Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon lutade sig tillbaka och log matt men skakade på huvudet.
"Nej det blir inte bra. Låt mig bara vila lite extra så kan jag nog komma på benen." Hon lade en hand mot sin panna och såg på henne.
"Ingen feber det är bara huvudvärk. Men den är kraftig." Hon tänkte på mötet med Ivan och ryste. Hur skulle han ta det om hon ställde in? Philiph skulle nog acceptera det men Ivan? Han såg inte ut som den personen.

Kvinnan nickade åt Alice. "Okej. Låt gå. Jag hämtar frukost åt dig. Jag hoppas huvudvärken ska gå över fort för dig." Hon log vänligt åt Alices håll och gick sedan iväg för att hämta frukosten.
Det dröjde några minuter och sedan var hon tillbaka med en bricka i händerna. "Här, det här kanske hjälper." Hon gick runt bordet för att räcka över den åt Alice.
"Jag har ett meddelande från Ivan. Han säger att du ska träffa honom i biblioteket om en halvtimme." Hon tvekade en sekund. "..Han är en kunnig vampyr, Alice. Låt dig inte skrämmas av honom. Försök se det goda hos honom." De sista tvekade hon dock på. Ivan var en ganska intensiv person med stark personlighet. Men det såklart- det behövde ju inte betyda att han inte kunde vara snäll eller trevlig.

Hon hade somnat till när kvinnan kom tillbaka och hon tog emot brickan.
"Tack." Hon log svagt och stelnade till. En halvtimme var ingen tid att göra sig i ordning på. Hon skulle säkert slänga på sig något men skulle det se bra ut?
Hon tittade upp och lade huvudet på sned.
"Så ni har mött honom förut?" Frågade hon innan hon började att äta.
"Jag tar dig vid ordet. Han verkar bara så... Obehaglig?" Hon såg på sin hand och skakade på huvudet igen.
"Jag kommer kanske göra honom besviken?"

"Ha inte bråttom. Jag hjälper dig göra dig i ordning i tid inför din första lektion med Ivan.", sa hon lugnande, med leendet fortfarande kvar på läpparna.
"Oh ja. Drottning Helena och Ivan går långt tillbaka. De har känt varandra väldigt länge." Hon sänkte blicken och tänkte tillbaka på den tiden som Ivan mest spenderat i slottet. För ett tag trodde hon att drottningen och Ivan kände något mer för varandra än bara affärer emellan. Men med tiden skulle det visa sig att så var inte fallet.
"Tänk inte på det. Låt ditt ljus ta bort allt mörker hos honom. Jag menar att när han får träffa dig så kommer han att försöka hjälpa dig så gott som han kan. Du har ett stort uppdrag framför dig. Vi alla vill hjälpa dig."

Alice lyssnade medan hon åt och flyttade brickan när hon ätit upp. Huvudvärken var mindre nu och hon tog sig upp ur sängen.
"Tack för hjälpen. Det känns bättre men det snurrar fortfarande lite. Men låt oss inte ödsla mer tid." Alice gav henne ett strålande leende och såg mot klänningen som tagits fram.
"Alvernas klänning?" Sa hon glatt.

"Ja, den passar du strålande i." Hon log och gick efter Alice. "Låt mig hjälpa dig i den." Hon hjälpte Alice av med nattlinnet och bytte till klänningen från alverna. "Sätt dig så tar jag hand om ditt hår också." Hon gick till spegelbyrån och stannade upp vid stolen för att plocka upp hårborsten. "Det kanske känns bättre efter jag har kammat ditt hår?"

Hon kände hur nattlinnet kom av och hon slöt ögonen. Klänningen var helt magiskt vacker och hon klev ner från pallen.
"Ja kanske det." sa hon och slog sig ner.
"Men inget för avancerat. Ivan väntar ju." Sa hon tyst.

Hon nickade och jobbade fokuserat med Alices hår. Samtidigt som hon gnolade på en melodi.
"Sådär. Nu är du klar. Redo för en ny dag. Det kommer att gå galant!", sa hon och slog ihop händerna samtidigt som hon beundrade Alice.

"tack det ser underbart ut." Hon reste sig och neg för henne.
"Vad skulle jag göra utan dig?" Hon satte handen för munnen.
"Men vad är det med mig? Jag vet inte ens ert namn." Hon såg oolycklig ut men tog ett steg tillbaka.
"Jag vill gärna ha en kanna te till biblioteket. Jag måste gå." Hon skyndade sig och knackade på dörren till biblioteket innan hon öppnade.
"Jag är här nu."

Ivan hade satt sig ner vid ett av de större borden inne i biblioteken. Framför sig hade han olika böcker, papper med texter och bilder. Allt material som Alice skulle lära sig. Ivan gillade det inte. Framför allt så kände han sig överväldigad. Det var mycket press på att han skulle lära Alice allt det här. För deras framtid. Mörkret som närmade sig och hotade dem. Och inte bara vampyrerna- det var andra riken som råkat illa för det onda mörkret.
Ivan hade försökt motivera sig själv, att det här skulle visst gå. Han var säker på kunskaperna. Men han var inte säker på att han skulle gilla att lära Alice. Han kände henne inte. Han visste att hon var en lärling och kunde en del magi. Men det här.. Ja, det var en del.
Han hade samlat tillräckligt med mod för att dyka upp till platsen. Lika stylad som tidigare. Han smakade på kaffet och såg upp då han hörde Alices stämma. "Alice. Du är här nu. Ja.." Han satte långsamt ner koppen. "Sätt dig ner då. Först vill jag veta vad du har lärt dig av Philiph. Du börjar förmodligen inte på noll. Hoppas jag."