Almost PRS

”De borde inte ha gjort så mot dig heller, Hayley”, påpekade Yaosu och skakade på huvudet. Han flyttade sig till den yngre flickans säng istället och började stryka en hand över ryggen på henne, noga med att madam Pomfrey och rektorn fortfarande befann sig bakom draperierna. Nej, även om hon varit den enda de gett på sig så borde hon ha rapporterat det. Han förstod samtidigt varför hon inte gjort det, men det hade ju faktiskt gett dem möjlighet att fortsätta med misshandeln. Äsch, det var en extremt svårt position att sitta i så egentligen kunde han inte säga någonting. Det var liksom nästintill omöjligt att föreställa sig hur det måste vara när han själv aldrig utsatts för något liknade. Förmodligen för att han var en över hundranittio lång man med en ganska ansenlig mängd muskelmassa.
”Har jag någonsin varit våldsam?” Zihao blängde på Joshua med putande underläpp och hopdragna ögonbryn. Tjugoåringen himlade med ögonen mot den yngre brodern och svepte sedan in Hayley i en kram, med armarna varsamt slingrade runt både ryggen och benen på henne. Hunter och Jackson skulle aldrig få chansen att göra henne illa igen, aldrig.
”Så hur gör vi då?” Undrade Yaosu och vilade kinden mot sjuttonåringens ljusa hjässa. ”Jag hade egentligen tänkt skrämma dem natten som var, men den planen gick ju åt skogen”, fortsatte han och slöt ögonlocken med en gäspning.
”Du måste inte direkt sitta och vänta på fullmånen för att skifta, om det nu är det du vill skrämma dem med”, sade Zihao och gäspade också, som en reaktion av den äldres gäspning. ”Vill du tillräckligt mycket så går det närsomhelst, men det gör hemskt ont”, fortsatte han och lutade sig fram för att börja klämma på Joshuas kinder.
”Har någon en bättre idé? Jag kan knappt ens skifta under fullmånen utan att dö, så kommer knappast kunna tvinga mig själv att göra det utan den”, mumlade Yaosu och ryste till. Usch nej, hemska tanke.

"Nej, det borde de inte ha gjort.. saken är den att om man skvallrar om något sådant.. ja, då kommer det tillbaka och biter en i röven. Är säker på att hon kommer tänka likadant." Mumlar Hayley och nickar mot sängen där draperierna blivit fördragna. Lika bra det. Hon vet mycket väl att den andre tycker att hon borde ha sagt till någon så att det inte kunde hända igen. Saken är den att med den familjen de två har så kommer de inte bli avstängda, vilket leder till att de kan fortsätta ändå, och ja, då bestraffar man tjallaren. Är det själviskt att hon inte sagt något? Kanske. Men samtidigt hade hon blivit slagen medvetslös, tänk vad de då kunde göra om hon berättat för någon. Förhoppningsvis dömer de andra inte henne, även om det skulle vara rättfärdigat. Hon är verkligen värdelös på det här. Hon kan verkligen inte göra något rätt. Gud vilka skuldkänslor sjuttonåringen får. Hon vill verkligen sjunka genom golvet, till någon stans där ingen kan se henne. Är det vanligt att man gör bort sig hela tiden på samma sätt som hon gör? Troligen inte.
"Nej, det har du i o för sig inte varit.. men ändå," säger Joshua och rycker på axlarna. Nej, pojkvännen är inte våldsam alls, men han ville ändå bara få ut det, i fall att liksom. Hayley sluter ögonlocken och lutar huvudet mot Yaosus axel. Han kramar henne åtminstone, så kanske han inte är alldeles för besviken på henne.
"Helt ärligt har jag ingen idé alls," erkänner hon gnagande i sin underläpp.

Det var precis det Yaosu misstänkt, att hon och alla andra som blev utsatta för liknande angrepp, var rädda över att misshandeln bara skulle bli värre om de berättade för någon. Han kunde förstå det, att det måste vara väldigt läskigt för dem och ett ytterst svårt beslut att ta. Hade han själv suttit i en liknande situation hade han förmodligen inte vågat berätta för någon vad som hänt och vem som gjort det.
”Hon måste inte berätta något om hon inte vill och jag förstår varför du inte heller gjorde det”, sade den äldre och lämnade en liten kyss över den blonda hjässan. Även fast hon inte hade duschat på några dagar tyckte han att hon doftade väldigt gott, fortfarande som en blandning av kokos och vanilj.
”Jag kan göra det”, föreslog Zihao när tystnaden slutligen lagt sig och fortsatte klämma på pojkvännens puffiga kinder. ”Jag menar..två av er går fortfarande på skolan och Yaosu är anställd. Jag däremot, jag har inga kopplingar kvar till det här stället. Sprid rykten om att jag langar starksprit så kan jag stämma träff med dem någonstans i utkanten på skolans område”, fortsatte han och övergick till att försöka dra tillbaka Joshua till sängen. ”Åh! Ni kan ju ta bilder på dem när de är vettskrämda och sätta upp över hela skolan! Slår vad om att jag kan få dem att pissa ner sig riktigt ordentligt.” Artonåringen sträckte på sig så att ryggen knakade till. Skönt, han var stel så in i helvete efter kvällen, så det var alltid skönt att knäcka lederna efteråt.
”Varför har jag inget problem med den planen?” Undrade Yaosu och försökte fånga Hayleys blick, för att se vad hon verkade ha för tankar om det hela. ”Men..de kommer förmodligen känna igen dig”, mumlade han därefter och vände tillbaka blicken mot den yngre brodern.
”Äh, alla misstänker redan att det är något gravt fel på mig..och jag har inget bättre för mig, hänger ändå bara hemma hos Isaac och äter hans mat.”

Vad bra att det är förståeligt att Hayley inte berättat om det här.. det får henne att andas ut lite. Hon skulle förstå om någon dömde henne, men det enda hon bryr sig om är hur den tre år äldre uppfattar henne. Att göra honom besviken eller arg är en hemsk känsla, det vill hon aldrig göra. Ja.. hon som inte skulle vara beroende av någon.
"Det kanske skulle vara lättare att få dem avstängda om vi är fler som går ihop och berättar om det?" Undrar hon och höjer blicken så att hon kan se tjugoåringen i ögonen. Ett blekt leende sprider sig över läpparna när han placerar en kyss på hjässan på henne. Därefter lutar hon sig närmre och lämnar en fjäderlätt kyss på hans läppar. Det skulle bara kännas konstigt att göra mer än så med tanke på vad som händer. Huvudet glider tillbaka ner till hans axel medan han lyssnar på vad de andra säger. Joshua blänger på sin pojkvän som envisas med att klämma på hans puffiga kinder, så som hans mormor brukat göra.
"Joshua du har en kamera! Är säker på att vi kan få en del förnedrande bilder," påpekar hon med ett lömskt litet leende. Dock kommer hon på andra tankar så fort Isaac kommer på tals. Hon har inte berättat för någon av dem att det varit hans lilla knyte inne i magen på henne. Hon hade tänkt skriva ett brev till Isaac men det har inte blivit av än.. hon har liksom mått illa hela tiden och varit alldeles för upptagen med Yaosu. Ännu en sån sak som hon har extremt mycket skuldkänslor över. Ögonbrynen rynkar ihop sig och hon börjar pilla upp nagelbanden igen. Hon som lyckats slutat med det ett tag. Kanske det är bäst om han inte vet, så att han slipper den sorgen. Samtidigt kan inte hon besluta detta, Isaac förtjänar att veta om precis vad som har hänt. Fan, alla dessa skuldkänslor.

”Jo, men frågan är bara om de faktiskt skulle bli avstängda. Min far jobbar ihop med både Hunter och Jacksons föräldrar på ministeriet, så med andra ord är de väldigt högt uppsatta”, svarade Yaosu och skakade på huvudet. ”Det är hemskt att samhället blivit så korrupt, men det är tyvärr så det är. Hade jag inte blivit vänd ryggen som en del av Huaze släktet hade det kanske funnits några strängar att dra i..tror dock inte att min far skulle göra någonting överhuvudtaget om jag bad om det”, fortsatte han och besvarade kyssen med ett blekt leende på läpparna. Han längtade innerligt tills de kom bort från sjukhusflygeln och tillbaka till kontoret. Där kunde de få vara ifred och det fanns ingen madam Pomfrey eller professor McGonagall att oroa sig över.
”Men jag tycker definitivt att det är värt ett försök! McGonagall skulle enkelt kunna göra deras liv till rena rama helveten medan de befinner sig på skolans område”, förtydligade tjugoåringen med en liten nickning och log ytterligare när hon nämnde det där om kameran. Så hon tyckte alltså att det var en hyfsat bra idé? För stunden var det den enda idén de hade, men men. Den var faktiskt inte särskilt dålig, även om han inte för sitt liv kunde begripa hur Zihao skulle lyckas skifta utan fullmånen. Han hade inte ens trott att det var möjligt, men de där. Dock skulle han inte tro på det förrän han bevittnat det med egna ögon, så det så.
”Bra, då måste vi bara bestämma hur och när vi ska göra det”, konstaterade den yngre Huaze brodern och skrockade smått över Joshuas blängande. ”Men ni måste skaffa munkluva, steriliserat vatten och Sichuan peppar åt mig, för annars kommer jag aldrig lyckas”, fortsatte han och började därefter lämna en massa kyssar över pojkvännens ansikte.
Yaosu hade zoomat ut, det verkade som om Hayley funderade över någonting jobbigt. Varför det verkade som det visste han inte, det var bara någonting med hela hennes aura som förändrats.
”Vad tänker du på?” Frågade han i en liten viskning, med Zihaos evinnerliga kacklande i bakgrunden. ”Har det någonting att göra med Isaac? Helt ärligt hade jag också helt glömt bort honom..”

Det är helt galet hur samhället är. De rika "renblodiga" familjerna är alltid i toppen. Det går inte att komma åt dem. Hunter och Jackson kommer fortfarande få gå kvar på skolan, vilket ger dem tillfälle att misshandla den där flickan på nytt om någon av dem berättar. Hayley putar med underläppen.
"Jo, professor McGonagall kan göra deras liv till ett rena helvete, men de kommer säker hitta tid för att göra henne ännu mer illa, eller? Om vi på något sätt kan se till att det inte händer är jag på.." hur ska de hitta ett sådant sätt? Det verkar rätt svårt. Kanske McGonagall kan komma på något, hon är ju verkligen bra på att fixa problem på många olika sätt. Hon nickar lite för sig själv, de kan nog komma på något. Men detta kommer endast att hända om flickan går med på det. Annars får de väl helt enkelt hålla det hemligt och hoppas på det bästa. Hunter och Jackson kommer ju gå ett helt år till på skolan efter det här.. de kommer ha tid att klå upp många elever.
"Vi kan absolut fixa det åt dig.. och vi kan väl göra det den här veckan någon gång? Ju snarare desto bättre." Påpekar Joshua och slingrar armarna om sin pojkvän. Hayley nickar instämmande, trots att hon är på helt andra tankar. När Yaosu sedan undrar vad hon tänker på sväljer hon hårt. En klump byggs upp i magen på henne. Hon tittar osäkert upp på sin pojkvän. Hon vill verkligen inte att Zihao ska höra.. att Isaacs bästa vän vet om att han haft ett litet knyte i magen på henne är inget bra.
"Jo, det har med honom att göra.." Hon blickar ner mot magen och gnager sig i underläppen. "Alltså jag har inte skrivit till honom om det, och bara att höra hans namn ger mig skuldkänslor." Mumlar hon tyst, så att ingen annan än Yaosu ska höra.

Och det var just det där som var dilemmat med det hela. För hur i allsin dar skulle de kunna vara säkra på att Hunter och Jackson inte kom åt sina offer igen och straffade dem för att de ”skvallrat”. Det enda sättet skulle väl vara om de hade ett ständigt öga på sig, typ som ett hot som alltid fanns där. Problemet var att Zihao inte direkt kunde vara i skolan hela tiden och följa efter dem som pesten, nej, det skulle bara Yaosu kunna göra. Men även då skulle det finnas stunder då han inte kunde hålla koll på dem. Merlin, det var verkligen ingen lätt grej de försökte hantera.
”Det finns nog ingenting vi kan göra för att vara säkra på att det aldrig händer igen..om det inte är jag som skrämmer dem, det är helt ärligt det enda jag kan komma på”, svarade den äldre och rynkade på ögonbrynen. ”Då kommer de alltid att ha det hotet hängandes över sig, Zihao kan ju inte direkt bosätta sig i skolan”, fortsatte han och suckade lätt. Som sagt, det var inga lätta grejer det här.
”Bra, då säger vi så”, konstaterade Zihao och drog Joshua ännu närmare intill sig. Hur det nu ens var möjligt. De satt och klängde på varandra som om det inte fanns någon morgondag. Tjugoåringen kunde inte avgöra om det var gulligt eller motsatsen. När Hayley och han själv höll på på det sättet var det en helt annan sak, då var det gulligt, men när de där två höll på? Nej. Som tur var fick den yngre flickans svar Yaosu på andra tankar. Så det var alltså Isaac hon tänkte på? Precis som han misstänkt.
”Få inte skuldkänslor”, mumlade den äldre lågmält och strök handen över ryggen på sjuttonåringen. ”Isaac hade förmodligen ändå bara fått panik om han visste, ännu mer om han vetat det när barnet fortfarande var..ja..” Han lutade sig lite bort från Hayley och placerade några fingrar under hakan på henne för att vrida det vackra ansiktet uppåt så att han kunde se henne i ögonen. ”Skriv brevet när du känner dig redo. Håller med om att han måste få veta någon gång, men stressa inte över det”, avslutade han och svepte återigen armarna om henne.

Ja, kanske det bara är möjligt att få stopp på det hela om det är Yaosu som skrämmer dem. Han är ju i skolan hela tiden, kan hålla utkik. Samtidigt är det ett väldans jobb att lägga på honom, han kan inte hålla ögonen öppna hela tiden och han kommer inte kunna hålla koll på Hunter och Jackson hela dagarna.
"Det är mycket jobb att lägga på dig.. Kanske vi borde berätta för professor McGonagall, om hon vill det." Funderar sjuttonåringen och griper försiktigt tag i den betydligt större handen så att hon kan börja pilla med fingrarna. Bättre att pilla med dem än att riva sönder sina nagelband, eller hur? Jo, det är nog det. Hon måste verkligen sluta förstöra dem. Det svider bara en hel massa.
När Yaosu sedan lägger fingrarna under hennes haka glider ett glatt litet leende upp över läpparna. Fan vad förstående han.
"Gud, jag förtjänar inte dig," mumlar hon och låter armarna slingra sig runt pojkvännen innan hon lämnar en snabb liten puss på hans haka. "Kan du vara snäll och inte berätta för Zihao? Isaac förtjänar att veta innan honom åtminstone.."

”Jo, jag vet..men det är inte precis så att jag har bättre saker för mig”, sade Yaosu och betraktade den yngre flickan medan hon pillade med de långa fingrarna. ”Du kommer försvinna om lite mer än ett halvår och efter det behöver jag någonting att ägna mig åt, eller hur?” Fortsatte han med ett sorgset litet skratt. Nej, han ville inte tänka på att Hayley skulle gå ut inom mindre än ett år. Nu fick han se henne i princip varje dag, men efter att hon slutat skolan skulle han bara få se henne lite då och då, om förhållandet höll det ville säga. Och det hoppades han att det skulle göra, men samtidigt skulle det bli jobbigt när de inte kunde se varandra särskilt ofta. Joshua och Zihao befann sig i en helt annan situation, den yngre av dem var snart färdig med studierna på slottet och då skulle de kunna se varandra betydligt oftare än de gjorde nu. För Hayley och Yaosu skulle det liksom bli tvärtom.
”Det gör du visst, det är jag som inte förtjänar dig”, protesterade den äldre och rodnade svagt när en liten kyss placerades över hakan på honom. ”Och jag lovar att inte berätta för den stora drummeln”, försäkrade han efteråt och kupade händerna runt sjuttonåringens perfekta ansikte. ”Egentligen förtjänar du någon som är tusen gånger bättre än mig..”
Draperierna som skolsystern dragit för innan, drogs plötsligt åt sidan och tjugoåringen fann sig själv ännu en gång i sin egen säng, hastigt nerkrupen under täcket. Det verkade som om den medvetslösa flickan vaknat till, hon satt åtminstone upp och smuttade på ett glas med vatten madam Pomfrey höll upp för henne. Miranda Fawnley, det var hennes namn. Av någon anledning slog det honom där och då, varför det inte gjort det innan visste han int riktigt.

Det är sant.. om lite mer än ett halvår kommer Hayley vara klar med skolan. Det är läskigt på så många nivåer. Vad ska hon ens göra med sitt liv efter det? Kanske hon kan få jobb på ett kafé någonstans, kanske dela lägenhet med Joshua och hans pojkvän. Jösses, det skulle vara outhärdligt, när de två turturduvorna äntligen får flytta in tillsammans kommer de nog bete sig som kaniner. Men hon skulle aldrig ha råd med att skaffa en egen lägenhet. Hur skulle hon komma in i modevärlden? Kläder är något hon alltid tyckt om och tja, hon skulle inte ha något emot att jobba med det. Sen är det ett till problem, hur fan ska de två hålla relationen? Yaosu kommer med störst sannolikhet att fortsätta jobba på skolan, vilket leder till att han kommer spendera mesta av året på skolans område. Nu kanske sjuttonåringen kan smyga in i skolan på samma sätt som Zihao, men hur kommer det att hålla sig?
”Jag vill inte ens tänka på det..” Mumlar hon med rynkade ögonbryn. Det är en läskig tanke. Tänk om deras förhållande inte håller? Hayley vill inte ens tänka på det, hon vet inte hur hon skulle klara sig utan honom. Hur skulle hon klara att inte se honom varje dag? Hon ruskar på sig, tänk inte på det. Det är något som kanske ligger i framtiden, så varför sörja i förtid? ”Det finns ingen som är tusen gånger bättre än dig.. du är alldeles perfekt.” Med de orden glider de isär än en gång då pojkvännen skuttar tillbaka till sin säng innan draperiet dras upp. Blicken dras automatiskt till flickan i sängen. Fy fan vad ont det måste göra. Lyckligtvis ger madam Pomfrey henne samma smärtstillande tabletter som Hayley själv fått den senaste tiden. De är faktiskt väldigt bra, tyvärr kommer de nog inte ta bort all smärta. Stackarn.