In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och skakade på huvudet.
"Ensamheten är att du väljer att vara själv med oss. Du åkte bara bort för du hade känt av Alice hos Rion. Du väljer hällre att vara med oss än att resa runt." Hon log och såg på honom.
"Jag har inget emot det alls."

Ivan andades ut i ett ljudlöst skratt. Han kikade åt Isabelles håll. "Seså, fryser du inte i kylan?", sa han och lade märke till att hon verkade inte riktigt klädd för det kyliga vädret. Han drog av sig in kavaj och hängde den över henne axlar. "Jag fryser inte.", sa Ivan med en låg stämma. "Kom, gör mig sällskap in. Det är snart dags för natten."

"Jag fryser inte. Jag har ju denna kappa på mig." on log och såg sedan på hans hus.
"Jag gör dig sällskap." Hon log mjukt och såg på hans hand.
"Fryser du inte? Din hand skakar." Hon såg upp på honom och tog hans i sina.

Ivan log ett litet leende när hon greppade tag om hans händer. Han besvarade hennes kram genom att lägga fingrarna om hennes och på så sätt krama tillbaka. Hennes hud kändes varm, inte kall som han trodde. När hon berättade att hon skulle göra honom sällskap nickade Ivan så att en mörk hårslinga föll i ansiktet. Han drog med ens handen genom det slickade håret så att slingan lade sig tillrätta igen. "Nej, nejdå, jag fryser inte. Det är ingen fara.", mumlade han och lade märke till att han skakade, något han inte noterat först.
Sedan släppte han taget om hennes hand och gick fre henne mot slottet.

Isabelle log mot honom och gjorde honom sällskap tillbaka in. Det var varmt och Isabelle tog av sig rocken.
"åh det var underbart." Hon log mot honom.
"Är du redo?" Hon sträckte ut sin hand.
"Skada inte mina känslor igen Ivan snälla."

"Gillade du friska luften?". Han sneglade på henne och sträckte sig sedan efter kavajen han hängt över hennes axlar för att räcka över den till tjänaren som mötte upp de i hallen. När Isabelle sedan räckte sin hand åt hans håll tog han den i sin och nickade. "Javisst.". Han gick ikapp henne för att gå till hans sovrum på övervåningen.

Hon såg på honom och log mjkt.
Väl inne på hans rum började hon att smeka hans rygg och såg upp i hans ansikte.

När de kommit in i hans sovrum stängde han dörren varsamt om de innan han snorde runt. Då möttes Ivan av Isabelles blick och blev med ens varm i hela kroppen. Ett litet leende syntes på hans läppar när hon rörde vid hans rygg och han besvarade beröringen genom att dra henne in till sig så att deras ansikte bara var några millimeter ifrån varann. Han kändes hennes andetag mot sin kind och den ljuvliga doften av hennes parfym. Han drog henne intill sig så deras läppar möttes i en kyss. Sedan tog han med henne till sängen för att lägga sig tillrätta med henne. "Kom.", sa Ivan, nästan viskade. Återigen ville han ha henne.

Elden i eldstaden sprakade ljuvligt och hon rörde sig närmare honom, Sparkade av sig skorna och kröp ner vid hans sida.
"Så Ivan jag är här. " Hon smekte hans kind med en öm hand.

"Isabelle.", sa Ivan och rätade sig framför sin spegelbild för att se hur den vita skjortan föll medan han knäppte den.
"Du måste kliva upp, Isabelle. Se till Alice. Ikväll är det bal".
Han sneglade mot henne och drog med en hand över det slickade svarta håret och gick fram till henne. Försiktigt rörde han med fingret över hennes bara rygg och iakttog henne. "Isabelle. Jag behöver dig.". Han insåg efter att orden lämnat hans läppar, att det kom ut på fel sätt och rätade på sig genast. Ivan drog in ny luft och svalde. "Jag går ner. Se till Alice.", sa han igen och gick mot sovrumsdörren för att lämna Isabelle kvar i rummet.