Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon såg på ringen igen och trädde den på sitt högra ringfinger och såg sedan på honom.
"tack. Jag kommer samla på mig en massa saker känns det som." Hon hajade till och vände sig om mot mannen. Utan att märka det så tog hon några steg åt Rion och ställde sig bakom honom.
När hon väl blev tilltalad såg hon ner.
"Alice." sa hon och svalde.
"jag ska studera eran magi." sa hon tyst.

"Alice- vad?" Ivan avbröt sig själv. Vad var det här nu då? Varför hade inte han fått nyheten om att de hade gäster? Han följde Alice med blicken.
Rion såg Ivans frustration och oförståelse. "Alice är vår gäst, Ivan. Hon ska studera hos oss ett tag. Har ingen berättat för dig?"
Ivan slet blicken från Alice och såg upp på Rion. "Hm? Va? Nej, det har ingen.", svarade han. Väntade på att Rion skulle förklara mer för honom.
"Alice har utvalts för att attackera mörkret. Kung Erebrir av skogsalverna har själv utsett Alice till Mirum, Aftonstjärnan. Ivan såg överraskad ut då.
Det gick några sekunder. "Så vem är det som ska lära henne då?", frågade han, nu med en nyfiken ton i rösten.
"Tja.. Hon har idag haft sina första lektioner med Philiph."
"Pfft", fnös Ivan. "Jag ska se ifall drottning Helena går med på en uppgradering. Om våra öden vilar på den här människans axlar, så vill jag se till att vi har de bästa förutsättningar för att vinna. Jag ska lära henne.", sa Ivan.
Det blev Rions tur att se förvånad ut. "Du får fråga drottningen.", sa han tillslut.
"Ja, det ska jag. Nå. Dåså, kom nu, låt hon inte vänta på oss." Ivan vände ryggen till och började gå därifrån. Rion gick efter och nickade åt Alice att följa med de.

Hon teg medan hon såg ner. Rion förklarade vem hon var och hon såg upp. Inte skulle den här mannen lära henne? Hon gillade Philiph. Men denna man skrämde henne.
"Åh nej jag tror det är bra att jag har Philiph. Han är duktig och låter mig läsa min egen takt." Hon såg på Rion i ett desperat hjälp men så fort de började gå gick hon efter.
"Jag skulle behöva sova inom en snar framtid med. Jag är väldigt trött." Sa hon och gned sig i ögonen med ena armen.

Ivan hade inte hört Alices ord. Han funderade istället på mötet med drottningen. Han hade kommit tillbaka till henne med olika gåvor och presenter. Presenter till kungligheten själv, men också till hennes likar.
Ivan var en av landets mest framgångsrika köpmän. Han reste världen runt och gjorde affärer. Med åren hade han blivit väldigt inflytelserik och utökat sitt kontaktnät. Det här hade drottning Helena snappat upp och kallat honom till slottet som en av hennes. Kanske någon som var henne närmast. Iallafall trodde Rion det. Han hade ju sett hur Ivan och Helena hade tittat på varandra. Men det var bara det. Rykten. Han visste ju inte exakt.
"Oroa dig inte, Alice. Drottningen vill att du ska ha det så bra som möjligt här. Hon kommer inte utsätta dig för något som skulle göra dig obekväm.", försökte Rion när han förstod hur upprörd hon var över Ivans ord.
"Snart ska du få sova. Men först det här."

Alices steg var lätta och hon tittade upp på Rion.
"Lova mig det. Den mannen är rätt läskig." Sa hon och lade en hand mot sin hals och slöt sedan ögonen. Det hade kännts som han klätt av henne med blicken eller något värre.
"Om han ska försöka lära mig något så tror jag han inte kan. Philiph är så trevlig. Han vill inte stressa trots att det måste." Hon log och såg dörrarna framför dem.
"Kan jag låsa min dörr till kvällen?" Frågade hon och pekade mot Ivan.
"Jag vet inte vem det där är." sa hon. Hon hade inte ens tänkt tanken att låsa ut Rion och hon stannade upp.

Dörrarna till tronsalen öppnades framför de.
"Låt dig inte skrämmas av Ivan. Han låter mer än vad han är.", flinade Rion och böjde sig närmare Alice så att bara hon skulle höra. "Om det får dig att känna dig trygg, så gör så." Rion stannade när de kommit närmare tronen där drottningen Helena satt.
Det var svårt att läsa hennes min. Rion visste inte om hon var irriterad eller något annat. Men å andra sidan, drottningen höll sig för det mesta likgiltig. Det gjorde det också mer spännande att lära känna henne. Det fanns något mystiskt hos henne.
"Ivan!", utbrast hon när hon fick syn på mannen.
Vampyren bugade för drottningen och drog på ett stort leende åt hennes håll. "Ers höghet. Jag kommer tillbaka med gåvor." Helena svarade inte. Utan höjde på ena ögonbrynet. Väntade på en utläggning.
"Ehem." Ivan harklade sig och gestikulerade med handen åt vakterna att släppa in de andra. Det var tjänare med väskor och lådor i sina händer. Alla tungt fyllda.
"Presenter från världen över! De passar en skönhet som dig. Och gynnar riket. Bara det bästa till de bästa, visst?" Ivan försökte fiska en komplimang från drottningen.
Han gav nytt tecken att de skulle visa innehållet i en av lådorna. En av tjänarna plockade fram en klänning passande, roligt nog, en drottning. Den var oerhört vacker och gav skenet av något en kunglig skulle bära.
"Hm. Inte dåligt, Ivan.", fick hon ur sig.
"Tack, ers nåd."
"Den passar vår gäst, Alice.", sa hon sedan och Ivan vaknade upp, såg genast mer oförstående ut. "Hursa?"
"Du sa att det skulle gynna riket och bara det bästa till de bästa. Nå- Alice här,..", Helena nickade åt Alices håll och såg mot Ivan. "..Hon är vårat bästa hopp.", avslutade hon.
Ivan teg och nickade. "Javisst, ers höghet. Ni har helt rätt."
Helena tystnade några sekunder. "Jag ska bära klänningarna, till mig, med andakt, Ivan. Jag är tacksam. Och så är mitt folk." Ivan bugade sig för drottningen. "Det gläder mig, ers höghet."

Hon gav honom ett varmt leende och nickade. könt att hon kunde låsa efter sig. Gick sedan efter Ivan in och hon bugade sig men stod längre bak. Lyssnade och ryckte till.
"ja ers nåd?" Hon hade inte lyssnat och blev röd i ansiktet.
"Har jag missat något?" Hon såg nu skamsen ut och kvävde en gäspning.
Studierna hade tagit mycket på hennes krafter och hon svajade på stället. Det här var så annorlunda i jämförelse med livet hon hade haft.
Hon blickade mot drottningen och Ivan igen och gav dem ett varmt leende.

Innan Ivan skulle hinna lämna tronsalen, så stoppade drottningen honom.
"Ivan."
"Ja, ers höghet?" Han vände runt.
"Har du träffat vår gäst? Det här är Alice."
Ivan såg från Alice till Helena. "Ja, det har jag. Hon har berättat att hon studerar hos er ett tag framöver."
Helena nickade. "Mycket riktigt.", hejdade sig. Som om hon väntade på att Ivan skulle säga något, kanske säga emot.
Men när han inte sa något suckade drottningen och fick fortsätta sin tanke. "..Och du är väldigt påläst och kunnig, Ivan. Jag skulle vilja att du lär Alice dina kunskaper." Ivan såg oförstående ut på henne. Han hade kanske inte räknat med att det skulle bli så snart. Det här skulle innebära att han skulle behöva ställa in framtida affärer. Han gillade inte det riktigt.
"Ers höghet, om jag får, låt flickan tycka något."
"Vi hjälper Aftonstjärnan att bli den bästa versionen av sig själv. Inte en novis. Du är den bästa, Ivan. Jag väljer det. Alice- det här är din nya lärare. Philiph får avsluta det han har med dig, men sedan ska Ivan ta över." Helena såg från Ivan till Alice.

Nog hade hon träffat Ivan. Inte det vänligaste intrycket hon fått. Något om honom gillade hon inte. Det kanske var för att han liknade Arthur eller Pith till sättet. Hon såg sedan upp med skrämda ögon. Skulle han bli hennes nya lärare? Detta var väl en mardröm? Men när han försökte låta henne tala så bad hon en tyst bön att det skulle fungera. Men vad hjälpte det? Hon såg mot Rion och såg sedan mot drottningen. Neg djupt.
"Jag har förstått ers höghet. Om ni inte misstycker så drar jag mig tillbaka. Jag är människa och behöver sova för att återhämta mig." Hon var nära till gråt och hon svalde hårt.

"Om ni ursäktar. Vår gäst är trött. Jag ser till att hon kommer till sängs." Det var Rion. Han hade sett ur obekväm Alice blivit. Hon gillade inte nyheten. Rion gillade det inte heller, men det var för andra anledningar. Kanske skulle han berätta de för Alice, men det skulle bli vid ett annat tillfälle. Nu skulle hon behöva en tid att samla ihop sig igen.
Han tog med henne ut ur rummet och gick med henne till hennes rum. "Får jag följa med dig in? Jag såg att du skrämdes av Ivan ändå. Du kanske vill ha sällskapet?"