In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon åt sakta och såg på honom och såg sedan bort.
"Léon har aldrig bitit mig, inte skrikit eller jagat mig." Hon vände blicken mot honom och suckade.
"Han skulle ge mig ädelstenar om han fick." Hon satte ner tallriken och satte händerna mot sidan.


"Jag trodde det var du som talade om det för henne. Jag sa detta till dig när vi möttes när den förra blev dödad." Han suckade.
"Så självmant? Hur många gånger? Har du berättat att du måste dricka varje dag om du vill kunna vara männsklig? Hon gör en männsklig för en dag Ivan." Ha såg arg u.
"Hon är en gudinna och du gömmer henne för oss?"

Rion var skeptisk till Alices presentation av Léon. Han ville själv skaffa en uppfattning om mannen i fråga. "Om du säger det så..", sa Rion och tog en ny tugga av maten. "Kom, vi går hitåt, så hindrar vi inte kön.", sa Rion och gick före längst bordet för att placera sig en bit därifrån. "Jag undrar om Leo är hungrig, kanske jag borde hämta honom..?", mumlade Rion och upptäckte Leo som fortfarande verkade vara i samtal med mannen, samma man.

"Seså, Léon. Lugna dig nu, du har ingen anledning att elda upp dig så. Jag kan försäkra dig om att Alice är här på hennes villkor. Fråga henne själv.", sa Ivan och kikade åt hennes håll. Nog hade han varit uppmärksam på hennes gång även om hon inte varit lika uppmärksam på Ivans. "Alice går dit hon vill, hon är den hon vill, ingen kan tämja henne. Nog vet du det, inte sant?", sa Ivan och lät lugn på rösten. Han satte en arm om honom och gick med honom in i vimlet. "Alice vill vara här. Hon har ingen annanstans att ta vägen. Fråga henne om du är osäker, men..". Ivan drog efter ny luft. ".. Hon trivs här, tro mig."

Hon klev ur kön och nickade.
"Hämtar du honom. Jag väntar här." Hon såg upp och svalde.

Léon suckade. Hon är ju prästinna Ivan hon ska bo i Italien hos oss i Rådet." Han drog en hand genom håret.
"Jag är här för att hämta henne." Han lade huvudet å sned.
"Om hon säger att hon vll åka så kommer hon med mig. Hon är heligare än allt som vi har."

Rion nickade och kramade om Alices arm innan han försvann för att rädda Leo från ännu ett argument med samma man som fortfarande varit i konversation med Leo. Leo verkade lättad och ursäktade sig från mannen för att gå med Rion till Alice. "Hej, Alice.", sa Leo när han kom dit och och överraskat emot tallriken med mat som Rion plockat på sig. "Tack.", mumlade Leo och smakade av maten. Den var ljuvlig. "Så, hur trivs du, Alice? Känns det bra?", frågade Leo och tog en ny tugga av maten.

Ivan drog efter luft och harklade sig.
Han verkade lugn på tonen. "..Låt mig vara tydlig, Léon.", sa Ivan och tog ny luft. "Alice gör precis som hon vill. Hon kommer inte lämna oss om hon så inte vill. Vem hon är- det vet hon.". Han smakade från glaset i sitt grepp. Han visste att han på något sätt var tvungen att nämna blodet hennes. Detta ljuvliga blod..
"Alice besitter en magisk kraft, hon besitter möjligheter för oss vampyrer.", började Ivan. Hans leende var påklistrat. "Om Alice vill hjälpa är det upp till henne."

Alice bet sig i läppen och skakade nekande på huvudet.
"Jag har sagt det förr. Jag vill inte vara kvar. Jag litar inte på Ivan. Han vet mig, han gjorde mig illa." Hon såg på dem och svalde.
"Jag gav det en chans men nu är det över."

Léon suckade.
"Ivan jag vet att hon besitter krafter. Jag har följt henne sedan hon var fem år. Jag har pratat med henne när hon var 5 år. Om Alice går nu kommer du att stoppa henne?2

Isabelle hade tagit sig fram till Ivan och ställde sig intill sin mästare och log mot Léon. De hade inte sets på lång tid. Hon såg upp mot Ivan, bråkade dem?

Rion stannade upp i en rörelse för en sekund. Han försökte förstå vad hon sa. At hon inte ville vara kvar.. det var tydligt att de blev tvungna att försöka ge sig av så snarast möjligt. "Jag visste inte, Alice. Låt mig göra mitt yttersta för att vi ska ta oss härifrån.", sa Rion och mötte Alices blick.
Leo nickade och torkade sig nu om munnen efter maten. Den hade mättat honom. "Alice, vi kommer alltid att skydda dig. Det kanske inte var så till en början, men jag försäkrar dig, du kan räkna med oss.", sa Leo och log mot henne. Sedan höjde han sin blick och kikade åt Ivans håll som fortfarande verkade tala med Léon.

"Isabelle.", sa Ivan när han noterade hennes sällskap. "Så trevligt att du kunde göra oss sällskap.". Han tog hennes hand i sin. "Léon, jag föreslår att vi njuter av kvällen och gör det bästa av den som vi kan?"

"Léon..!", började Ivan och skakade på huvudet med ett roat leende. "Jag skulle aldrig göra något som Alice inte vill. Jag tänker inte stoppa henne.". Ivan log brett. "..Men jag vet.. att hon trivs med omständigheterna, med Isabelle och med Rion och Leo i sitt sällskap. Hon går dit där dem är.". Han svalde och gick närmare Léon. "..Om du försöker att hota mig, Léon, så misslyckas du."

Hon nickade och hon såg ner på maten. Hon var så hungrig och hon var direkt inte klädd för att gå ut.
"Jag måste äta. Jag kan inte röra mig annars." Hon log mjukt men såg ner och suckade.
"Förlåt." Hon ryckte till när hon hörde en diskution som började bli högre.

Isabelle lade sin hand om hans och log. "Såja Sir. Oroa er inte. Andas djupt." Viskade hon och såg mot Léon.
"Léon sluta fåna dig. Det är fest och vi ska ha det trevligt." Hon log medan hon smekte Ivan över handen.

"Ät, Alice.", sa både Rion och Leo. Leo upptäckte att platsen vid eldstaden nu var ledig så de kunde sätta sig där. "Kom, vi sätter oss vi elden, den håller oss varm.", sa Leo och Rion nickade instämmande. De sjönk ner på varsin soffa vid elstaden. "Seså, ät tills du är nöjd.", sa Leo och kikade åt Alices håll. Han ville att hon skulle trivas. "Berätta, hur känner du Léon?", sa Leo som inte hört historien om deras koppling tidigare.

Ivan såg mot Isabelle då hon greppade tag om hans hand. "Isabelle.", sa han lågt men nickade bara instämmande då hon uppmanade Léon att sluta fåna sig. Ivan ville också bara ha trevligt. Han kände sig ansvarig för att alla skulle kännas så. Ivan var ju trots allt värd för kvällen.

Hon åt under en kort stund innan hon såg upp och svalde.
"Han är mannen som kom två gånger till min by för att se till att jag inte var bortrövad." hon log svagt och såg på Rion.
"Du kom lindrigt undan. Han är förbannad på Ivan. Jag har aldrig sett honom arg." Hon fnittrade till och verkade genast gladare.

léon suckade och drog handen genom håret.
"Rådet kommer att komma inom några dagar. Vi ska diskutera hennes framtid. och fram till dess får du inte dricka av henne. Inte da i henne som en trasdocka eller trycka ner henne. Hon är högre status än dig och du Maria borde veta bätre" Han synade Isabelle innan han vände sig om och gick ifrån Ivan och bort mot Alice.

Isabelle suckade och såg upp på honom.
"när solen går upp så kan jag tillbringa min tid med dig. Jag vet att det är tråkigt att vara ensa,."

"Jag förstår.", sa Rion och blickade åt Léons håll. Rion hade ännu inte bestämt sig vad han tyckte om mannen. "Jag förstår att ni verkar vara nära varandra, och det måste väl kännas tryggt?", sa Rion och blickade mot folkmassan igen som fortfarande minglade till ljudet av stråkorkestern. "Jag tror Léon är ofarlig.", sa Rion sedan och riktade orden till Leo som nickade åt Rions ord. Leo hade inte heller bestämt sig för vad han tyckte om Léon.

"Rådet?", ekade Ivan. Ivan sneglade åt Alices håll. Hon verkade inte vara i fara, tyckte han. "Jag har väl aldrig haft intentionen att skada henne?", sa Ivan och skrattade. "Jag kan försäkra dig, Léon, att hon är i säkert förvar.", sa Ivan och skrattade igen.