In the dark PRS Vidomina & Medi

on vaknade och såg upp på honom och log mot honom. Hon viste vad han tyckte om henne. Men hon gjordde det för honom.
"Det är okej Ivan. Jag ska se till henne"
Hon reste sig och klädde på sig och såg på honom.
"Ivan vänta." Hon suckade och reste sig.

Ivan tvekade vid dörröppningen då han hörde Isabelles röst och stannade. Han vred på huvudet för att lyssna på henne. "Ja? Vad är det?", sa han sedan och snorde runt helt. Han mötte hennes blick.

Hon gick mot honom medan hon satte vant upp håret och log.
"Ska jag gå före? Jag är ändå den som tar hand om henne." Hon log och smekte hans hand innan hon öppnade dörren och gick ut.

Ivan nickade och drog åt sig sin hand. Han iakttog Isabelle när hon gick förbi honom, före honom, ut ur rummet. Fortfarande vad han hade för tankar om henne. Ivan gillade henne, men var osäker ifall han gått för långt, osäker ifall han gjorde henne illa. Han ville inte såra henne, ville inte tappa henne. Hennes skönhet var så bländade att han tänkte oklart, den ljuvliga doften..
Ivan skakade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten och gick efter Isabelle ut i korridoren för att sedan gå nerför trapporna till det uppdukade matbordet i matsalen. "Godmorgon, Leo och Rion.", sa Ivan när han upptäckte de båda som hade parkerat sig vid långsidan av bordet. De verkade samtala om något, viska, som om det var hemligt. De båda såg upp när Ivan kom in och nickade. "Hej.", svarade Leo men Rion tittade bara på Ivan med en kylig blick. "Var är Alice?", sa Ivan och Rion och Leo bytte blickar med varandra. "Hon kommer säkert snart, Isabelle är väl med henne?", sa Leo och Rion låtsades in om Ivans ord. Rion hade börjat plocka av den framdukade frukosten.

Alice kom ner till matsalen och såg på dem. Sate sig och log mot Leo.
"Min fot är mycket bättre i dag. Tack för att du hjälpte mig igår" Hon tog emot koppen och började att dricka.
"Jag ska byta om efter frukosten. Jag vill helst inte." Hon suckade tungt och såg på Ivan.

"Ingen brådska.", sa Ivan och höjde en hand åt hennes håll för att visa att det inte var någon fara. Han lutade sig sedan tlllbaka i sin stol och iakttog Alice. "Alice, den här balen, vad tror du kommer att hända?", han lät en aning road på rösten och Leo och Rion såg misstänksamt på Ivan, vad hade han i görningen? "Den här balen, den kommer vara något spektakel du aldrig varit med om tidigare, en glädjes stund, med liv, dans och musik! Och maten..!", han tittade åt kökets håll och sedan på Alice igen. "..Fantastiskt! Folk samlas för att komma hit, uppleva denna magiska kväll, min vän. Det blir kul, tro mig.", sa Ivan och sträckte sig efter sin kopp för att smaka av kaffet.

"Jag tror du antagligen kommer döda mig eller göra mig till din bkivande ustru, inget är något jag vill." Hon såg upp på honom och ställde ner koppen och lade huvudet på sned.
"Jag kan inte dansa fint, Jag vill inte..." Hon såg mot Rion och såg lite plågad ut.
"Rion kan du hjälpa mig upp?" Hon hade inte ätit något och hungern slog mot henne.

Ivan hade inget svar att ge henne. Han insåg att hon hade bestämt sig om honom. Vad hon tyckte och tänkte om Ivan. Det spelade ingen roll vad han sa eller gjorde- Alice skulle alltid göra det hon ville. I en tystnad svor han över vilket barnsligt flickebarn hon var, men ett stort leende dolde hans tankar.
Leo såg mot Alice och sedan Rion när han blev tilltalad.
"Javisst Alice. Var är Isabelle? Hon kan ta med sig frukost till ditt rum så får du äta ifred.", sa Rion och kom upp på fötter. Han erbjöd henne sin arm.

"Isabelle är på mitt rum." Hon tog Rions arm och reste sig upp och började att gå och huttrade till. Hon såg en sista gång mot Ivan och vvände bort huvudet.
"Han hatar mig." Viskade hon.

"Han vet inte vad hata innebär, Alice.", sa Rion som svar och tänkt tillbaka på Ivans dåraktiga beteende. "Tänk inte mer på det. Han vill bara att du ska göra exakt som han säger, han är inte van att folk säger emot honom.", sa Rion och blickade mot korridoren för att se var han skulle leda stegen. Han kramade om Alices grepp med sin fria hand och såg sedan på trapporna. "Sista trapporna kvar, Alice. Jag ska be Isabelle hämta mat åt dig, jag är säker på att du är hungrig.", sa Rion och log litet åt henne innan han öppnade dörren åt Alice till hennes våning och hon kunde kliva in.