PRS Lupple & Medi

Willow nickade och såg ner på täcket och svalde.
"Jag kan inte tacka er nog för att jag får stanna hos er och nu sjukhuset. Det måste kosta en hel del." Hon såg oroat upp och såg på honom med en skamsen blick.
"Jag kommer nog inte kunna jobba för er på balen men jag är gärna med om jag får det." Hon kliade på plåstret på sin arm och lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Jag mår bättre än förut det ska jag inte klaga på men jag vet inte om jag kan åka hem riktigt än. "

Maria kom tillbaka och log.
"Då har jag bokat en tid till Willow." Hon log.
"Det är för en klänning raring och den är till balen."

Lathan såg på henne och log.
" Oroa dig inte över det Willow. " Sa han och nickade.
"Klart du får gå, jag hittar en annan fotograf." Sa han lugnt och nickade.
" Vår dörr är alltid öppen för dig Willow. " Sa han ärligt och kramade hennes hand mjukt en gång innan han släppte taget och såg sedan på sin fru och log stort.

"Vad fint av dig att ordna det älskling." Log Lathan och reste sig upp.

Dorian drack upp, samlade sig innan han gick mot rummet men stannade vid en utgång som ledde upp till taket och tog genast den och sprang upp till taket där han la sig. Tyst, stillsamt och frisk luft. Han låg där länge innan han reste sig upp och gick tillbaka mot Willow rum i sjukhuset, knackade försiktigt på och steg sedan in.

Hon log mot paret och såg på dörren när Dorian knackade och log.
"Dorian!" Hon såg piggare ut och såg på honom.
"Din mamma har beställt en tid för att prova klänningar. " Hon log med hela ansiktet och såg på honom.
"Och jag kan få komma hem till er igen." Hon lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Det här är en önskan jag aldrig trodde skulle slå in. Ha en familj."

"Hej." Skrattade han och gick fram. "Allt bra?" Sa han och kramade hennes hand sakta och log.
"Roligt." Sa han och skrattade lågt.
"Såklart du får, knäppis." Flinade han och satte sig på sängkanten.
" Willow." Sa han och log, skakade lite på huvudet. Var det hennes motiv? Om hon blev förvandlad till vampyr så skulle hon alltid ha en familj? Familj.
Nog var de en familj, en stark familj med massor av kärlek och ge.
"Du ser ut att må bättre." Sa han och log mot henne.

"Vem kallar du knäppis?" Hon såg på honom och log.
"Du är den som hoppar på tak och smygäter på kontor." Willow log mot Dorian.
"Jag mår bättre. kanske inte lika bra som förra veckan men jag mår betydligt bättre. Inga svimningar och känner mig inte dosig när jag går." Hon flinade åt det sista. Hon lade handen mot hjärtat och tog några andetag och log.
"Ingen fara jag mår bra, Ville bara dra några djupa andetag."

" Åh vem vill vara normal? Att vara knäpp är roligare." Flinade han och nickade sedan.
"Vad bra. " Sa han ärligt och släppte hennes hand, han var väl medveten om att Lathan och Maria befann sig i rummet och studerade dem två intensivt, studerade honom.
Han visste väldigt tydligt att hennes hjärta slog normalt, det hördes så tydligt att det nästan var som någon stod med en hammare och bankade i hans öra.
" Vilken tur." Sa han och drog handen igenom sitt hår.

Hon log lite och hon slöt ögonen och hörde ett knackande.
"Kom in." Hon öppnade ögonen.

En ung man kom in med en stor bukett med blommor och såg oroad ut.
"Will vad har du gjort?" Han gick fram till henne och såg ner på henne, ignorerade alla och tog hennes hand. Hans bleka hy med en ring på fingret utgav vad han var.

"Oh Simon!" Hon satte sig upp i sängen med en orolig blick.
"Jag mår inte så bra. Jag hade tänkt ringa dig om en sak." Hon kliade sig i nacken och svalde.
"Dorian det här är min chef, Simon"

Dorian kände lukten av en vampyr men inte vilken vampyr vilket även Lathan och Maria gjorde eftersom dem alla tre ställde sig upp, redo att anfalla men så kom mannen in med en bukett blommor.
Dorian tvingade sig att inte morra åt honom men han spände blicken i honom. Han brydde sig inte om hur gammal han var han visste att han kunde ta honom speciellt med hjälp av Lathan och Maria- speciellt Lathan och Alexander. De var bland de äldsta vampyrerna som fortfarande levde eller ja vandrade.

Enligt att döma av ringen borde han vara yngre än Dorian men kanske bara några år. Han kunde ta honom- varför i helvete var han här? Så de hade haft koll på henne även i hennes hemland- men vilka?
Dorian tvingade fram ett leende och tvingade denna Simon att släppa Willows hand för att skaka hand med honom. Tydlig med att visa sin ring som påvisade hans ålder.
"Trevligt och råkas- Jag har hört så mycket om dig." Sa han och kramade hans hand väldigt hårt, om han hade varit människa hade varje ben i handen brutits.

Lathan iakttog noga och rörde sig lite närmare Simon.
"Simon, mitt namn är Lathan." Sa han som nån slags hälsning och kunde man vampyrernas historia så var namnet Lathan och staden Venedig en stor del av det. Lathan var ju chef över rådet och såg som nån slags kung bland vampyrerna. Han var gammal, han var stark, han var farlig med mycket vänner. Som på nått slags klockverk kom Alexander även in i rummet och iakttog Simon.
Simon var mer eller mindre omringad av vampyrer och Dorian var närmast Willow. Redo att ta henne och springa.

Simon log bara och såg på dem.
"Will jag ville bara säga att du kan få mer semester. oroa dig inte." Han såg skrämd ut och utan ett ord tog han sig ut och försvann.

"Okej..." Willow såg på Dorian och Lethan med en oroad blick.
"Måste ni skrämma de jag känner? Ska jag skrämma era vänner?" Hon såg på Alexander och log smått.
"Hej. jag mår bra jag lovar. Det där var min chef på tidningen jag jobbar för."

Dorian följde honom med blicken och gav Maria en menande blick, följ honom. Jag vill veta allt, vart han går, vart han bor, vilka han träffar, vilka han ens tittar på. Om han så skulle sätta sig ned ville han veta vilken stol.
Maria verkade förstå vad han sa i sina ögon och såg på Willow.
"Jag måste springa ett ärende, jag kommer snart." Sa hon och smekte Willow över håret innan hon också gick ut från rummet.

Dorian såg på Willow och skrattade lätt. " Skrämma? Vi bara hälsade." Sa Dorian innan han satte sig vid hennes sida igen och Alexander log.
" Vad skönt och höra, vilken tidning jobbar du för?" Sa Alexander nyfiket och gick fram och inspekterade blommorna hon hade fått.

Lathan bara stod och tittade på Dorian, Alexander och Willow. Han verkade lägga upp en plan i huvudet. " Jag måste ringa några samtal." Sa han tankspritt och gick ut genom dörren och stängde den efter sig.