Ginerva2003 & Medi

"Det har jag visst att göra." Lyéx såg på henne och suckade.
"Vill du verkligen veta? Tja jag hjälpte henne till den possitionen hon vill ha och när det väl var gjort. Han sträckte ut tungan som var lika smal och kluven som en orms.
"Jag kom och tog hennes själ." Han lade huvudet på sned.
"Sen har vi andra människor som jag har hjälpt."
Han skakade på huvudet.
"Men du är något annat."

"Nej det har du inte alls"sa hon argt, la sina armar i kors och gjorde en sur min mot honom.
"Var inte hennes pappa farao" frågade hon. Hon hoppade till när hon såg tungan.
"Kan du snälla ha en normal tunga igen den där är lite läbbig" sa hon och tittade på honom men skrek.
"Så alla du hjälper äter du upp själen på" frågade hon.
"Vad menar du med att jag är något annat"sa hon frågande.

Han drog in tungan och såg på henne med en frågande blick.
"Tja men de väljer större saker. Härska över ett kungarike, bli känd." Han log.
"Du kommer inte få din själ uppäten om du väljer att bli min. Du kommer att va lika vackra smycken som jag, bära lika vackra kläder som mig."
Han rörde vid sitt höftskynke och det rasslade om hans hand.

Hon blev glad att slipa se den där obehagliga tungan den passade inte ihop med hans snygga kropp.
"Om jag säger ja kommer jag få komma hem ibland och så" frågade hon. Hon funderade på det han hade sagt.
"Alla skulle ju undra var jag tagit vägen" sa hon fundersamt.

Han skakade på huvudet.
"Nej det kommer du inte att få. Om du blir min kommer du att försvinna. Ingen kommer att minnas att du har funnits." Han smekte hennes kind.
"Jag gör det för din skul då. Jag raderar deras minnen." Han tog ett steg närmare och lutade sig över henne.
"Så vad säger du?" Han slickade hennes kind.
"Du är så söt."

”Jag vet inte jag vill ju inte lämna min mamma och pappa men jag vill ju inte att du äter min själ heller” sa hon fundersamt.
”Rör mig inte” sa hon surt. Hon ville inte att ett själs ätande monster skulle röra henne. Hon blev ännu mer sur när han slickade på hennes kind. Hon ville ha kvar sin själ så då fans sett bara ett sätt att säga ja men hon Ville ha sin familj.
”Okej jag säger ja men jag vill säga hejdå till min familj först”sa hon.

"Varför då?" Han skrattade.
"Jag kommer inte äta din själ om du väljer att bli min drottning." Han log igen och såg mot dörren. Alex kom in igen och han suckade. Skulle han behöva döda denna man för att få vara ifred?
"Sara hur är det? Du verkar skrämd." Han tog hennes hand och lade huvudet på sned.
"Är det något som inte står rätt?" Han såg rätt in i Lyéx ansikte men såg honom inte.
"GÅ!" Lyéx skrek och det blinkade inne i rummet.

Hon sprak upp i ett leende när Alex kom in.
”Det är bra men jag saknar mina föräldrar” sa hon. Hon tittade på honom och undrade vad Lyéx tänkte nu.
”Jag villfara träda mina föräldrar så jag kan säga några saker till dom” sa hon.
Hon hoppade till av rädsla när han skrek.

"Sara dina föräldrar är utomlans och kan inta komma hit. De har viktiga möten." Han såg på henne och sakade på huvudet.
"Är det något jag kan hjälpa dig med? Du kanske kan skypa dem eller något?" Han lade huvudet på sned och iakttog henne. När allt blinkade till tog han ett steg tillbaka och såg genast orolig ut.
"Jag kommer tilllbaka snart okej. Var helt stilla."

”Å synd jag vill verkligen träffa dom” sa hon lite ledsamt. Det betyder att hon inte skulle få se dom en sista gång.
”Ja det går nog” sa han men hon ville mycket häller träda dom för det skulle ju bli sista gången.
”Va vad är det” frågade hon. När han hade gott ut vände hon blicken mot Lyéx.
”Hur länge kan det vänta för jag vill verkligen träffa dom” sa hon frågande.