCH MAN KAN SVEPA IN SIG I DEN!
SÅ DET SÅ !!! Hehehe
Gillar för övrigt att du har Lupin som lärare i DADA
och att Snape är kvar som trolldryckslärare. Något som
Snape inte alls håller med om
Sista delen av kapitlet är som att träda rakt in i ett
vintrigt Hogwarts och ditt skrivande är ren magi.
En magi, som dragit ett stort antal läsare till tråden,
men som vi vet, drar det underbara även till sig
trollen. Tyvärr. Men de har inte en chans!
Kapitel 61
Nu är det fest - och trots alla vackra miljöbeskrivningar,
som inleder kapitlet, tycker jag om att drickandet
inte förskönas. Det beskrivs väldigt verklighetstroget,
till exempel att deras kyss inte smakar lika gott som
innan. Icke desto mindre blir det ovidkommande, när
de nu tar sin relation till en ny nivå ... och just detta
gör att en nyfikenhet väcks på nytt kring alla trådar
som hänger i luften. Hur ska det gå med "Demonia",
Nott, Dödsätarna, Lucius, Ellis mamma? Jag undrar
även kring Scabbers/Slingersvans som dök upp
några gånger i början.
Det är beskrivet med en oerhörd närvaro, inte minst
Drelli-scenen. Den känns verklig!
Kapitel 62-63
Jag sträckläste, eftersom det var absolut omöjligt att
sluta, när Elli gick in i Förbjudna skogen. Och det var
så grymt spännande att jag bara snuddade vid orden
och ville veta vad som skulle hända härnäst.
Snape var med och du beskriver honom bra. Han kan
tolkas väldigt olika och i den här storyn har hans
kalla sida varit dominerande. Vi som läst alla böckerna
vet ju hans agenda, men Elli och hennes vänner kan
omöjligt veta.
Nott är supercreepy och ändå längtar jag till de partier
där han beskrivs, mycket på grund av hans filosofiska
repliker:
”Varför ställer du alltid en ny fråga?”
”Och varför ger du aldrig mig några svar?”
Äntligen flyttade han blicken från mina ögon och studerade istället snön som bar små röda fläckar efter såret på min vänsterarm där det fallande trädet hade träffat mig.
”För att du inte kräver några.”
De flesta håller antagligen med om att det är något
skrämmande med Theodore, men jag har inte sett
någon reaktion på:
Tänk Isånafall om det var vän med Potter... Draco svalde och skakade på huvudet som för att befria sig från den gräsliga tanke som hade slagit rot i hans huvud. Bara dem inte dödade henne. De kunde klippa huvudet av varenda en utan att han skulle röra så mycket som en fena, bara dem lät bli henne.
Men innerst inne så visste Draco att det skulle bli ohållbart.
För eller senare skulle hon komma emellan dem på något sätt. Men han skulle göra sitt bästa för att dra ut på det så länge som det bara var möjligt.
Draco har en del rätt läskiga lager, han också. Och
jag gillar att han inte beskrivs som en ängel, utan
att man får veta hans uppriktiga tankar. Men innerst
inne är han inte känslokall, och Elli har nått in dit ♥
Slutligen: Hur kan McGonagall inte tro på dem,
ens överväga vad de säger? Hon brukar ju vara
förstående, om än sträng!
Kapitel 64
Jag är helt övertygad om, att även om Elli skulle se
det ödesdigra märket, så skulle hon förstå att han
blivit tvingad till det. Det hon kan tänkas bli frustrerad
över är att han inte berättat, anförtrott sig och bett
om hjälp.
Kapitel 65
Åh, vad jag gillar Elli för att hon vill varna Theodore
och återgälda honom för det han gjorde. Hon är en
sann Gryffindor, precis som trion, när de ansluter för
att skydda henne. Håller dock med Sofia Albuslover
om att det är bra att Draco håller sig i bakgrunden
och, istället för att rusa in i det hela, drar sig tillbaka
för att hämta hjälp.
Kapitel 66
Det visade ju sig vara bra att han hämtade hjälp.
Men innan den hann fram, dök Theodore upp igen.
Fler och fler verkar gilla honom och nu har han
räddat Elli två gånger. Frågan är vad han egentligen
är? Jag får en känsla av, att när (om ... hoppas verkligen
att!) vi får ett svar på mysteriet med hans motiv
och krafter, kommer många andra gåtor också att
lösas.
Jag tycker mer än någonsin om Elli i det här kapitlet.
Hon har varit så stark hela tiden, men här ger hon
efter för sorgen och lyckas vända det också till en
styrka när hon har det avgörande samtalet med Draco.
Hon försöker få honom att inse att man kan visa sig
svag och ledsen.
”Det skulle jag aldrig kunna göra! Jag... Jag tror att jag älskar dig.”
”Älskar mig?”
”Ja.”
”Jag älskar dig också, det vet du. Det är därför jag ber dig att inte följa i hans fotspår.”
”Förlåt”, sa han och reste sig tvärt upp. ”Men vi kan inte vara tillsammans.”
”Tänker du gå?”
"Jag måste.”
”Varför?”
”För att du får mig att känna saker.” Han tvekade, ”Saker som jag aldrig känt förut, för någon. Det gör mig sårbar. Och om jag är sårbar...” Hans röst dog ut.”J
Han skulle behöva henne så väl. De skulle kunna
förstå varandra. Det är därför jag
shippar Drelli, och inte de andra kombinationerna
(av ungefär samma anledningar som
Freddelito
skrev).
Nu är det inte långt kvar av storyn ... Jag läser på
morgonen, på busshållplatsen, på kvällarna och
älskar verkligen att gå in i den här världen. En
kombination av din inlevelsefulla text, läsarnas feels
och dina fina svar till dem. Du bjuder verkligen på
dig själv och din värld är magisk ...
-------------------------------------------------------
Allt är alltid helt underbart och fantasifullt beskrivet så
det nämner jag inte varje gång
Nästa kapitel, 67? Tror det finns dubbelt upp
av 66 eller något ... i alla fall, det kapitel där Draco
trakasserar Neville och sedan är så vidrig mot Elli.
Vad håller han på med? Men om man tänker efter är
det rätt uppenbart. Han straffar ut sig, och det rejält.
Han kan inte ha det minsta lilla hopp om Elli - så att
hon får honom att "känna saker"...
Kom för en gångs skull på en konstruktiv grej. I den
här scenen där Draco beter sig så vidrigt - lika
underbart skriven som alltid, för övrigt - får man först
på slutet veta att Harry och Ron varit med och
bevittnat allt. Liksom, var kom de ifrån helt
plötsligt? Om du går igenom texten igen kan
det vara något att tänka på, kanske.
Tråden exploderar av olika ships - Drelli, Thelli, Halli,
Blelli ... och jag måste säga att i det följande kapitlet
hanterar hon männen i sitt liv till sin fördel. Jag ler
stort när hon ber Blaise om hjälp i utbyte
mot en dejt, ska sätta "någon annan" (Harry, väl?)
på att följa efter Malfoy, som hon ju innerst inne
fortfarande bryr sig lika mycket om ... och Theodore,
vad kommer han att få för roll?
Kapitel 68? (Det är något skumt med länkningens
koppling till numren här)
Draco är nu riktigt on the dark side ... tillbaka på
ruta ett, som någon skrev ... och Elli kämpar på,
on the good side. Ja, allt börjar dra ihop sig ... precis
som det ska innan ett avslut.
Läser och njuter som sagt, skönt att fly in i denna
magiska värld, och synd att den snart är slut ...
"MEN för er som inte är ohyggligt trötta på Draco och hans humörsvängningar så kommer det att komma en Draco Memoraid del två, OM jag känner att det finns tillräckligt många som är intresserade av att läsa den. Vilket jag hoppas för jag har nästan hela storyn klar i mitt huvud...Hehe.Så jag håller verkligen tummarna att ni vill fortsätta att läsa"
Försöker klicka på det understrukna ...
Draco Memoraid del två ...
Hoppas den någon gång hittar hit!
Forumet är nog tyvärr inte en hundradel så aktivt
som 2013 men det finns fortfarande helt underbara
läsare här, och vem vet ... om du lade upp DM2 så
kanske forumet skulle få mer aktivitet igen?
Kapitel 69 (nu stämmer det igen)!
Vid en första anblick ut genom fönstret kunde ögat luras av den vibrerande tystnaden.
Det piskande pilträdet verkade djupt insjunken i slummer och alarna borta vid strandkanten sträckte lojt på sig och vaggade sömnigt sina späda trädkronor fram och tillbaka i en sövande vaggvisa. Ytan på sjön låg alldeles spegelblank och stilla. Inte en enda krusning flödade igenom det svarta ogenomträngliga vattnet. Men uppe på det oändliga himlavalvet ljöd det full aktivitet.
Luften virvlade runt och bytte viskande information med sina bröder och systrar. Stjärnorna kämpade sida vid sida om vem som kunde stå emot den kyliga luftströmmen längst utan att slockna och skyns alla nattaktiva fåglar sökte skriande skydd bland träden i den förbjudna skogen.
Ett rikt ordförråd. Förmågan att använda dessa ord
specifikt. Personifiering/besjälning. Jag försöker se på orden ett och ett. Försöker förstå hur du gör. Hur du åstadkommer
denna totala magi.
Det är lugnet före stormen.
Innan slutet.
Och slutet är nog det mest välskrivna i hela din story.
Vartenda ord verkar väl avvägt och skapar ett drama
som få klarar att beskriva.
Elli rusar efter Draco, närmar sig Astronomitornet och
vi vet att avgörandet är nära. Hon blir hindrad av Grårygg
som är så vidrigt, detaljrikt och perfekt beskriven att
det vänder sig i magen. En sista cliffhanger innan sista
kapitlet och så ...
Kapitel 70
... ska det avgöras. Det blir extra magiskt eftersom
kapitlet kommer ut på julafton. Återigen ett exempel
på hur verkligheten samspelar med storyn. En
avgörande händelse och, även i verkligheten, en
speciell dag, om än inte samma som i berättelsen.
Draco tror att han är tvungen. Det är ju helt klart.
Han tror att han inte har något val. Eden binder
honom förmodligen. Annars skulle han berättat
för Elli för länge sedan. Nu tvingar han sig själv
att göra vidriga saker. Att döda Zabini blir som
ett prov för honom att han kan klara det. Den
stackars Zabini har verkligen fått agera slagpåse
genom berättelsen, trots att han inget ont gjort
utan snarare velat föra elevhemmen närmare
varandra. Det positiva är att Draco sannolikt inte
lyckades döda honom. Han är ingen mördare,
som sagt. Dumbledore har rätt i det. Dumbledore,
som för övrigt är alldeles klockrent beskriven.
I slutscenen gör Elli verkligen allt för att få Draco att
ändra sig, men eftersom han verkligen inte tror att
det finns något alternativ, blir det som det blir.
------------------------------------------------
1). Vilken i Draco Memoraid är din favorit
karaktär? Varför?
Draco, eftersom han är så komplex, och eftersom du
så trovärdigt fångar hans dilemma. Han kommer så
mycket närmare än i originalböckerna.
2). Vill du ha en fortsättning?
Den här storyn är skriven för att få en fortsättning!
3). Är det någonting som du saknade i ettan som du
gärna vill läsa om i tvåan?
Det finns gåtor kvar från ettan som återstår att lösa:
Spökflickan, mordet på mödrarna, Scabbers, Theodore ...
bland annat.
Jag skulle också vilja se denna magiska story helt
rättad och korrekturläst. Du vet, det vackra föremålet
som förtjänar att putsas? Mina liknelser suger, men
det vore verkligen häftigt om den här texten bearbetades
på det sättet. Man behöver ju hjälp med det från
andra, som ser de fel man själv inte upptäcker. Jag
skulle gärna hjälpt till, men du känner säkert många
andra som är duktigare. Det jag syftar på gäller endast
tekniska grejer (stavning, ordformer etc); skulle inte
vilja stryka något eller alls ändra på det sagolika innehållet.
4). Hur ofta vill du att kapitlen ska komma?
I skrivande stund vet jag inte om tvåan från några
år senare är avslutad, men förstår att en ny tvåa
kan vara på gång. Ingen åsikt om hur ofta kapitlen
ska komma. Man har ju ändå möjlighet att läsa i sin
takt
5). Betygsätt DM1 1-10.
Jag sätter inte ett j***a betyg mer än jag är tvungen
till, hehe Jag älskar Draco Memoraid. Punkt.
Den är mer än en fanfiction. Den är en utveckling
av originalstoryn som ger ännu mer liv och djup åt
karaktärerna. Den är en berättelse om hur ett stort
antal läsare blir indragna i dess magiska värld, och
hur deras respektive liv påverkas. Den är en skildring
av, hur en stor författare ger hopp och glädje åt denna
stora läsekrets, bryr sig om och uppmärksammar
varenda en av dem.
Den är en saga om hur vi tillsammans kan skapa magi.
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
30 aug, 2018 19:22
|
Mugglarportalen