Mugglisgames [thg sv]

Herreguuuud

Minikapitel
Grattis LunaLovegood !
----------------
Paul, deras handledare, rufsar om Leos fågelbo till hår, som om det inte redan var kaosartat nog.
“Bra jobbat grabben, du höll dig i alla fall kvar på vagnen!” skrockar han och tar sig för magen som vittnar om att huvudstaden kanske är lite för generösa till gamla segrare. I hemlighet föreställer sig Leo hur Pauls fula byxor ska spricka av den extrema belastningen de måste utsättas för. Han flinar och drar bort huvudet.
“Hey! Förstör inte perfektionen!” Leo gör en grimas som men lite fantasi skulle kunna vara sur men det får bara Paul att skratta. Som om det inte var nog börjar Leo själv rufsa om i sitt hår för att “återställa perfektionen” som han kallar det. När han är klar är liknar han mer ett fågelbo än en pojke vilket får Paul att skratta så mycket att den stora magen bokstavligen hoppar upp och ner.
“Du är minsann inte klok du!” Pressar han fram mellan skrattsalvorna. “Sponsorerna kommer älska dig!”

När den fete handledaren har hämtat sig tillräckligt för att kunna gå så lämnar de hästarna och vagnarna bakom sig och kommer in i en stor entré. Det finns lite spelare här och var men annars är det helt folktomt. Paul leder dem vant mot hissarna, de är så många att de tar upp en hel vägg. Det bokstavligen rycker i Leos fingrar att få börja pilla på knapparna på väggen. Aldrig tidigare har han sett något så fascinerande. Med ett pling anländer en av hissarna till höger om dem. De silvriga dörrarna med guld detaljer glider isär och Leo blir så förundrad att han bara kan stå och stirra. Där inne finns rena rama himmelriket. För Leo som alldeles nyss tyckt att hit-knappen varit fascinerade är synen av hissens insida tillräckligt för att ge honom en hjärtattack. Längst hela väggarna finns det knappar i alla tänkbara färger och former. Det finns speglar och skärmar som sänder live från någon tv-kanal. Det finns till och med högtalare som spelar en behagligt lugnande ton. I sin extas glömmer Leo nästan att kliva in i hissen, inte förens dörrarna börjat glida igen vaknar han till liv och kliver in i paradiset.
“Det här är det underbaraste jag någonsin sett” flämtar han och kämpar för att hålla tillbaka tårarna när han böjer sig fram för att studera knapparna lite noggrannare. “Vad gör den här knappen? Får jag trycka på den?” Han ser förväntansfullt på Paul som återigen skrockar så att han måste ta sig för magen.
“Den öppnar dörrarna, du kan få trycka på den när vi kommer upp.” På Pauls leende ser det ut som om han hittat en guldklimp uten i skogen. “Du är ta mig fan helt underbar! Aldrig har jag träffat någon som du. Det ska bli en ära att få handleda dig!” Han ord förvånar Leo, en handledar borde väl inte favorisera någon? Som om Emmeline, den andra deltagaren från distrikt sju, läst hans tankar möts deras blickar i spegeln på väggen. Det finns något farligt i hennes blick, något mörkt och ondskefullt. Leo inser att det är svartsjuka. Att ha Paul på sin sida kommer utan tvekan vara en fördel inne på arenan, en fördel som Emma inte kommer ha. En skrämmande självkänsla sprids i Leos kropp, ska han utnyttja detta? Efter en kort stunds övervägande kommer han fram till att ja, det ska han. Han bryter ögonkontakten och vänder sig tillbaka mor Paul.
“Det här är grejer det! Jag har aldrig sätt något liknande! Det fanns inget spännande i distrikt sju, bara massa träd och yxor överallt. Vad gör den här knappen?” Detta utlöser en ny skrattattack, Paul skrattar så mycket att hans ögon tåras.
“Det är en larmknapp. Tryck inte på den, då stannar hissen. Det här är bara en helt vanlig hiss, vänta bara tills du ser duscharna!” Det finns inget tvivel om att Paul tycker om honom, han kommer göra vad som helst för att hjälpa Leo inne på arenan.
“Finns det mer än så här? Jag smäller av!” Leo struntar i den hatiska blicken Emma ger honom genom. I hela sitt liv har han övat på att smöra och nu tänker han bre på ordentligt.
----------------
Förlåt att jag lägger upp det så sent, har varit iväg hela dagen och visste inte att det var din födelsedag förens jag kom hem. Om ni andra också vill ha ett “födelsedagskapitel” så får ni gärna uggla mig två eller tre dagar innan så att jag slipper stressa.

Förlåt också för att det har dröjt så länge sedan förra kapitlet, jag har haft en liten svacka i motivationen. Men nu är det snart sommarlov och då ska jag skriva så att det glöder om tangenterna!

Amazhang!!

Jättebra!

Åh ooo somebody is a bit jealous

Toppen kapitel som vanligt!

Jättebra!

så sjuukt bra!!♥♥

SÅ HIMLA BRA!

AMAZHANG!!!!

Sjukt bra kapitel!