Vattenstaden Vidomina & Med

"Det gör inget." Hon såg på Mary och tog emot glaset och drack av det.
"Skulle någon kunna massera mig? Det gör så ont för mig." Hon visade med ena handen.
"Sen kan vi börja." Hon svalde hårt. Tankarna snurrade i huvudet. Skulle hon stanna? Skulle hon åka hem? Hur skulle hon då förklara att hon varit borta?"

Mary drack upp kaffet ur sin kopp och gick fram till Ruby. "Här, låt mig hjälpa dig." Hon flyttade håret så att hon gjorde nacken fri och började sedan pressa med fingrarna över hennes axlar och skulderblad. "Känns det bättre så?", frågade hon.
Jules hajade vinken och reste sig för att börja plocka undan från bordet. "Javisst, vi spelar sedan. Kom, Caspian, Cedric, vi kan väl plocka undan?" Han såg på sina vänner för att greppa tag om fatet till tårtan och samlade flera assietter i den andra handen för att ta med sig tillbaka in till köket.

Hon böjde fram huvudet och nickade.
"Ja det är skönt. Mina axlar gör så ont. Kan det vara för att jag är så spänd?" Hon viskade fram orden och hon verkade svag i hela sättet hon satt.
"Jag kanske ska sova istället? Jag känner mig... Inte alls bra." viskade hon.

Cedric kom efte roch plockade tyst i diskmaskinen.
"Så jag har en fråga? Hon kommer nog vilja åka hem. Om hon gör det hur ska vi göra? Sherman kommer inte släppa henne."

"Du känns spänd.", erkände Mary och masserade henne över hennes axlar och varsamt runt nacken. Hon avslutade massagen och såg på Ruby. "Om du vill det. Det är okej. Vi har hållit på länge ändå." Hon kysste hennes panna. "Jag hoppas, trots omständigheterna, att du är nöjd med din födelsedag. Vilken ära det har varit att få ha firat dig."

Jules plockade i diskmaskinen och sneglade på Cedric över axeln. Han vände sig om när han packat in maskinen tillräckligt. "Du oroar dig i onödan. Vi måste ta det när det kommer. Om det kommer."

Hon nickade och reste sig.
"Då går jag. Jag blev kanske för upprörd det där med det där Jules sa." Hon såg på henne och gick mot köket.
"Jag går och lägger mig. Jag år inte så bra..."
Cedric skulle precis svara när han såg Ruby och nickade.
"Gör det Ruby. Sov gott och bli bättre. Det var så trevligt att träffa dig." Han log ömt-

Mary såg efter Ruby. "Sov gott då. Säg till om det är något. Jag är inte långt borta." Hon såg efter henne och hjälpte sedan åt att ta bort det sista från vardagsrumsbordet för att sätta det i diskmaskinen.
"Tack, Caspian och Cedric för att ni kom. Vill ni har något mer att dricka innan ni går?" Hon såg på de. Caspian nickade. "Nej, det är sent. Tack för den goda maten och trevligt sällskap." Han tackade för sig och gick till hallen för att ta på sig sina skor.

Hon gick till sig och lade sig i sängen. Somnade kort efter.

Cedric tog Marys händer.
"Ta hand om henne. Hon verkar så..." Han funderade.
"Ensam i tankarna?" Ss han och försökte att le.

Mary kramade om Cedrics händer tillbaka och log varmt mot honom. "Oroa dig inte, Cedric. Jag och Jules gör vårat bästa för att Ruby ska trivas. Hon har redan, på den här tiden hon varit här, börjat öppna upp sig. Det är framsteg." Hon nickade och släppte taget om hans händer. "Ta hand om dig."

Han kramade henne och gick ut.
"Vi ses i morgon Caspian." Han log och började gå hemmåt. Han stannade upp när han såg Sherman.
"Sherman det var inte igår." Han skrattade.
"Hur är det?"

Sherman var påväg till sitt hem när han stötte ihop med Cedric som lämnat Jules och Marys hus.
Han grymtade ogillande och muttrade något ohörbart. Igen. Socialisera. Det han kanske minst av allt i världen tyckte om. Han suckade högt och stannade upp utan att se på Cedric som tydligen var på ett muntert humör, jämfört med Sherman. "Påväg hem.", sa han och teg. Kanske skulle Cedric lämna honom om han inte sa något eller frågade han något.