Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon gick tyst tillbaka till sitt rum och såg upp på honom. Nickade och öppnade sedan dörren.
"Kom in." hon såg sedan mot korridoren och klev sedan in.
"Vem är han?" Frågade hon och gick mot sminkbordet och satte sig. Tog av sig diademet och började borsta sitt hår.
"Är han någon smart person? " Frågade hon tyst.

Rion klev in med blicken fäst på Alice. Följde hennes steg. Försiktigt stängde han dörren om sig.
Något nytt hade skiftat hos vampyren. Förmodligen var det bristen på blod som fick honom att inte kunna tänka klart. Han kände bara lusten att få sätta tänderna i henne.
Hon gjorde det heller inte lättare för sig när hon borstade håret och visade sig bara nacke. Rion flämtade och tvingade sig själv att vända bort blicken.
Försökte höra vad det var Alice hade frågat honom. "Ivan.. Han är.. ja, han är en smart person.", fick han fram och knöt nävarna.
"Alice, jag måste säga en sak. Innan du fortsätter.." Han harklade sig och samlade mod att se åt hennes håll igen. "Jag vill dricka ditt blod. Nu. Bli inte rädd." Han pausade. "Jag menar.. får jag? Jag vill inte göra dig illa."

Hon såg på honom och lade ner borsten.
"Jag menar att Philliph var smart han med. Men Ivan verkar så... Uppblåst?" Hon vågade inte säga att hon fått samma intryck av Rion första gången. Att han var full av sig själv och sedan ville bara han vara nära henne när han visste vem hon var. Hon flämtade till och lade handen mot nacken och såg sedan mot dörren.
"Vad händer om du biter mig? Blir jag vampyr? Får du ägande rätt av mig? Eller äger jag dig? Kommer jag att dö?" Hon såg skrämd ut och svalde. Hans parfym hängde kvar runt henne och hon drog hans jaacka tätare om sig. Hon mindes att hon och Philiph skulle läsa om det. Men nu när Ivan var hennes lärare.
Hon såg sedan på Rion och sänkte handen från halsen.
"Är det ens okej? Jag menar..." Hon svalde och såg ner.
"Jag är ju Mirum, Aftonstjärnan. Ska jag inte hållas.... ren?"

Rion flackade med blicken, men bara för ett ögonblick för att sedan tvinga sig själv att möta Alices blick. Det här var absurt. På stört hade Rion fyllts av lusten att sätta tänderna i henne. Smaka av hennes blod. Och han visste väl, någonstans, att han trånade och längtade efter blod. Det blev såhär om han inte höll sig mätt. Eller om det gått för lång tid innan han drack senaste gången.
"Jag vet inte.", fick han fram till slut när han insåg att han måste svara henne. Det var svårt när tankarna rusade så och intalade honom att han måste få i sig blod. "Jag menar.. jag måste ha blod." Rion backade ett steg mot den stängda dörren. "Jag måste.. jag måste väl gå antar jag.." Utan att slita blicken från Alice kände han efter handtaget på dörren.

Deras blickar möttes för en kort stund innan hon såg bort. Tog en vacker borste med underbara mönster och såg på honom igen. Han måste ha blod. Ja han var vampyr. Men hur skulle hon säga? Vad skulle hon säga?
När han backade och sa att han skulle gå så blev hon lättad men rädd på samma gång. Skulle hon bli ensam nu? Igår hade hon varit livrädd att sova men nu var hon rädd att sova ensam men rädd att någon skulle vaka över henne.
"Det är okej. Gå du. Vi ses imorgon." Hon pressade fram ett leende och rörde sig lite. Hörde hur jackan frasade mot sin kropp.

Rion försvann strax därpå. Rädd ifall han skulle göra Alice illa. Men mest för att törsten var alldeles för påtaglig. Törsten hindrade honom från att tänka helt klart. De sågs inte mer den kvällen.

Morgonen därpå knackade det på dörren. "Alice? Är du vaken? Kan jag komma in?" Det var samma kvinna som hade hjälpt Alice tidigare.

Hon hade lagt sig i sängen med Rions jacka intill sig. Somnat efter det som verkade vara timmars av rullande.

Hon hörde knackningarna och hon öppnade ögonen. Tur att solen aldrig gick upp. Hon hade en sprängande huvudvärk och hon drog täcket över huvudet. För första gången på länge ville hon ligga kvar.
"Jag är vaken. Du kan komma in." sa hon halvhögt och grimaserade. Huvudet kändes som det skulle gå sönder.

Kvinnan steg in i rummet. "Där är du.", sa hon vänligt när hon fick syn på Alice i sängen. "Men du har inte klivit upp än? Är något fel?" Lät en aning bekymrad och gick närmare sängen för att se efter Alice. "Kanske lite frukost kan hjälpa?", försökte hon.

Försiktigt satte hon sig upp och satte handen framför pannan och masserade pannan.
"Jag har fått en sprängande huvudvärk. Hade jag haft mina örter hade jag kunnat göra ett pulver som jag skulle ta." hon log trött men nickade.
"Jag tror det blir en strålande idé. Men får jag vara så fräck att äta i sängen? Jag känner mig lite knäsvag fortfarande."

Hon tittade forskande på Alice. Försökte se efter ifall hon talade hela sanningen. Hon verkade lite ängslig, men kvinnan nöjde sig med Alice svar.
"Jag tar hit det åt dig, oroa dig inte. Du behöver vilan. Jag kan meddela drottningen att du behöver ta det lugnt idag och kanske kan hoppa över studierna idag?"