Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

En jättebra födelsedagspresent, ett nytt kapitel i en jättebra ff!

Verkligen jättebra kapitel. Ett av mina favoriter hittills. Precis som Pride Potter, tycker jag mycket om dialoger med bra karaktärer. Som när du beskriver hur Albus säger:

"Jag kommer förstås hälsa på er här ibland. Men annars. Ja."

Att det är de här två korta, konstaterande meningarna. Som inte går att säga emot.

Fint att far och son nu är okej med varandra:
"Du är en perfekt son. Bara lite annorlunda men det är bara bra. Du är unik, precis som dina syskon." Och det var så fint det där: "Du var inte större än änden på en kvast."

Superbra dialog också i sista stycket med syskonmoment. Slutrepliken klockren Jag hade inte riktigt förstått innan att Albus är en överbeskyddande storebror.

Ett fantastiskt bra kapitel! Nice att du gjorde ett kapitel samma dag som du blev master of mugglis

Kapitel 57 - Scorpius

Scorpius satt vid köksbordet med sin knappt rörda frukost framför sig. Han satt i tankar som gav honom blandade känslor. Hans mammas kommande födelsedag. Att hans farfar hade blivit sämre, som han inte riktigt visste var bra eller dåligt. Hur han såg framemot att Albus skulle flytta in idag, men var också lite nervös över hur det skulle gå. Max, som fortfarande sov vid det här laget, hade flyttat in samma dag som skolan slutade. Det hade gått bra, men det kändes skumt att ha henne där utan Albus.

Draco kom in i köket efter att ha tittat till Lucius.
"Hur är det med honom?" frågade Scorpius.
"Han börjar bli väldigt snurrig", sa Draco. "Men han vill gärna att du går in till honom."
Scorpius tvekade en stund först. Men tillslut reste han sig från bordet.
"Visst", sa han och gick mot sin farfars rum.

Lucius satt lutad mot huvudändan i sin säng med täcket över sig när Scorpius kom in.
"Se på dig", sa han till sitt barnbarn. "Som du växer. Du börjar bli en man, Scorpius."
Scorpius närmade sig honom.
"Hur mår du, farfar?"
"Åh oroa dig inte för mig. Min tid har passerat. Din väntar på dig. Och din tjej som har flyttat in, vad var det hon hette?"
"Du menar Max?"
"Heter hon så? Jag hade för mig hon hette något med C. Men jag måste ha blandat ihop henne med någon annan."
Tänker han på Cara? tänkte Scorpius för sig själv. Det kändes som evigheter sedan han gjorde slut med henne. Det var då han insåg det. Han hade inte berättat om det för sin farfar. Han tror alltså att det är hon som är Max...
"Jo... Men hon heter Max", sa Scorpius som inte vågade rätta honom, då det skulle ta risker.
"Och att hon är med barn", fortsatte Lucius. "Inte hade jag väntat mig att det skulle ske så tidigt."
Det kändes som att magen hade vänt ut och in på Scorpius. Hela situationen var missförstådd och just nu ville han bara explodera och försvinna helt och hållet.
"Jag tror jag måste gå", sa han och började gå mot dörren.
"Länge leve Malfoy-linjen", sa Lucius.

Scorpius var tillbaka i köket och satte sig mittemot sin pappa.
"Hur är det fatt?" frågade Draco bekymrat.
"Han tror att det är mitt barn. Han tror att Max är Cara."
Draco lade sin hand mot sin sons.
"Scorpius, hjärtat, vi kommer kunna reda ut det här. Blir det jobbigt för dig kan jag prata med honom."
"Men tänk så listar han ut det? Att Albus och jag..."
"Vad som än händer är jag redo att ta skiten. Du ska inte vara orolig."
"Det är en till sak också. Som jag inte har tänkt på... Det här med mig och Albus... och det här med att Malfoy-släkten inte får dö ut. Tänk om vi inte kan-"
"Scorpius", avbröt Draco. "Det här har jag aldrig berättat för dig. Du vet... Innan mamma och jag fick dig. Jag visste att hon var mycket sjuk. Vi båda visste att hon inte hade många år kvar. Och din farfar. Han bara undrade och undrade när vi skulle ha barn. Men du vet. Jag var orolig. För mig spelade det ingen roll ifall släkten skulle dö ut. Men din mamma ville gärna ha ett barn. För vår skull. Hon ville inte heller att jag skulle vara ensam efter... ja du vet. Du är vårt mirakel, Scorpius. Det här med Malfoy-släkten betyder ingenting. Det enda jag bryr mig om är att du gör vad som känns rätt för dig. Och jag ser ju på dig hur mycket du älskar Albus. Lika mycket som han älskar dig."
Scorpius log av lättnad, men samtidigt sorgset.
"Trots allt... så ville ni ändå ha ett barn till", sa han.
"Vi tyckte att det skulle kännas rättvist med ett syskon till dig. Även om det inte slutade så bra... Lilla Stella."
Scorpius tittade ner. Tänkte på sin ofödda syster han aldrig fick träffa.
"Hon hade varit sju år idag", sa han. "Tror du mamma tar hand om henne väl?"
Draco log.
"Det vill jag hoppas."
Han reste sig upp och kysste sin sons huvud.
____________________________________________

Ja jag kanske hade en liten headcanon om att Astoria blev gravid med sitt andra barn under Scorpius barndom men fick missfall då hon hade blivit sämre...

Wow, jag är förvånad över att gamla Lucy inte frågat om hennes blodstatus, han har åtminstone bättrat sig lite. Men varför måste han vara jobbig mot Scorpius... gah...
Noooo, RIP Stella och Astoria! Astoria kommer ta hand om Stella, det vet jag!

Jättebra kapitlet som alltid

Men undrar vad lille Lucius kommer säga när Albus kommer? Men gillar hans kommentar ... Fast tycker synd om honom ... lite, bara, för han får inte vara dum mot Scorbus för då kommer jag och döda honom MOAHAHAHAHAH

RIP Stella och Astoria Astoria tar hand om Stella, är jättemegasupersäker på det

Kapitel 58 - Albus

Albus flyttlådor hade förts hem till Scorpius. Nu återstod bara att ta sig dit. Han kramade om sin familj innan han klev in i den öppna spisen.

"Albuuus!" var det första han bemöttes av.
Scorpius rusade genast fram och kramade om honom hårt.
"Hej Scorpius", sa Albus och kramade tillbaka.
Därefter var han beredd att skaka Dracos hand, men istället fick han en välkomstkram.
"Hej Albus", sa han. "Kul att se dig."
"Trevligt att se dig med", sa Albus innan han vände sig för att krama om Max. "Och den lilla bara växer och växer."
"Och har nästan sparkat sönder min urinblåsa två gånger", tillade Max.
"Imponerande", skämtade Albus.
"Vad sägs om att jag visar dig mitt rum?" sa Scorpius.
"Det låter som en bra idé", sa Albus.

Scorpius gav en liten rundvandring på vägen. Albus ville gärna hålla hans hand. Till och med stanna upp för att krama om honom och kyssa honom. Men han vågade inte riskera att bli påkommen av Lucius.

Nog för att Albus hade varit här förut, för några år sen, men det här var första gången han fick se Scorpius rum. Det var inte så annorlunda från vad han hade föreställt sig.
"Så det här är ditt rum."
"Vårt rum, tänkte jag", sa Scorpius och kramade om Albus bakifrån. "Det var därför jag ställde dina flyttlådor här."
"Det låter underbart, Scorpius", sa Albus och vände sig mot honom. "Men är det verkligen en bra idé? Jag tänker på... din farfar."
"Ingen fara. Han kommer inte märka någonting. Han kommer aldrig upp hit längre."
"Är du säker på det?"
Scorpius gav Albus en kyss på pannan.
"Helt säker."
Albus kysste honom och kramade om honom hårt.
"Ni är för söta ni två."
Albus drog ifrån sig snabbt och tittade mot dörröppningen där Max stod.
"Du är för tystlåten", sa Albus. "Det är som att du smög hit."
"Jag skulle bara kolla hur det går", sa Max. "Ifall ni behöver hjälp att packa upp?"
Hon gick och satte sig i Scorpius fåtölj.
"Det är lugnt", sa Albus. "Sitt där du. Du behöver det."
"Just det", sa Scorpius. "Max har fått ta över rummet som ligger mittemot, och bredvid oss har vi ett gästrum som pappa tänkte göra till en barnkammare."
"Verkligen?" sa Albus och tittade på Max som nickade.
"Jag vet vad du tänker", sa hon. "Men Draco har valt att göra det åt oss och sen överraska oss när det är klart."
"Mamma hade gjort desamma", sa Scorpius innan Albus hann tillägga något.
"Det här har varit en tuff period", sa Max. "För oss alla. Det märks att du vill väl, Albus, men du har gått igenom tillräckligt. Just nu bör vi bara fokusera på vårt barn."
Albus satte sig ner på sängen.
"Det låter fantastiskt", sa han.
"Kan ni tänka er?" sa Scorpius. "Innan vi hinner blinka kommer vi ha en minivariant av er två som springer omkring här!"
"Sen när ni känner er redo måste ni skaffa er en mini-Scorpius!" sa Max. "Om den här förlossningen går bra kanske jag kan bära det åt er!"
Hon lade fram sin hand när hon inte fick något svar.
"Länge leve ballfamiljen", sa hon.
Scorpius och Albus tittade på varandra och lade därefter sina händer på hennes.
"Länge leve ballfamiljen", sa alla tre i kör.

Y E S hihu E T T K A P I T E L Det var jättebra btw, tur att inte Lucius går upp till Scorpius längre. Trodde först att det var Draco som kom upp men nej, det var Max hihi ♥ Gillar henne nu, förutom typ hade jag henne ... men hon har väl utvecklats tror jag.

"Länge leve ballfamiljen", sa hon.

♥ ♥ ♥

L Ä N G E L E V E B A L L F A M I L J E N

Wow! Jättebra kapitel! Jag undrar ärligt talat hur någon ens orkar bära ett barn i nio månader. Jag har alltid trott det skulle vara jobbigt. Jag skulle bli imponerad om Max skulle vilja bära Scorbus unge och även glad! Draco är väldigt cool! Låter de alla bo där för jag vet att många inte skulle låta det ske *host*Harry och Max mamma*host*

Underbart kapitel som vanligt om ballfamiljen! Älskar verkligen Max nuförtiden! ♥