Iliya PRV Vidomina & Medi

Huvudet dunkade som förut och hon höll ett hårt grepp om dörren och såg på honom. Blicken svajade en aning men kom sedan in.
Stegen var försiktiga och hon slog sig ner och hon skakade sakta på huvudet. Tvingade fram ett leende som blev till en grimas.
"Det ska bli sir." Hon slöt ögonen och drog ett djupt andetag innan hon började prata om det hon lärt sig. Det var basen men trots allt den viktigaste. Sedan gick hon in på blodmagi som de lyckades pressa in. När hon var klar såg hon på honom.
"Ja det hann vi med igår." Förklarade hon.

Ivan tittade på Alice medan hon berättade. Avbröt henne inte, utan fokuserade på att lyssna. Vad skulle han lära henne? Han fick flera idéer. Och när hon var klar, och Ivan skulle svara henne avbröts han av att dörren till biblioteket öppnades på nytt. Det var Alices hovdam. Hon kom in med en bricka i händerna. Te. "Te var det beställt.", sa hon vänligt och lade ner brickan på bordet nära Alice för henne att ta.
"Så, ska inte störa mer." Hon bugade lite tafatt åt Ivan och gick sedan ut ur rummet för att lämna de ifred.

Hon gav henne ett vänligt leende innan hon vände blicken mot Ivan.
"Jag hade en sådan sprängande huvudvärk förut. Jag trodde knappt jag skulle komma ur sängen." Hon tog koppen mellan sina händer och drack några klunkar innan hon slöt ögonen.
"Ska jag fortsätta?" Frågade hon tyst.
"För jag kan utväckla det mera ifall ni önskar...."

"Ja, Philiph sa det tidigare, att ni människor behöver vilan. Du har inte sovit tillräckligt länge antar jag." Han sänkte blicken och såg upp på henne igen. "Ja, fortsätt.", sa han och förtydligade med en gest med handen åt hennes håll.

Hon gav honom en nick och förklarade mer ingående hur hon lärt sig. När hon var klar såg hon på honom.
"Har jag förstått allt rätt?" Frågade hon och fattade återigen koppen. Det var varmt och hon förde den mot läpparna. Önskade att hon kunde vara med Estagan. Jobba hårt i butiken.

"Ja..", sa Ivan och lutade sig tillbaka i stolen med armen vilande över bordet. Han tittade på Alice i tystnad. Dröjde med att svara henne. "..Det låter som att du har koll. Några brister, men det såklart, du har inte varit här länge och har inte haft tiden att plugga mer. Det är väl där jag kommer in. Men först.." Han rätade på sig. "..Innan jag börjar.. Vad skulle du vilja lära dig? och egentligen.. Vad vet du om mörkret?"

Alice såg genast ner i knät.
"Ni har rätt min herre. Detta är min andra riktiga dag i detta rike. Så mycket kan jag inte." Hon såg upp på honom med en frågande blick.
"Vad jag vill har ingen betydelse. Jag måste lära mig allt som går." Hon drog ett djupt andetag.
"Det jag vet är att mörkret kan ta över en människas kropp och sinne.De gör en deal med mörkret." Hon såg upp på honom.
"Men det till ett stort pris, oftast i blodbad."

Ivan vad tyst en lång stund. Han funderade över hennes ord. "Du har fel, Alice. Det har en stor betydelse vad du vill. Du vill väl besegra mörkret? Du måste vara större än det, Alice." Han spände blicken i hennes. "Jag är inte säker på att du har vad som krävs. Övertyga mig."

Hon blev ställd över det hon sa. Hennes blick gick från sorgsenhet till ilska. Hon spände blicken i honom och bet ihop sina käkar.
"Det jag menar är att jag måste lära mig så mycket jag kan. Jag kan inte välja bort något. Så det spelar ingen roll vad vi tar först. Vi valde basen för att lättare förstå." Hon såg sedan ner, rädd att han skulle slå henne.
"Jag är den utvalda."

Ivan fnös. Inte riktigt nöjd med hennes svar, men accepterade det. Hon hade mer än vad han hade trott. Det var en positiv överraskning. "Jaja. Kung Erebrir och hans titlar.. Jo, jag vet." Han knackade i bordet. "Så låt oss sätta igång då."


Senare på kvällen gjorde hovdamen i ordning en eld i Alices rum. "Alice? Har det gått bra idag med Ivan?"