Almost PRS

När knackningen ljöd genom rummet var Yaosu i full gång med att brygga en kanna te. Vädret var vackert men hela slottet kändes alldeles rått och svalt, så lite te kunde nog vara bra.
”Jodå, det är bara att stiga på”, ropade tjugoåringen, som plötsligt hade ett fjantigt leende över läpparna. Han hade varit borta från Hayley i bara några timmar, men ändå blev han sådär löjligt glad över att höra hennes röst. Sedan kändes allting betydligt bättre nu när han var ren och fräsch, inte lika äcklig som han varit efter natten i fängelsehålan. Det gjorde det liksom lättare att bete sig mer..glatt? Yaosu himlade med ögonen åt sig själv och började hälla upp den heta drycken i tre koppar som stod på en bricka.
”Jag antar att ni också vill ha varsin kopp med te?” Undrade han och vände sig slutligen om när allting var redo. Stegen förde honom bort mot den sprakande brasan där han ställde ner brickan på bordet mellan de två fåtöljerna. Någon av dem skulle bli tvungen att sätta sig på en av trästolarna istället, med andra ord han själv. Gästerna kom liksom först. Blicken gled mot dörren där han sedan i stillsamhet betraktade flickvännen. Hennes hår var nytvättat. Det hade kanske inte varit uppenbart för en annan med tanke på att det var flätat, men den äldre kunde känna doften av schampot och balsamet hela vägen dit han stod. Hon såg betydligt mer hälsosam ut än vad hon gjort bara för några timmar sedan. En dusch kunde göra mycket, oftast kände man sig faktiskt bättre när man var ren och fin.
Efter att ha stått och glott som en uggla i flertalet sekunder, tassade Yaosu fram mot Hayley och drog in henne i en kram. Åh, det kändes så bra att se henne uppe på benen igen efter de två senaste dygnen.
”Hur känns det? Har du mycket ont?” Frågade han mumlandes och lutade sig en smula bakåt, så att han kunde kupa händerna runt det perfekta ansiktet. Stackars Joshua fick väl låtsas som om de andra två inte höll på som de gjorde. Tjugoåringen kunde inte låta bli att bli lite klängig, för det här var den första gången de var ensamma på två dygn och det kändes nämligen väldigt bra att inte behöva oroa sig över madam Pomfreys blängande blick.

Det är en väldans tur att Hayley tagit på sig en tjock tröja. Det stickade tyget är varmt och behagligt tillskillnad från luften i skolan. På något sätt känns det som att det inte finns någon värme alls i skolan, hur det fungerar vet hon inte. Kanske hon bara är en sån där som konstant är kall.. jo, så är det väl. Men det kan väl ändå inte bara vara hon som känner hur kallt det är? Det är säkert kallare inomhus än vad det är ute just nu. Det ser så fint ut genom fönsterna, röda vackra löv, solen står på himlen och lyser för fullt. Hon ruskar på sig och vänder fokuset på den fina rösten. Hon kan inte vänja sig vid den, det pirrar liksom lite i magen så fort hon hör den. Gud vilken konstig känsla det är, en känsla som hon aldrig känt förrän hon träffat den tre år äldre.
”Ja tack, det är så jävla kyligt i den här skolan,” svarar sjuttonåringen med en nickning. Jo, en kopp te skulle passa bra. Skulle nog värma upp henne lite grann. När de stiger in i rummet landar blicken direkt på Yaosu där han står och ställer ner tre koppar med varmt te vid brasan. Läpparna spricker upp i ett leende när han vänder sig om så att hon kan se hans ansikte. Det första hon sjunker in i är hans ögon. Så bruna, välkomnande som en varm omfamning. Det är så gulligt hur den där mörka luggen hänger över pannan och glasögonen som ligger på näsryggen. Han är helt enkelt väldigt stilig, hon är fortfarande rätt chockad över hur någon kan se ut på det viset. När tjugoåringen kommer fram till henne slingrar hon genast armarna om honom och kan slutligen andas ut. Där är hon säker. Det känns så bra att inte vara i sjukhusflygeln längre. Ännu bättre att få vara i hans famn i hans kontor. Joshua får helt enkelt ignorera dem ett tag, vilket är precis vad han gör. Han glider tyst, som ett spöke, förbi de två och in till brasan. På så sätt får de lite privattid.
”Nej, det gör betydligt mindre ont nu.. de där pillerna gör verkligen underverk.” Mumlar hon och kollar upp mot honom. Längdskillnaden är fortfarande riktigt komisk, men hon ställer sig på tå och drar honom intill sig så att deras läppar kan mötas. Självklart ser hon till att dörren är stängd innan.

Hayley hade rätt, det var väldigt kyligt i skolan den här årstiden. Även på vintern var det svalt, men då brukar brasorna vara tända nästan hela tiden, vilket gjorde det hela lite bättre. Såhär års brukade de tändas framåt kvällen och det ledde till att det blev extremt kallt inne i slottet under dagarna. Det var ett välkommet plus att han hade en egen brasa inne på kontoret, för den kunde han låta vara tänd dagarna i ända. Och med tanke på att rummet inte var jättestort, kunde värmen sprida sig både väl och jämnt över utrymmet.
”Det är bra, se bara till att du inte råkar ta för många tabletter”, svarade den äldre och drog på munnen, medan tummarna gjorde små cirklar över kinderna på henne. Hon såg så frisk ut, nästan på gränsen till lysande. Den mjuka huden var på något sätt ännu mjukare, de kristallblå ögonen glittrade i solljuset och läpparna skrämmande tilltalande. När hon ställde sig på tå och pressade läpparna mot hans egna, tvekade han inte för en sekund med att besvara kyssen. Det fanns ingen där som kunde komma och sära på dem, ingen oro som höll sig i bakhuvudet som en konstant skugga.
Läpparna rörde sig i takt med varandra, samspelade i rörelserna som om de dansade vals. De blev snabbt djupa, mer passionerade. Det enda tjugoåringen kunde klaga på i den stunden var att han fick stå och böja på nacken, vilket inte var sådär jättebekvämt. Han lutade sig slutligen tillbaka och lämnade en sista liten kyss över pannan på sjuttonåringen, innan han fattade tag om en av de mindre händerna. Därefter drog han med sig henne bort mot den lediga fåtöljen, där han gled ner med henne insvept i famnen. Det var fysiskt omöjligt för honom att släppa henne, hon fick allt nöja sig med att sitta i knät på honom.
”Jag lovar att vi ska försöka vara mer diskreta”, sade Yaosu och sneglade lätt skamset bort mot Joshua. ”Tog du med kameran?” Fortsatte han undrandes och vilade hakan över en av Hayleys axlar.

”Hur känner du dig efter inatt?” Undrar Hayley med ögonen fäst i den äldres. Det hade varit en riktig jobbig kväll för tjugoåringen, både mentalt och fysiskt. De har inte riktigt pratat om det så mycket, och hon har faktiskt skuldkänslor över det. Hon vill så gärna att han ska känna att han kan prata med henne om allting, och för att han ska kunna känna så måste hon visa att hon är öppen för det. Hon vill verkligen veta vad som pågår där inne bakom pannbenet på honom, allt mellan himmel och jord. Förhoppningsvis förstår han det. Även han ser betydligt bättre ut än under morgonen. Han har inte längre mörka cirklar runt ögonen och han är inte lika blek. Håret ser alldeles mjukt och lent ut, det ligger lika perfekt över pannan som den brukar göra. Dock kommer hon på andra tankar när läpparna dansar tillsammans med hans, det enda hon kan tänka på då är hur perfekt det känns att vara sådär tätt intill honom. Hon skulle nog ha skuttat upp i hans famn om inte Joshua varit där. Hon vet ju mycket väl att hans nacke måste göra ont eftersom att han behöver böja på den, om hon sitter i hans famn så blir det betydligt lättare för dem bägge två. Det är väl därför hon inte klagar när han drar sig bort, hon behöver åtminstone inte få ont när de ska kyssa varandra.
”Jag ska se till att växa lite så att du inte behöver få ont..” Viskar hon med ett litet leende innan hon lämnar en liten kyss på hans kind. När Yaosu sedan tar tag i hennes händer följer hon lydigt efter och slår sig ner i knät på honom. Hayley klagar definitivt inte, att sitta hos honom är betydligt bättre än att sitta själv i fåtöljen. Hans famn är perfekt på så många olika sätt.
”Ingen fara, jag är säker på att jag och Zihao varit värre någon gång.. och ja, det gjorde jag.” Joshua håller upp kameran med ett busigt litet leende och tar en bild av de två turturduvorna. ”Ingen fara, ingen annan kommer att kunna se det.” Försäkrar han den äldre, så att han inte ska oroa sig över sitt jobb. Nej, Joshua om någon är väldigt duktig på att hålla hemligheter. Vilket man kanske inte riktigt kan förstå när han berättat för sin pojkvän om vad som hänt mellan henne och Yaosu för några månader sedan. Men det är han.
”Han försöker dokumentera sin skolgång.. det blir rätt irriterande efter ett tag,” förklarar Hayley med ett litet leende och lutar huvudet mot pojkvännens som vilar mot hennes axel. Vännen rycker på axlarna och tar en klunk av sitt te.
”Så hur tycker ni att vi ska göra?”

”Hm, jag tycker verkligen inte att du behöver växa”, påpekade Yaosu och sköt ut hakan en gnutta, medan han tänkte över den förra frågan hon ställt. Hur kände han sig egentligen? Okej? Inte när han började fundera över det på större allvar, men nu när han hade annat att fundera över kändes det faktiskt inte alltför illa. Såren hade slutat blöda för längesen och medan han duschat hade han noterat hur det redan bildats skåror över dem. Så rent fysiskt var det helt klart okej, särskilt efter den där duschen.
”Jag tror att jag känner mig hyfsad”, svarade han efter en stunds tystnad och vände de mörka ögonen mot brasan som sprakade inne i den öppna spisen. Lågorna dansade runt varandra och svajade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det var väldigt fridfullt, fick stämningen att kännas allmänt mysig.
”Det är svårt att säga..jag menar, när jag började komma ihåg allting som hänt kände jag mig hemsk. Och det är liksom läskigt att veta att man genuint ville göra folk illa, även om det bara varade i några timmar”, förklarade han fortsättningsvis och ryste till. Usch, det var verkligen inte roligt att tänka på, så när Joshua plockade fram kameran blev tjugoåringen faktiskt lite lättad. Det gav honom liksom tillfälle att tänka på något annat, typ som att den yngre broderns pojkvän försökte dokumentera sin skolgång. Ganska gulligt faktiskt, troligen någonting som bara Joshua skulle få för sig. Hayley verkade ju inte riktigt lika exalterad över det hela, men det var väl för att den andre lyckats snappa några riktigt dåliga bilder på henne någon gång. Åh, om det nu var så det låg till ville han verkligen ta sig en titt på dem, även om Hayley aldrig skulle kunna se dålig ut. Personligen kunde han däremot göra det, dock brydde han sig inte riktigt. Om han nu sett ut som skit på bilden sjuttonåringen nyss tagit spelade det ingen roll, den yngre flickan som satt i knät på honom skulle ändå hamna i rampljuset med sin skönhet. Väldigt praktiskt faktiskt.
”Du har inga dåliga bilder på Hayley i den där kameran?” Undrade tjugoåringen nyfiket och köp tag om en av flickvännens kinder. ”Eller dåliga och dåliga, menar egentligen pinsamma, men det kanske du redan insett?” Fortsatte han med ett flin över läpparna och blev därefter lite mer seriös. Det var en bra fråga, hur skulle de göra? Yaosu hade suttit och funderat över det där hela morgonen faktisk. Att göra planen utförbar betydde att de skulle behöva planera en hel del och få allting att sammanfalla precis rätt. Det var därför de behövde gå igenom vartenda litet steg i förväg till största möjliga mån.
”Det första vi måste göra är att starta ett rykte om att någon langar”, började den äldre av de tre dröjande och började pilla på en av Hayleys långa flätor. Merlin, han älskade verkligen hennes hår, det var så mjukt och trevligt att ta på. ”Sedan måste vi försöka få dem till rätt ställe vid rätt tidpunkt antar jag? Och ni måste ju också se till att de inte ser er, för då kan det slå tillbaka på er mer än vad det kan göra för mig och Zihao.” Tjugoåringen gnagde sig i underläppen en sekund och sneglade bort mot ett av fönstren. ”Vår far är högre uppsatt än deras, så mycket vet jag..och han kommer aldrig låta det komma ut att två av hans söner är missfoster. Vi tillåts självfallet inte förstöra släktens rykte.”

Hyfsad. Okej, det är iallafall bättre än dåligt. Uppenbarligen är det fortfarande något som tar rejält på krafterna för Yaosu. Vilket är förståeligt, att förlora kontrollen på det där viset och inte ha någon aning om vad man gör måste vara förskräckligt läskigt. Hayley själv kan inte ens tänka på hur det skulle vara.. alla hemskheter som skulle kunna inträffa. Att vilja göra illa folk eller djur måste vara förskräckligt att känna, åtminstone när man kommer tillbaka till medvetandet och inser att man haft de tankarna. Är det så Hunter och Jackson känner? Att de vill göra illa folk? Det kan hon själv aldrig förstå sig på.
”Förstår det.. men du får påminna dig själv om att du är nog den mest genuint snälla personen jag stött på, att du förlorade kontrollen och tänkte på det viset gör dig inte hemsk.” Försöker hon trösta, osäker på om hon säger något vettigt eller inte. Det är faktiskt väldigt jobbigt att säga fel saker vid fel tillfällen, det kan förstöra väldigt mycket. Det är nog så många känt när hon började på skolan, när några försökte lära känna henne. Hon fuckade bara upp det, och efter det är det inte så svårt att tycka illa om henne. Det är ett vidunder att hon inte sagt något som skrämt bort Yaosu än. Förhoppningsvis händer det aldrig.
När det här med kameran kommer på tals verkar det som att den andre kommer på bättre tankar, vilket får ett leende att växa sig över läpparna igen. Trots att det handlar om dåliga bilder på henne. Hayley putar med underläppen, vänder lite på huvudet och blänger på sin pojkvän.
”Oj.. ja, jag har en del,” svarar Joshua med ett brett leende och vickar på ögonbrynen mot sin bästa vän. Retsam. Dumma Joshua. Ännu värre är han när han räcker fram kameran till den tre år äldre. Det är väl nästan bara pinsamma bilder på hon, Aeron och Zihao. Vissa väldigt fina för att han känt sig på humör att vara lite estetisk, det är väl lite blandat. ”Det finns några pinsamma bilder på din lillebror också.. men alltid lika gullig.” Det sista säger han mer för sig själv, men Hayley uppfattar det iallafall.
”Aeron kan nog få ut ett rykte, han är rätt populär,” påpekar Hayley medan hon blänger på sin vän. Varför gör han så? Nu är Hayley inte så generad av sig, men det finns nog en del bilder som Yaosu kommer få ett bra skratt åt. När han sedan börjar prata om sin pappa sjunker leendet med ens. ”Din pappa vet inte vad han pratar om..” Viskar hon och kupar försiktigt händerna mot hans kinder och lämnar en puss på hans panna.

Jo, det var väl så det var, alltså att Yaosu som person inte var hemsk bara för att han förlorade allt vett under fullmånen. Då var han inte mycket av en person för att vara helt ärlig, mer ett vilt djur som ville smaska på mänskligt kött. Usch, tanken fick honom verkligen att vilja spy. Tänk de stakarna som vaknade upp en vacker morgon bara för att inse att de haft ihjäl någon, att de kanske hade en massa ben och annan skit i magen. Fan vilken tur att han inte låtit Zihao ha ihjäl honom den där natten, den yngre brodern hade nog aldrig klarat av att komma tillbaka från det, tjugoåringen själv hade i alla fall inte gjort det.
”Nej, det är sant. Det är personer som medvetet vill göra folk illa som är hemska”, konstaterade han mumlandes och började bläddra bland alla bilder i kameran. Det var extra roligt nu när Hayley satt och blängde på honom, hon var uppenbart missnöjd över att Joshua gett honom kameran - och ännu mer missnöjd över att den äldre verkligen ville bläddra igenom bilderna. Men det var ju så roligt, och hjärtevärmande. Ett leende letade sig över läpparna på Yaosu när en bild på en nyvaken Hayley dök upp. Hon måste haft en riktigt dålig morgon för håret var rufsigt på ett sätt han aldrig sett det innan och han kunde svära på att det fanns dregel på kudden. Tjugoåringen bläddrade vidare bland bilderna och frustade till när en bild av Zihao dök upp istället. Den yngre brodern verkade ha ätit någonting han verkligen inte tyckte om, grimasen tydde på någonting i den stilen. Åh, nu ville han också skaffa sig en kamera och börja dokumentera livet..nu hade han ju faktiskt minnen han ville spara och värna om på ett sätt han aldrig haft önskan att göra innan.
”Om du någon gång framkallar dem får du gärna ge mig kopior av alla där Hayley ser ut som att hon dreglar”, sade Yaosu och räckte tillbaka kameran till Joshua, med samma leende på läpparna. Det där hade verkligen värmt hjärtat på ett sätt han inte förväntat sig, så pass att inte ens konversationen om hans dumma far kunde få honom på dåligt humör.
”Han vet inte vad han pratar om, men han är rik och har redan manipulerat halva ministeriet”, konstaterade den äldre och slöt ögonlocken när den lilla kyssen placerade över pannan. ”Och det skulle vara jättebra om Aeron kan få igång det ryktet, särskilt om han lyckas rikta det specifikt mot Hunter och Jackson”, fortsatte han och slingrade armarna ring Hayley, så att han kunde dra henne ännu närmare intill sig. ”Jag måste dock erkänna att jag är lite nervös..det finns så många olika moment som kan gå fel, och jag har ingen aning om hur man ens kan förvandlas utan fullmånen..och tänk om de ser er? Tänk om ni ser mig. Jag vill inte att ni ska se på när min kropp bokstavligen kollapsar i sig själv.” Tjugoåringen putade med underläppen och gömde ansiktet i flickvännens axel med en suck. ”Det är pinsamt.”

Ja, förhoppningsvis litar den andre på de orden. Det är personer som medvetet vill göra folk illa som är hemska. De är ju sanna. Spelar ingen roll hur många som tänker annorlunda, de är idioter. Hayley kan verkligen inte förstå hur de kan tycka att folk med samma problem som de två Huaze bröderna är monster när de konstant oroar sig över att göra någon illa. Nej, hon blir faktiskt förbannad på folk som tänker på det viset. Hon klarar verkligen inte av det. Nu har hon däremot annat att tänka på, till exempel att blänga på pojkvännen och göra det uppenbart för honom att hon är missnöjd. Blicken glider ner mot kameran som han håller i, vilket leder till att hon får ett förnärmat ansiktsuttryck. Jaha ja. Sjuttonåringen brukar inte skämmas över sitt utseende, hon är rätt trygg i det till skillnad från många andra, men hon blir faktiskt lite generad över bilden. Hon ser inte direkt hemsk ut, men det är väl tanken att hon inte vill att den tre år äldre ska se henne på det viset. Hon vill liksom se bra ut för honom, trots att hon vanligtvis inte bryr sig ett skit. Hon är väl fortfarande i det stadiet, inte riktigt bekväm med att visa den sidan av henne. Den sidan som har förskräckligt rufsigt hår och dreglar det vill säga.
”Ni är så elaka.. nu tänker jag fråga Zihao efter mindre charmiga bilder av dig,” muttrar hon och lägger armarna i kors med putande underläpp, riktat mot pojkvännen. Joshua skrattar lite och tar emot kameran som Yaosu skickar över. Hayley kan allt göra likadant mot sin vän, ta några bilder där han ser mindre.. ja, bra ut, och visa hans pojkvän. Ja, nu är det bestämt, hon ska ta hämnd. Plus, Zihao skulle nog uppskatta det. Hon kan kanske skicka bilderna med en uggla till artonåringen om hon får låna Aerons polaroid kamera.
”Det kan han nog lösa, bara att prata om det när de två är i närheten.” säger Joshua och lipar mot sin bästa vän. Hayley slutar med att ha armarna i kors när han drar henne närmre intill sig, istället griper hon tag i hans händer så att de kan va sammanflätade i hennes knä. ”Zihao kommer kunna hjälpa dig när det kommer till att förvandlas.. och om det inte fungerar hittar vi på något annat.” Fortsätter han innan han tar några klunkar av sitt varma te.
”Du, försök att inte oroa dig över det. Jag och Joshua är jätteduktiga på att gömma oss, och om vi får syn på er under förvandlingen lovar jag att vi kommer blunda.”

”Du kan alltid försöka hitta dåliga bilder på mig, men tror helt ärligt inte att det finns några”, svarade Yaosu och såg retsamt nöjd ut. Det var däremot sant, under uppväxten hade ingen av bröderna haft en egen kamera så alla bilder togs när tillfället var helt rätt. Oftast hade de blivit stylade innan och fått positioner att hålla, vilket ledde till att varenda bild såg väldigt plastig ut. Kanske inte plastig på det sättet, utan snarare iscensatt. Tjugoåringen brukade alltid få stå synligt och se fin ut, Zihao stod alltid någonstans långt bak och Weimin fick alltid sitta nära föräldrarna. Han önskade däremot att det funnits riktigt dåliga bilder på honom, det hade fått livet att kännas lite mer äkta. Nu gjorde det förvisso det ändå, det berodde dock mest på förbannelsen tillsammans med alla nya kontakter han knutit. Han hade helt enkelt brutit sig ut från den där ”perfekta” bubblan han brukar befinna sig i. Helt ärligt var det väldigt skönt och även om hans liv var långt ifrån perfekt, föredrog han definitivt hur det var nu gentemot hur det varit förr.
”Det är sant, svårare än så behöver det inte vara..vi måste däremot se till att inga andra elever får för sig att smyga dit, det skulle vara riktigt illa”, sade Yaosu och blickade ner mot handen som nu var hopflätad med Hayleys. Det kändes så rätt även fast det såg komiskt ut. Hennes hand passade, alla skämt åsido, väldigt bra i hans egna. Den äldre vände upp de mörka ögonen mot hennes underbara ansikte istället och plockade bort en ögonfrans som fastnat över en av kinderna. Därefter blåste han bort den i samband med en önskan, en tyst önskan. Uttalade man den högt skulle den aldrig inträffa, det var liksom allmänbildning.
”Vem vet vad Zihao har planerat..tror han tänker låta mig dricka en blandning av de där pepparkornen och blommorna blandat med vatten”, muttrade Yaosu och skakade på huvudet. Han lät fingrarna glida ännu en gång över kinden på den yngre flickan, den här gången utan att plocka bort någon ögonfrans. ”Lovar du det? För jag vill inte att någon av er ska se..” Tjugoåringen blickade in i de kristallblå ögonen med hopdragna ögonbryn. ”Tror inte att du skulle kunna se mig på samma sätt om du gjorde det..tror inte att jag själv skulle ha gjort det heller om jag kunde se mig själv”, fortsatte han tyst och bestämde sig därefter för att lita sig tillbaka mot fåtöljens ryggstöd och ta en klunk av det varma teet. ”Joshua, hur blev du och Zihao ens bekanta med varandra? Vad var det som ledde till att ni ens kunde bygga någon relation överhuvudtaget?” Det var någonting den äldre av dem funderat över länge nu och tja, det var en ganska bra stund kvar tills kvällen så de hade en del tid att slösa på.

Gud vad orättvist. Så Hayley kommer inte få sin hämnd? Hon borde bara ha slängt bort kameran när hennes vän gett den till honom. Lätt att vara efterklok.
”Då får jag helt enkelt ta mina egna kort på dig,” muttrar hon med rynkade ögonbryn och glor på sin vän. En liten del av henne är faktiskt seriös, nu vet hon mycket väl att det varit på skämt, men hon känner sig faktiskt lite förödmjukad. Det är väl endast pågrund av att hon inte varit redo för att hennes pojkvän ska se henne på det viset. Men så fick han det. Hon kommer sno Joshuas kamera någon gång och bränna upp den, så att alla bilder försvinner. Därefter ska hon låna Aerons kamera och ta en massa bilder på den tre år äldre. Rätt åt honom. Hon är alldeles för inne i sina egna tankar för att lyssna på vad som sägs mellan de två andra, men hon ruskar på sig och tar upp sin kopp med te. Hon kan fokusera på det istället.
”Absolut, vi ser till att det händer bortifrån andra elever,” Joshua nickar, det skulle vara väldigt dåligt om andra elever kom ner dit. Att skrämma livet ur några andra vill de verkligen inte. Hayley kollar ner på deras händer medan tummen långsamt stryker sig över den andres handrygg. Hennes händer ser så små ut när de är hopflätade med Yaosus.. nu har hon rätt små händer, men de ser ännu mindre ut i hans hand. Handen dyker senare upp mot hennes kind, de varma fingrarna gör det lättare för henne att andas ut.
”Jag lovar, vi kommer blunda. Snälla oroa dig inte över det, skulle aldrig ljuga för dig,” viskar sjuttonåringen och lutar pannan mot hans respektive. Hon har inget emot att höra hur vännen och hans pojkvän först blivit tillsammans, hon har ju inte haft en aning sen några månader sedan. Joshua höjer blicken från sin kopp med rykande hett te och trummar med fingrarna mot koppen.
”Helt ärligt vet jag inte riktigt vad som hände. Zihao hade någon form av uppenbarelse från ingenstans och hjälpte mig efter några andra mobbare varit elaka.. vi blev vänner efter ett tag trots att han inte varit så snäll, och sedan så.. ja, blev vi tillsammans.”