PRS Lupple & Medi

(Maria var ju jag=


"Åh ingen speciell." Hon log mjukt mot honom och kliade såg på armen.
"Det är oftast om resor." Hon såg på blommorna och tog dem i famnen, luktade på dem.
"Va vackra de är."

Simon såg på Maria när hon kom ut och såg sedan bort.
"Jag vill henne inget illa. Hon är en fin flicka och ni vet om det." Han vände sig om och började gå mot utkanten av staden.

Maria nickade och såg på honom.
"Men jag kommer ändå hålla dig under uppsikt. Hon är vår."

( Sorry jag antog bara att bi-karaktärerna är bådas men vill du ha Maria själv så go for it )

Dorian studerade henne noggrant, en tidning om resor i hennes hemland borde inte vara så svårt att få information om.
"Väldigt." Sa han med ett påtvingat leende på läpparna. Han tyckte inte de var fina alls. Varför var Simon här? Vad ville han henne? Uppenbarligen behövdes mer säkerhet kring sjukhuset.
Lathan kom snart in igen och log mot dem och gav Dorian en blick som sa att allt var ordnat. Dorian kunde bara anta att det handlade om både säkerhet och information. Hur många vampyrer hade bevakat henne sen hon föddes? Hade det märkts redan från början att hon var ett mirakelbarn? Eller hade det kommit stegvis. De behövde veta allt om Willow och alla hon någonsin träffat. Var fler ute efter henne behövde de veta det nu och de behövde veta vilka det var.

Hon la undan dem och såg oroligt upp i taket.
"Varför beteende ni er konstigt när Simon var här= Jag." Hon satte handen mot hjärtat igen och blundade.
"Ingen fara." Hon slappnade av och öppnade ögonen medan hon såg på Alexander.
"Det stack liksom till. Ett stick bara." Hon suckade medan hon pillade med naglarna.
"Känns som jag är någon speciell, som en kunglighet eller något i den stilen."

Maria kom snart tillbaka och såg på sin make.pratade snabbt på italienska och nickade. Simon hade återvänt. Hon hade satt andra på jobbet.

Dorian såg på henne och log smått.
" Han verkade vara rätt skum ärligt talat. Bättre och visa att vi står enade med dig." Sa han lugnt och tittade på henne.
"Vem säger att du inte är det? Du kanske har kungliga förfäder." Flinade Dorian för att lätta upp stämningen.

När Maria kom in och började prata italienska lyssnade Dorian noggrant. Han var bevakad- alltid något. Lathan svarade henne på italienska.
"Vi kolla upp det nu." Sa han mot sin fru men var menat för alla som kunde tala italienska i rummet. Dorian tittade fokuserat på Willow men lyssnade på varje ord de sa.
" Vi behöver skydda henne mer, vi borde sätta ut vårt folk över hela sjukhuset så att det luktar vampyr så att alla som försöker tänker om. Ingen är dum nog att gå in i en byggnad som tillhör vampyrer." Sa Alexander lika snabbt på italienska och Dorian nickade lite för att visa att han höll med.

"Så Willow, ser du fram emot din klänningsutprovning?" Flinade han för att få henne och tänka på nått annat än att tre stycken stod och pratade snabbt på italienska i hennes rum.

"Ja det är nog bäst. Vi kan be Tristan att hjälpa till att vakta rummet och agera springpojke till henne." Maria såg mot Willows håll och log.
"Ska jag be Cedric att komma hit? Han som klänningar. "
Cedric var Marias skapelse och han var henne evig trogen.
"Han kommer inte skada henne jag lovar."

"Om jag är redo för klänningsprovning. Jag måste bli frisk först sen kan vi koncentrera oss på det andra." Hon sträckte sig efter läsken och satte den mot läpparna.

Dorian kvävde ett morr, han hade aldrig riktigt gillat Cedric men han visste att han var trogen. Att man kunde lita på honom.
"Jag vill ha Lupe i närheten, han är bra i strider." Sa Dorian på italienska och tittade mot sin far. Lupe och han hade känt varandra länge (?) de var i ungefär samma ålder (?) och de hade slagits sida vid sida många gånger. Han skulle kalla Lupe för en väldigt bra vän men samtidigt var Lupe trogen mot Lathan inte mot Dorian, det hade han alltid fått som intryck. Men trogen mot Lathan gjorde en trogen mot hela familjen och större delen av rådet.

Dorian såg på Willow och flinade lätt. " Vi kanske kan ta klänningsprovningen hit?" Sa han och studerade henne när hon drack med ett leende.

Maria nickade.
"Låter som en bra ide." hon såg sedan på Willow och bytte till Engelska.
"Vi kan ta hit Cedric. Han syr underbara klänningar och jag vill att du får en helt egen." Hon nickade och såg sedan på sin son.
"Men du får inte se." Hon log retsamt.
"Regel."

Willow skrattade över Marias påhitt men nickade.
"Ja det låter som en bra ide ifall jag inte blir frisk till imorgon. " Hon såg oroad ut och såg på Alexander.
"Ville du bara säga hej?"

Dorian såg på sin mor och suckade frustrerat. En regel? För ceremonin? Han himlade lite med ögonen.
"Visst visst jag kan vänta tills balen." Sa han och flinade lätt
och såg sedan på Willow en kort stund innan han blickade ut över Lathan och Alexander som verkade vara uppe i nån slags tyst samtal.

Alexander vände om och tittade på Willow och skrattade.
"Ville bara kolla så min favoritpatient mår bra. Nu ska jag gå." Sa han och tittade över hennes värden innan han vände ut och gick därifrån.

Hon flinade och slog sig ner på en stol och såg på Willow.

"Är jag verkligen din favoritpatient?" Hon såg fundersamt på honom och såg sedan på Dorian.
"Så det är inte Dorian som är din favoritpatient?"

Alexander stannade till och tittade på henne, skrattade lågt.
"Varför skulle Dorian vara det? Han är bara trubbel." Skojade han och lutade sig lite mot dörren.
Det syntes tydligt att alla såg på Willow med nån slags vördnad att dem alla älskade henne. Men varför? För att hon skulle göra dem mäktiga? Eller för den hon var?
Dorian slog bort tankarna och vände undan blicken.
Ceremonin kunde hjälpa henne. Den skulle hjälpa henne det var vad alla sa. Detta mantra upprepade han om och om igen i sitt huvud.