Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Men sammi!" Sa han och såg sedan sur ut.
Kiliah log.
"Min make måste först bli så frisk att han kan flyttas." hon log och skrattade.
"Kanske tar någon dag extra men han lever och det är det vi vill ha." Hon såg på Junior och smekte hans runda ansikte.
"Åh du är en skatt." Viskade hon och lämnade sedan värdshuset och gick till stallet och klättrade upp i vagnen.
"Ethan?"

Ethan hade vridit sig i sin sömn i vagnen bland höet. Han harklade sig när han hörde Kiliahs röst och försökte sätta sig upp, men smärtan hejdade honom. "Kiliah.", väste han mellan andetagen och landade på rygg i höet igen. "Så fint att se dig. Hur.. Hur mår du?"

Hon lade en hand mot hans axel och höll honom nere.
"Seså vila dig." Hon log och kysste hans kind.
"Jag mår bra. Junior mår bra. Vi miste några men vi som är kvar är okej. Du var den som tog mest stryk." Hon fixade hans päls och log.
"Du har sovit i stallet så ursäkta att det luktar." Hon log.
"Vi vågade inte flytta dig."

"Jag.. jag vet inte vad som hände. Plötsligt låg jag på marken." Han slöt ögonen och mindes händelsen. "Jag är så ledsen.. för alla som gått bort." Han höll tillbaka tårarna och blinkade flera gången för att få bort gråten. "Tack och lov att ni är okej." Han tog tag om Kiliahs hand och mötte hennes blick. "Du är så vacker.", flämtade han. "Det är okej att ligga här. Jag ligger bra här. Men jag skulle vilja ha något att äta. Jag är hungrig."

"Vi ska ha en minneslund för dem." Hon smekte hans hand och log.
"Om jag lägger Junior här vid dig så kan hålla dig sällskap. Jag ska hämta gröt åt dig." Hon böjde sig fram och kysste honom mjukt över läpparna.
"Så slappna av och försök att inte anstränga dig nu.:"

Ethan andades in och nickade som svar åt sin fru. Han besvarade hennes kyss. "Junior.." Han blickade ner på det lilla barnet vid honom och sträckte sig för att röra med fingrarna över det lilla barnets ansikte. Junior lade sig tillrätta nära sin far och såg på honom med stora ögon.
"Jag är kvar här.", skämtade Ethan och såg efter Kiliah.

Hon gick in och gick fram till John.
"Goda nyheter. Ethan lever men han är svag fortfarande. Så jag ska hämta frukost åt honom." Hon log och såg mot Lucas.
"En skål med gröt tack." Hon log och nickade sakta.
"Vad skulle jag göra? Han förändrade bokstavligen mitt liv." Hon såg på Sammi.
"Gav mig två söner som jag älskar så."

John såg upp på Kiliah då hon kom tillbaka. "Tack och lov..!" Han log brett. Men leendet försvann då han upptäckte Kiliahs misströstan. "Såja, min vän. Jag är säker på att Ethan repar sig snart. Vi låter honom vila idag, och imorgon så kanske han kan stå på benen igen? Med stöd från oss andra?" Han sneglade på Sammi. "Pappa kommer bli bra." Sedan landade blicken på Kiliah igen. "Det bästa du kan göra, Kiliah, är att finnas för honom."

Hon fick en skål gröt och nickade.
"Jag ska ta hand om honom nu. Jag hoppas han inte blir sämre." Hon log och kysste Joh på kinden.
"Ta hand om Sammi nu." Hon gick ut och tillbakatill Ethan.
"Jag matar dig." Hon log svagt.
"Låt mig bara fixa så du är i bättre ställning bara." Hon såg på honom.

Ethan hade plockat upp Junior så att han låg på Ethans mage. Han talade lågt till honom.
När Kiliah kom in i stallet vred han på huvudet för att se på henne. "Vi har en vilding här, han kommer bli en stark en.", skrattade Ethan och kved sedan. Det gjorde ont att skratta så.
"Tack, Kiliah." Han flyttade ner John Jr så att han låg vid hans sida.