Ginerva2003 & Medi

Han såg på henne och höll ut sin hand för att syna naglarna.
"Det kan ta en vacka." Han såg upp på henne. Vad han inte sa var att hennes status skulle gå ner. Från dtrottning ner till piga och tillslut hamna vid någon som skulle göra allt för att få lite mat.
"Så vill du verkligen vänta? Varför vill du ens se dem?" Lyéx skakade på huvudet så hans hår dansade.

”Okej men då har jag tid på mig” sa hon. Men hon visste en sak desto längre hon väntade desto svårare skulle det bli att ta farväl.
”För att dom är mina föräldrar och jag älskar dom” sa hon.
”Jag fick en idé jag kan ringa mamma och fråga när dom kommer tillbaka” sa hon. Hon tog upp mobilen och ringde henne.

Han såg på henne och skakade på huvudet.
"Jag kan ta bort dina minnen om du önskar." Han höll fram sin hand men drog genast tillbaka den när hon ringde mamman.
"Älskling hur är det? Är inte din farbror snäll?" Hennes mamma lät stressad och hon suckade.
"Älskling vad är det som står på?"

Hon hörde vad han sa och funderade det skulle ju vara lite skönt att börja på nytt men hon ville enda säga hejdå på något sätt och då var det nu som det gällde hon skulle inte vänta hon skulle säga hejdå på telefon och sedan tacka ja.
”Det är okej och min farbror är helt okej men du vet hur det är jag gillar inte sjukhus” sa hon medan hon tänkte ut hur hon skulle säga det hon ville säga.
”Mamma jag älskar dig och pappa säg det till honom också okej” sa hon och la på.

Hon skrattade.
"Jadu du har aldrig gillat sjukhus du. Du borde lära dig det. Ibland så måste man besöka dem.." Hon hajade till.
"Jag älskar dig med hjärtat. Är..."Mer hann hon inte sänga.

Lýex såg på henne och satte sig vid hennes sida.
"Så hur är det? Vill du åka nu eller om en vecka? u kan göra det du känner för."

”Det var det sista jag kommer få höra fän min mamma” sa hon och tårarna började rinna. Hon ville ha kvar sin mamma och pappa men det skulle inte hända. När han satte sig bredvid henne så ryggade hon tillbaka, men lugnade sig snabbt.
”Nu” sa hon men såg inte på honom.

Han skakade på huvudet.
"Sara du är inte redo. ja må vara en demon som slukar själar. Jag har skiftat så mycket sedan jag träffade dig. Du är inte redo." Han torkade bort hennes tårar och suckade.
"Du kan få vänta lite. Jag kan göra att du minns dem. Du kan få träffa dem men de kommer inte minnas dig."

Hon lyfte sin blick för att se på honom ifall han skojade.
”Nej jag kanske inte är redo” sa hon. Hon var ledsen varför behövde detta ens hända.
”Va kommer jag verkligen få det tack tack” sa hon och kramade om honom.
”Verkligen tack” sa hon

Han lade armen om henne och smekte hennes panna och ett sken kom över henne.
"Jag gjorde dig även frisk. Tryck på knappen så du kan säga det." Han log ömt.
"Du var lite för kaxig så..." Han log bara och drog handen genom hennes hår innan han suckade.
"Jag kommer dock inte lämna din sida." Viskade han tyst.
"Och du kommer inte lämna min.."

Hon log mot honom och bara njöt av närheten fast hon visste vad han var nu.
”Varför gjorde du inte det innan” frågade hon lite surt på skoj.
”Nej jag gillar faktiskt igentligen att ha dig här” sa hon.
”Okej då gör jag det” sa hon och tryckte på knappen.