Vattenstaden Vidomina & Med

Hon tog emot fatet och började att äta och såg på dem och nickade bara.
"Det åter som en bra idé. Vart skulle Caspian annars vara? På fest eller springa ett varv runt staden?"

Mary skrattade kort. "Jag tänkte bara att det skulle göra dig glad, att Caspian också var där. Han är väl i samma ålder som dig? Lite äldre kanske? 26? 27?" Hon såg på Jules och han ryckte på axlarna.
"Bra att du gillade brödet."

Hon log och nickade medan hon åt vidare på mackorna och såg på Mary.
"Så jag är yngst nu?" Frågade hon.
"Eller finns det barn?" Hon såg ner på mackorna.
"Det är så gott!"

Jules log mot Ruby. "Det finns barn i staden, om det är det du undrar. Men inte på centrat. Caspian är några år äldre än dig- så vaddå? Det gör väl inget? Ni verkar komma bra överens." Han drack upp det sista från sin kopp med kaffe.
Mary såg från Jules till Ruby. "Är du redo, Ruby? Ska du göra dig klar för att följa med?"

"Finns det barn?" Hon såg på dem med undrande min.
"Borde jag inte ha sett dem då?" Hon nickade och åt upp.
"Ja det kan vi göra." Hon såg sedan mot dem och bet sig i läppen.
"Ska be Caspian kolla såret med." sa hon blygt, hennes kinder var blossande och ett svagt leende spred sig på hennes läppar.

Mary såg på Jules igen innan hon såg på Ruby. "De är inte på centrat. De är med sina föräldrar eller i skolan." Mary såg förvånad ut, men skakade sedan på huvudet. "Jag tar på mig ytterkläderna, kom när du är redo, Ruby. Jules kysste Marys kind och Mary försvann sedan iväg för att samla sina saker i sin väska och gå ut till hallen.

Hon kom efter och drog på sig skorna och såg på låset. Det var inte mekaniskt utan mer som ett ellås. Hon såg en sensor och lade huvudet på sned.
"Har ni många inbrott?" Frågade hon.

Mary såg upp mot Ruby. "Inbrott?" Hon lät förvirrad. "Nej. Det har vi aldrig haft. Kom, vi går ut till fordonet, det är bäst att vi ger oss av med detsamma. Jules? Är du påväg?"
Jules visade sig strax i hallen och drog på sig sina skor och tog tag om sin väska för att följa de ut till fordonet. Mary öppnade dörren till de och klev in för att sätta sig i förarsätet.

Hon såg på henne. Att de visste var inbrott är.
"Ni studerar mycket ytfolkssaker hör jag. inbrott trode jag aldrig skulle existera här." Hon gick ut till fordonet och såg ner på sina händer.
"Det är så fascinerande."