House Of Night~Rollspel

Caroline väntar på Samanthas svar samtidigt som en ilning går genom rugg raden. Hon sänker sina barigärer och en stark illamående och hämsk kännsla slår emot henne.
"Någon mår väldigt dåligt..." säger hon högt och vet själv att hon är helt vit i ansiktet.

Till min överraskning står en blond tjej precis framför mig och jag rycker till. Jag...
Jag kommer
Det låter som om hela världen fylls upp av denna röst, men ändå vet jag att det bara är jag som här den. Jag rycker till och sjunker ner på knä. Det känns som om något pressas mot mitt huvud. Starkt. Jag trycker händerna mot huvudet och plötsligt ser jag inget längre. Jag skriker.

Caroline trycker händerna för öronen. Hon kvider. Det känns som om hela världen pressas mot henne.
Jag kommer
"Den där rösten" stammar hon plågat fram.

Jag börjar nästan slita i mitt hår. Så ont det gör! Templet, kommer jag på. Det borde bli en fristad. Jag uppbådar all den kraft jag har kvar till att resa mig upp och sringa i riktning mot templet.
Men plötsligt snubblar jag över något och orkar inte ta mig upp.

Jag kommer... Jag kommer... Jag kommer... Jag kommer... Jag kommer...
Dt sliter sönder hennes huvud! Marken gungar. Huvudet verker. Hon kan inte stänga ute känslorna som hon brukar kunna när de jommer från någon vampyr eller människa. När det är något mänskligt.
Caroline märker inte att hon skriker. Men det gör hon. DEt gör så fruktansvärt ont...

Låt inte det påverka dig!
Nyx varma röst far genom min kropp. Jag försvöker att stänga det ute, men det går inte.
"Det går inte" kvider jag. "Snälla Nyx, hjälp mig!"
Ett undantag då, men sedan måste du lära dig Hennes röst är medlidsam. Så fort smärtan är borta, rusa mot templet
Jag nickar och knappt efter det försvinner smärtan. Jag reser mig upp och springer.

Jag kommer...
Sen försvinner det och hon andas ut. Hon vänder sig mot alla andra.
"Om ni också hört... den där rösten. Så tror jag att det kommer nu."

Jag rusar mot templet och letar efter auror i närheten. En grupp vampyrer står mellan mig och templet. Och en av dem har... känt samma smärta som jag. Jag gissar att hon har en gåva som gör att hon känner andras känslor. Tur att jag bara ser dom, inte känner.

Hon ställer sig upp.
"Bäst att gå mot templet."

((Hänt??))