In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gick tyst vid hans sida och slöt ögonen.
"Du har säkert rätt. Jag har alltid varit sådan. Jag säger emot alla." Hon suckade och såg ner.
"Kan du snälla ha något rött på dig? Så det ser ut som vi hör ihop? Jag hör hellre ihop med dig än Ivan." Hon kände hjärtat slå och hon kände benen vika sig.
"Jag känner mig lite småsvag."

Rion skrattade då Alice klandrade sig själv. Det var en rolig kontrast tyckte han, från hennes först ledsna beteende. Men leendet försvann genast så hon verkade falla till marken. Med en snabb rörelse greppade han tag om hennes midja och plockade upp henne i sina armar. "Kom, du måste få i dig något. Isabelle- hämta mat åt Alice innan hon tuppar av på riktigt.", sa Rion åt Isabelle innan han satte ner Alice i en av fåtöljerna i rummet innan han hukade sig själv ner framför henne. Han sökte efter hennes blick. "Här, drick lite.". Han sträckte över ett glas som, förmodligen, Isabelle ställt fram åt henne. "Samla kraft."

Isabelle nickade och försvann från rummet.
Alice såg upp på honom och nickade, og glaset och började att dricka.
"Oh de var gott." Viskade hon och såg mot klänningen.
"Jag har aldrig haft en sådan klänning förut. Jag kommer se fånig ut." Hon lade huvudet på sned.
"Rion.."
Isabele kom in med en bricka och satte ner den och log mot dem.
"Jag är i rumme intill,. När du är klar så börjar vi."

Rion log lite då han såg att hon njöt av vattnet. Han ställde sig upp och körde ner händerna i byxfickorna, kände sig lugn över att Alice var okej igen. Han vred på huvudet för att se på klänningen Isabelle satt fram åt henne. "Den ser jättefin ut, precis som du Alice, det blir bra. Oroa dig inte.", sa han och såg på Isabelle när hon kom tillbaka med brickan. "Seså, ät något.", sa Rion och såg på maten innan han blickade på Alice igen. "Bäst jag går och ser till Leo, det är inget vidare att vara ensam med Ivan.", sa Rion lite skämtsamt och såg på Alice. "Är du okej? Klarar du dig?"

Hon log mjukt och tog rickan och började att äta.
"Jag klarar mig. Se till att komma tillbaka sedan." Hon log mot honom och tuggade på en bit bröd.
Isabelle hade satt sig i sin säng och börjat läsa en bok och hörde mycket väl vad de sa. Bra hon skulle gå med Rion. Bettyde då att Ivan skulle gå med henne? Isabelle brast upp i ett hoppullt leende.

"Javisst.", sa Rion och nickade åt henne en sista gång innan han öppnade dörren för att gå ut från hennes sovrum och lämna henne kvar med Isabelle. Han försvann ner till matsalen där de höll på att duka av bordet. Leo och Ivan hade ätit klart, och till Rions förvåning verkade de ha ett civiliserat samtal, talade om inget särskilt, men deras ton var artig och båda verkade intresserad över att lyssna vad det andra hade att säga. "Hur är det med Alice?", sa Leo och såg mot Rion. "Bra, Isabelle ser efter henne nu. Hon behövde vara ifred lite.", sa Rion och förde händerna i byxfickorna. "Jag sparade en kopp kaffe till dig, Rion.", sa Leo och nickade åt koppen bredvid honom på bordet. Rion log och satte sig till bords med de.
Ivan sa inget, utan log bara mot Rion. Han hade ingen lust att bråka idag och förstod att vad han än yttrade skulle Rion neka honom.

Dagen hade gått och Alice hade fått på sig klänningen, skor och fått håret lockat och uppsatt. Hon fick nu de sista piffarna och hon vände sig om. Hon kände inte igen sig. långa handskar täckte hennes armar och pryddes av smycken som gnistrade.
"Oh." Hon hörde en knackning och vände sig mot dörren.
"Kom in." Hon kände något sött och såg Isabelle ställa undan flaskan med parfym.
Hon hoppades att hon såg acceptabel ut.

Rion hade bytt om till svart med en röd skjorta om även matchade hans röda, långa hår. Nu kände han en nervositet, men också iver, en blandad känsla inför kvällen. Han hoppades att det skulle bli trevligt. Han gick i korridoren med Leo som också bytt om inför festligheterna. Leo var klädd i klassiskt svart och vit, verkade stilig, tyckte Rion och klappade honom på ryggen innan han berättade att han skulle se till och hämta Alice. Han hade ju lovat att gå med henne trots allt.
Nu stod han bakom dörren och knackade på. När hon sa att det var okej att träda in i rummet öppnade han dörren så att den vek inåt i rummet. "Är du-..", men han avbröt sig genast. Synen av Alice hade fått honom mållös. Han skrattade ett ljuslöst skratt i ett andetag och gick fram till henne. Greppade tag om hennes hand för att kyssa den. "Milady, är du redo för festen.". Genast hade han återfått lugnet igen.

Hon såg upp på honom och log mjukt.
"Oh nu är du för snäll." Hon reste sig och nickade.
"Ja jag är redo. Jag är så hungrig med. Det ska bli gott med mat." Hon vände sig mot honom.
"Ser jag verkligen bra ut? Jag komer även att ramla i mina skor, klackar."

"Du ser jättefin ut, Alice.", sa Rion och menade det. Han tog hennes arm i sin och nickade åt Isabelle att han hade sett henne. "Viss kommer du också på balen, Isabelle? Vi behöver din hjälp med Alice ifall det skulle vara något. Och förhoppningsvis kan du också ha kul en kväll som denna.", sa Rion och log åt henne.
Rion ledde henne sedan ut ur hennes våning och kom ut i korridoren. Han kunde höra rösterna från gästerna som samlats i den enorma salongen med ljudet av stråkarna som bakgrundsmusik till minglet. Ett litet leende syntes på Rions läppar. Rion mådde inte tycka om Ivan, men nog kunde Ivan fira med stil, det var ett som var säkert.
"Den här vägen då.", sa Rion och ledde henne nerför trapporna. "Jag hörde köket prata om buffé, så det är bara att plocka av maten.", sa Rion utan att se på Alice. Han var upptagen med att se var han satte ner fötterna i trapporna.