Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon kom efter och såg på honom med ett leende.
"Då får du ta ner honom igen. Det finns en badtunna där nere." Hon log svagt.
"Om du vill bli riktigt ren det vill säga." Hon lade huvudet på sned. David visade sig och såg på Ethan.
"Ska jag göra något för er?" Han såg sedan på Roy.
"Vill ni låna ett kar för bad kanske?"

Ethan såg upp mot David. Skämdes lite att han var så illa däran. Men David verkade inte bry sig om Ethans tillstånd så.
"Ja, tack. Ett bad vore fint."
Utan protester plockade Roy upp Ethan igen. "Vi går till erat hem, det är inte så långt bort.", sa Roy och såg på David. "Är det okej då, David, jag vill inte tränga mig på.", sa Ethan och kved av smärta.

David såg på dem med ett leende.
"Åh nej det är ingen fara. Låt mig springa i förväg för att ställa vattnet på kokning." Han försvann och Kiliah vaggade Junior.
"Han är så snäll." Kiliah log stort.

"Mojfaj. Hatt!" Sammi pekade på sitt huvud.
"Sammi hatt." Han såg sedan på Lily och sträckte sig efter henne med olika grymtande.

Roy nickade. "Ja, han är trevlig.", svarade han och gick med Ethan över sin rygg nerför trapporna, ut från värdshuset mot Delilah och Davids hus.

John såg sig om efter Sammis hatt. "Javisst, jag tror jag såg den här någonstans." Han såg över bordet och sedan bredvid sig. Och ja, där på stolen bredvid låg den. Han plockade upp den och trädde den över Sammis huvud. "Sådär, nu ser du ut som en riktig kapten." John såg på Lily som verkade intresserad av Sammi, men blyg då hon gömde ansiktet sitt bakom sina händer.

David hade börjat koka vatten på spisen och såg sedan mot karet. Snart hade han lyckas fylla det med varmvatten samt kallvatten till lagom. Han torkade sina händer och han såg mot Ethan.
"Det är inte ofta vi badar så ursäkta." Han log.

"Lily fin!" Han log och sträckte sig och lyckades seka hennes arm.
Miliah log.
"Lily, Sammi säger att du är fin. Vad säger man då?" Hon log mot sin dotter.

Ethan skakade på huvudet. "Jag är så tacksam." Roy satte ner Ethan. "Kan du ta av dig dina kläder själv?" Ethan skakade på huvudet. "Kiliah? Kan du göra det? Jag känner mig inte så bekväm att göra det?" Roy såg på henne och backade ett steg. "Jag går tillbaka till värdshuset. Om det är något så finns jag där. Miliah vill säkert ha hjälp med barnen."
Roy ursäktade sig och lämnade de kvar i Davids badrum.

John skrattade och mötte Lilys blick när hon såg frågande på sin mor och sedan på kapten John. "Tack.", sa John och Lily gav ifrån sig ett skratt. "Ta-ta-tack!"

Hon räckte över Junior till David som lämnade rumet. Hon började hjälpa Ethan med kläderna och sedan hjälpte hon hoonom ner i vattnet. Vattnet blev genast smörkt av smutts och rött av gammalt blod.
"Säg till om det gör ont." Viskade hon.

Sammi log stort.
"Sammi snäll." sa han och nickade.
Miliah log svagt.
"Du är mycket snäll Sammi. Precis vad en pojke ska vara."

Ethan greppade tag om karets kanter för att långsamt sätta sig tillrätta i det varma vattnet. Han kved och grimaserade av smärta, men andades sedan ut då hela han kommit i. "Bäst jag tvättar håret också.", flämtade han och gjorde en snabb rörelse att doppa sig så att även håret blev blött. Han flämtade när han kom upp ur vattnet igen. "Kan du tvätta min rygg?" Ethan böjde sig fram.

John nickade. "Morfars pojke- ett riktigt charmtroll." Han skrattade och såg mot Miliah. "Så, Miliah, blir de några fler barn än de här?" Han flinade. Fullt medveten om att hon nyss fått tvillingar.

"Ethan jag kunde tagit en skål och hällt vatten över håret." Hon suckade och började gnida sin hand mot hans rygg med en tvålbit och började sjunga tyst.

Miliah skrattade.
"Vem vet. Jag älskar arn så kanske blir ett till men kanske nöjer mig med mina änglar." Hon kysste tvillingarna på huvudet.

"Aaahh..", jämrade han sig när tvål och smutsigt vatten sökte sig in i hans sår. "Det svider. Men kanske på ett bra sätt.", försökte han för att dölja smärtan. Han gillade inte att visa sig sårbar. "Kan du inte.. kan du inte berätta något som distraherar mina tankar?" Han försökte se på Kiliah över axeln, men kollade sedan framåt, det gjorde för ont att röra sig.

John nickade och såg på tvillingarna i hennes famn. "Todd. Var har ni fått det namnet ifrån?", frågade han sedan och iakttog de små. Han insåg att han ännu inte lärt sig att se skillnad på de. "Jag ber om ursäkt, jag vet inte vem som är vem av de."