Almost PRS

Om Hayley ville ta egna bilder på Yaosu fick hon mer än gärna göra det. Hon hade redan sett honom när han såg som värst ut, det enda som kunde slå dagarna innan fullmånen var själva förvandlingen, och det var nog ingenting hon ens ville bevittna.
”Helt ärligt skulle jag uppskatta det, men bara om du lovar att vara med på vissa”, sade den äldre och petade henne löst över kinden. Kanske det hade varit dumt av honom att kolla på bilderna i Joshuas kamera? Men i hans ögon kunde Hayley aldrig se dålig ut, hon var alltid lika vacker och söt, även om hon var nyvaken och hade dregel över kudden. Det spelade ingen roll, hon skulle kunna vara täckt av avloppsvatten och ha ett fågelbo på huvudet, tjugoåringen skulle finna henne vacker oavsett.
”Hayley, du inser väl att jag tycker om alla delar av dig? Tror jag nämnde förut att du skulle kunna ligga och dregla på mig i sömnen och jag skulle ändå älska dig lika förbaskat mycket..och tycka att du är precis lika vacker som alltid”, påpekade Yaosu och lät huvudet falla på sned. Jo, hon var alltid perfekt i hans ögon, ingenting kunde ändra på det. Blicken gled så småningom mot Joshua igen och den äldre av de tre nickade. Bra, inga andra elever behövde få reda på att det fanns en ”langare” nere vidden förbjudna skogen. Det skulle vara skapa en massa problem.
”Men vem vet? Ibland lovar man saker man inte kan hålla och människor har en tendens att kolla på saker som egentligen äcklar eller skrämmer dem”, gnällde tjugoåringen och slöt ögonlocken med en liten suck, nu när deras pannor kommit i kontakt med varandra. ”Och jag vill att du ska vara där den första gången för jag är feg och vill inte vara själv..Zihao brukar kunna vara så elak”, fortsatte han i en muttrande viskning och sjönk ner ännu djupare i fåtöljen.
Som tur var fick Joshuas historia om hur han och Zihao kommit på bättre termer, Yaosu att komma på andra tankar. Så den yngre brodern hade faktiskt varit..snäll? Hjälpsam? Wow, det hade han aldrig trott. Och att han varit det för egen maskin, utan att någon bett honom om det? Merlin, artonåringen måste verkligen ha fallit pladask för pojkvännen vid något tillfälle. Typ som han själv gjort när det kom till Hayley. Det hade liksom hänt inom loppet av några sekunder och efter det hade det inte funnits någon återväg. Han hade bara tur att känslorna inte var ensidiga.
”Jag tror att han gillade dig långt innan han faktiskt vågade agera efter sina känslor”, började tjugoåringen med ett snett leende. ”Han brukar vara så, att han stöter bort saker han inte vågar erkänna att han egentligen gillar”, förklarade han därefter och vände de svarta ögonen mot Hayley istället. ”Till skillnad från mig, jag fångar in det jag gillar och släpper inte taget.” Med de orden drog han ner den yngre flickan längre ner i fåtöljen och slingrade både armar och ben runt henne. ”Nu sitter du fast här.”

Hm, det skulle väl inte vara så svårt att vara med på de bilderna? Att ha några bilder när varken Hayley eller den andre ser sitt absolut bästa ut kan vara rätt charmigt. Inte för att någon annan skulle se dem, men bara för att ha själva.
”Det kan jag gå med på, skulle vara gulligt,” påpekar hon med ett leende och lämnar en liten puss på hans ena kind. De kan ta över vännens kamera, ta en massa bilder tills minnet är fullt, bara bilder på dem. Det skulle vara roligt. Då får hon förvisso bara hämnd på den jämnårige, men äsch då. Pojkvännen får helt enkelt se henne när hon inte är lika charmig, det visar väl bara hur bra de är för varandra. Hon borde inte bry sig om det då hon vet mycket väl att han gillar henne även då. Hans ord kommer som en lättnad, trots att hon redan visste att han tycker om alla delar av henne.. det känns bra att höra det. Sjuttonåringen vänder lite på sig så att hon kan se Yaosu i ögonen. Därefter kupar hon händerna om hans kinder och lämnar en kyss på de vackra, beroendeframkallande läpparna.
”Jag vet, precis som jag tycker om alla delar av dig,” med ett leende på läpparna lämnar hon ännu en kyss på den lilla näsan innan hon vänder på sig och tar upp tekoppen igen. Att sitta i hans knä är faktiskt väldigt bekvämt, mycket bättre än att sitta ensam på fåtöljen. Tänk vad skönt det skulle vara att sitta i hans famn alla gånger hon måste sitta bakom borden i klassrummen. Nu kommer det aldrig att hända, men det skulle vara väldigt skönt.
”Vad sägs om att jag är där med dig, men när du skiftar så blundar jag?” Hayley vill väldigt gärna finnas där för honom om han blir rädd, men hon vill samtidigt se till så att hon inte kollar på honom när han inte vill det. Hon är beslutsam, hon tänker inte bryta mot det löftet. Inget tjuvkikande. Hon kommer däremot på andra tankar när det kommer till Joshua och hans pojkvän. Det är faktiskt väldigt gulligt, att Zihao gillat vännen innan han vågat agera på sina känslor. Det får henne faktiskt att gilla artonåringen lite mer. Faktumet att han även hjälpt Joshua med andra mobbare gör det hela ännu bättre. Yaosus ord får Joshuas kinder att bli varma, sådär löjligt lycklig, och hon själv kan inte undgå att le.
”Jaså?” undrar Joshua och gömmer sitt leende bakom tekoppen. Hayley ställer ner sin egna kopp i och med det den tre år äldre säger. Jösses, orden får henne att rodna medan hon sjunker ner i fåtöljen ovanpå pojkvännen.
”Hm… bra, för jag släpper inte taget heller.”

”Jag vet, det skulle vara förfärligt gulligt”, sade den äldre och nickade. Det skulle vara väldigt trevligt att ha en massa bilder på dem som han kunde sätta upp som ett kollage eller liknande. Kanske inte han skulle kunna ha dem på display inne på kontoret, men någon gång hoppades han ju på att flytta till ett eget ställe. Nu skulle det nog aldrig ske, men drömma kan man alltid göra och det var helt klart en av hans större drömmar. Tänk vad mysigt det skulle vara, att ha ett helt eget ställe som han kunde dela med flickan han älskade - med andra ord Hayley. Han kunde föreställa sig hur de skaffade sig ett litet hus någonstans vid utkanten av London, någonstans nära en park eller naturreservat där de kunde ha en stor trädgård med alla möjliga sorters fruktträd. Åh, det var verkligen drömmen, en väldigt trevlig önskan om framtiden.
”Då är vi åtminstone på samma sida”, konstaterade den äldre halvt frånvarande och log in i kyssen som kom snart därefter. Hennes läppar var verkligen extremt mjuka och perfekta på alla sätt och vis. Inte för att han hade någonting att jämföra med, utan han bara visste att den yngres läppar var de mest underbara på hela jordklotet. Så det så. Tjugoåringen betraktade flickvännen med glansiga ögon efter att ytterligare en liten kyss placerats över näsan på honom. Han ville ju verkligen ha henne där, men samtidigt ville han inte det. Tänk om han råkade skrämma livet ur henne eller om han råkade göra henne illa av misstag? Samtidigt skulle allting kännas tusentals gånger lättare om hon var där och kunde hålla honom i handen genom allt det där hemska.
”Du måste inte om du inte vill..vet inte ens hur jag själv känner..det enda jag vet är att din närvaro gör allting här i livet betydligt mycket lättare att hantera.” Yaosu rodnade starkt och plockade upp sin egen tekopp, för att ta några djupa klunkar av den varma drycken. Ibland förstod han sig verkligen inte på sig själv, ungefär på samma sätt som han inte kunde förstå sig på Zihao. Zihao som hanterar sina känslor för Joshua på ett ytterst udda sätt. Varför vara elak mot någon man gillar? Nu hade han förvisso gått ifrån det där med att vara dryg så småningom, men ändå. Han hade uppenbarligen gillat Joshua under en längre tid, varför hade han inte bara erkänt det för sig själv? Jösses. Nåja, de verkade åtminstone ha en hyfsat hälsosam relation ju, så det var väl bättre än ingenting.
”Mm, varför hålla på och vela fram och tillbaka? Jag gillar Hayley och därför visar jag det. Zihao gillar dig, men istället för att vara smart var han feg och tryckte ner känslorna”, rabblade tjugoåringen på och borrade ner ansiktet i Hayleys ljusa hjässa. ”Även om du släppte taget skulle du inte komma någonvart”, påpekade den äldre och vickade på ögonbrynen. ”Kanske om du började kittla mig, men den teorin behöver du inte testa..”

Tänk när Hayley slutar skolan och de två inte kan vara nära varandra hela tiden, då är det väldigt bra att ha några kort som hon kan vända sig mot och gråta för att hon saknar honom. Jo, om hon har en fin, eller inte så fin, bild på Yaosu som hon kan kolla på varje dag skulle allting nog bli betydligt lättare. Usch, hon vill inte ens tänka på hur livet kommer se ut då. Kommer deras förhållande hålla när de är så långt ifrån varandra? Hon skulle nog inte klara sig utan honom. Nu behöver hon inte röra vid honom varje dag, men hon vill så gärna prata med honom och se hans ansikte. Det är något de kommer behöva gå igenom när tiden kommer. Det skiljer sig mellan dem och det Joshua och Zihao har.. sjuttonåringen kommer ju blir klar med skolan om drygt ett halvår och då kommer de kunna se varandra varje dag. I hennes och pojkvännens fall är det inte riktigt så. Han kommer ju behöva jobba på skolan under skolterminerna. Hon gnager sig trevandes i underläppen, hon blir så nervös av sådana tankar. Hon får helt enkelt ta vara på den här tiden där de kan se varandra varje dag. Hon kan liksom tänka sig ett liv med Yaosu, även när hon blir äldre. Hon skulle älska att ha honom i all evighet, men kanske det bara är lyckönskande? Hon putar med underläppen och börjar lätt frustrerat att pilla med den äldres långa fingrar. De är så fina, mjuka. Hans fingrar är grövre än hennes och fingrarna är betydligt längre än hennes. Hon får inte nog av att pilla på dem, nej hon är lite fascinerad faktiskt. Hon kommer på andra tankar när det här med skiftningen kommer på tals, bra det. Hon ville inte fundera på allt det där längre.
”Då är jag med dig, det lovar jag.” Försäkrar hon med blicken fast på händerna. Kanske det blir obehagligt, men hon vill verkligen finnas där för pojkvännen. Det gläder henne att hennes närvaro gör betydligt mycket lättare för honom, för det är precis så för henne. Missfallet till exempel, om inte han varit där hade hon inte vetat vad hon skulle göra.
”Men han släppte fram det tillslut, så feg är han väl ändå inte,” påpekar Joshua som känner sig lite tvungen att stå upp för sin drummel till pojkvän. Äsch, de kan väl komma överens om att det varit lite fegt? Om Zihao berättat hur han känt tidigare hade de kunnat ha en betydligt finare början på deras relation.
”Jaså, du är kittlig? Du borde inte ha sagt så, dumbom.” Hayley börjar kittla honom vid höften, osäker på om han är kittlig vid specifika ställen. Det kommer hon väl lära sig allt om medan deras förhållande växer.

Det verkade som om Hayley kom på andra tankar efter att de talat om fotona. Yaosu undrade vad hon tänkte på, särskilt när hon började leka med hans fingrar på det där sättet hon brukade göra när något gnagde inom henne. Han hade också funderingar relaterade till bilderna, även om kopplingen däremellan var ganska bristfällig. Men ändå, bara att prata om något så simpelt som foton hade fått honom att tänka långt framåt, på hur framtiden skulle se ut för dem. Och det var i den veckan som han insett att han faktiskt skulle kunna spendera resten av sitt liv med den yngre flickan. Helt ärligt, han kunde inte ens föreställa sig ett liv utan henne. Kanske var det något i den stilen hennes tankar också rörde sig om? Typ vad som skulle hända efter att skolåret var över. Hur ofta skulle de kunna ses? Skulle deras förhållande hålla? Det var jobbiga tankar, ingenting han orkade fundera över i den stunden. Någon gång i framtiden skulle han bli tvungen att gå igenom dem, men den tiden var liksom inte kommen ännu, tack och lov. Nej, där och då behövde de enbart fokusera på det här med Jackson och Hunter. Det var jobbigt nog det.
”Bra, jag uppskattar verkligen det..” mumlade den äldre och följde flickvännens exempel, genom att låta blicken glida ner mot deras händer. Han gjorde verkligen det, uppskattade att den yngre flickan skulle finnas där och hålla honom i handen om allting helt plötsligt blev för mycket. Sedan fanns det ingen garanti att Zihaos mystiska sätt att framkalla skiftningen ens skulle fungera, men om den nu gjorde det ville han inte vara ensam. På det sättet var han väl lite som artonåringen, vilket han först insett efter att ha spenderat en av fullmånes nätterna i sällskap av Hayley. Innan det hade han inte haft något emot att vara ensam, men nu hade han definitivt det. Och att lämnas helt ensam med Zihao när denne skulle försöka ge instruktioner, usch nej. Han blev förskräckligt elak så snart han fick för sig att han var högsta hönset.
”Okej, du har rätt. Han är inte så feg..bara nästan”, medgav Yaosu med ett litet frustande. Ögonen blev sedan stora som tefat. Det hade nog inte varit en så bra idé att nämna det där om att han var kittlig..hur dum får man vara egentligen? Han fick faktiskt skylla sig själv, så mycket kunde han konstatera.
”Nej, nej, nej”, kved den äldre när sjuttonåringen började kittla honom nere vid höften. ”För det första, håll händerna borta därifrån om du älskar mig, för det andra..” Han tystnade och fiskade bestämt upp de mindre händerna med underläppen putande. ”Jag är kittlig precis överallt, så du skulle bara våga.”

Det verkar inte som att det bara vatit Hayley som kommit på andra tankar när de pratat om bilderna. Kanske de tänker samma saker, oroar sig av samma anledning? Det är något som de kommer behöva diskutera senare i tiden, varför göra det nu? Plus så är hennes bästa vän närvarande, och med tanke på att det är ett rätt privat samtalsämne så är det väl inte konstigt om hon håller käften. Hon kramar om Yaosus fingrar, som en försäkring. Efter det fortsätter hon med sitt pillande. Det är inte bara hans läppar som är beroendeframkallande, även hans händer. Eller ja, hela honom faktiskt. Hon tänker finnas där för honom under förvandlingen, hålla honom hårt om det går, och om det är något han vill. Det är väldigt viktigt att han förstår hur viktig han är för henne.
"Du vet att jag älskar dig.. det är klart att jag är med dig när det händer." Viskar Hayley med ett blygt litet leende. De där tre orden är hon fortfarande inte van vid att säga. Men hon älskar honom verkligen. Hon kommer på andra tankar när det kommer till kittlandet. Jösses, det hade varit riktigt dumt av Yaosu att berätta hur kittlig han är. Sjuttonåringen häver sig upp från hans knä och sätter sig istället i gränsle över honom så att hon kan fortsätta med sitt kittlande.
"Åhh jag vågar allt, tack för att du berättade det här för mig.

”Du älskar mig inte lika mycket som jag älskar dig”, svarade Yaosu och drog händerna längsmed kinderna på henne, väldigt försiktigt då bara fingertipparna snuddade vid den mjuka huden. Varje gång han rörde vid Hayley eller lade ögonen på henne blev han lika fascinerad över hur otroligt vacker hon var. Det var nästan lite läskigt hur samma känsla återkom bara vid ett litet snuddande eller en hastig blick, men samtidigt kändes det fantastiskt att få återuppleva det där om och om igen. Han kunde liksom inte riktigt förstå att hans känslor var besvarade, att Hayley älskade någon som honom. För han var ju långt ifrån perfekt, det fanns mycket som låg och skvalpade därunder ytan som inte var speciellt trevligt. Men hon hade ju sagt att hon gillade alla delar av den äldre, så det måste betyda att hon älskade även det där mindre roliga. Eller älskade, hon kunde förmodligen hantera dem åtminstone. Och det var fantastiskt i sig.
När Harley sedan satte sig i grensle över honom och blev lite mer aggressiv i sitt kittlande, började tjugoåringen vända och vrida på sig där han satt. Egentligen älskade han att ha henne nära intill sig på det där sättet, men inte när hon kittlade livet ur honom. Små kvidande läten rymde honom och det dröjde en ganska bra stund innan han lyckades fiska upp hennes händer igen. Lyckligtvis var han starkare än henne, så hon skulle nog vissa problem med att frigöra sig själv..om hon inte började bita honom, då kunde det bli problem.
”Vänta du bara, jag kommer att ge igen för det här någon gång i framtiden”, muttrade Yaosu buttert och blängde på den yngre flickan. ”Det är tur att du är så söt, annars hade jag nog knuffat ner dig på golvet”, fortsatte han och nöp tag om kinderna på henne. ”Inte okej.”

Av de där orden som den tre år äldre nyss sagt kan Hayley inte göra mycket mer än att himla. Hur är det ens möjligt att älska någon mer än vad hon älskar honom? Det känns omöjligt. Hon är fylld med bara kärlek för honom och att få ännu starkare känslor skulle nog kväva henne. Plus så är det här en återkommande konversation de emellan. Vem älskar den andra mest? Hon putar med underläppen och fortsätter att pilla med de långa fingrarna. De är så mjuka och kramgoa, hon vill aldrig släppa dem. Hon själv kan däremot inte förstå hur någon som Yaosu skulle älska någon som henne.. han är liksom tusen gånger bättre än henne. Nu klagar hon verkligen inte, nej hon är väldigt lycklig över att han känner detsamma, men hon det är fortfarande något som fascinerar henne.
”Jag tror faktiskt inte att det är möjligt att älska någon mer än vad jag älskar dig,” skjuter sjuttonåringen tillbaka med ett löjligt litet leende på läpparna. De kan helt enkelt vara eniga om att de älskar varandra väldigt mycket, och det är väl det enda som räknas? Allt känns så mycket bättre med honom, varje gång hon ser på honom, hör hans röst eller rör vid honom känner hon fortfarande samma små fjärilar i magen. Det är bara han som lyckats få henne att reagera på det viset. Men trots att han älskar honom något förskräckligt så älskar hon även att kittla honom. Kanske det här är hennes hämnd för att han kollat på de där dumma bilderna på henne? Hur som helst förtjänar han det. Att han ens medgett att han är kittlig hade varit ett stort misstag. Nu är även hon lite kittlig på vissa ställen, men det behöver inte han veta. Yaosu skulle lätt kunna ta tag i henne och kittla henne tills hon kväver av skratt. Tyvärr slutar kittlandet när pojkvännen griper tag i hennes händer och hon inte längre kan fortsätta med kittlandet. Aw. Han är betydligt starkare än henne, men hon skulle nog kunna komma ur greppet på ett eller ett annat sätt.. kanske bita honom? Men hon bestämmer sig för att lugna ner sig, han har fått tillräckligt.
”Jaså? Och hur ska du få igen för det?” Retas Hayley med ett glatt leende på läpparna. Jösses, det är sjukt hur en människa kan få en att må så mycket bättre än innan. Hur han lyckas med det vet hon verkligen inte, men hon är otroligt glad. Stor skillnad från när hon inte känt honom alls. När den tre år äldre sedan börjar klämma på hennes kinder putar hon frustrerat med underläppen och rynkar på ögonbrynen. Gud, hon har helt glömt bort att Joshua är kvar i rummet. Ojdå. ”Skulle du gilla om jag klämde på dina kinder sådär?”

Kanske det inte var möjligt, men då fick de allt komma överens om att Yaosu älskade Hayley precis lika mycket som hon älskade honom. Det var ju faktiskt sant och därmed var det inte mer än rättvist att de kom till den slutsatsen. Tjugoåringen putade med läpparna och betraktade den yngre flickan när hon fortsatte böja och vrida fingrarna på honom. På något underligt sätt var det nästan terapeutiskt att titta på henne när hon grejade på det där sättet, lite som att kolla på vågor som bröts mot strandkanten eller liknande.
”Kan vi komma överens om att vi älskar varandra lika mycket?” Undrade han och vände upp blicken, så att han kunde se henne i ögonen. Andetagen hade börjat lugna sig efter att kittlandet slutat, det var åratal sedan han kippar efter andan på det där sättet. Leendet på läpparna var stort och kanske en gnutta retsamt. Ja, hur skulle han ge igen? Till exempel genom att klämma på sjuttonåringens kinder, vilket hon inte verkade uppskatta för fem öre. Yaosu gjorde däremot det, han älskade att klämma på hennes kinder. De var så mjuka i jämförelse med hans egna, gick liksom att faktiskt klämma på. Han egna kinder såg väldigt mjuka och fina ut, men de gick knappt att greppa tag om, huden var typ för tjock eller något.
”Nej, men det är mest för att mina kinder är så hårda..det är som att klämma på hårt gummi”, förklarade den äldre och lät händerna kupa sig om kinderna på henne istället. Sådär, nu kunde hon väl ändå inte klaga? Plus att de kanske borde försöka vara lite mer diskreta med tanke på att Joshua satt i den andra fåtöljen. Stackarn, det kan inte ha varit roligt att sitta där och bevittna de andras gulligull, som madam Pomfrey skulle ha kallat det för.
”Förlåt..” mumlade tjugoåringen och rodnade med ens, röd som en tomat. Det var lite pinsamt att någon annan sett honom bete sig så..förälskat. Inte för att han inte gillade att bete sig på det sättet, men det kändes allmänt intimt. Alltså - det var inte en syn för folk som inte var Hayley.
”Det börjar bli mörkt ute..gissar att eleverna börjar röra sig inåt”, fortsatte han och rätade lite på sig, så att han kunde se bättre genom fönstret. ”Zihao sa att vi skulle ses vid midnatt, men jag tror att vi borde kunna röra på oss ganska snart. Han kommer ändå bara att sitta och vänta som en tjock uggla, och visar det sig att han inte gör det lovar jag att ta med er till tre kvastar. Deal?”

Det där kan Hayley gå med på, de älskar varandra lika mycket. Helt ärligt så är det lite svårt för henne att greppa det, för hon förstår verkligen inte varför han älskar henne så mycket. Hon har så många brister, brister som hon själv inte ser som charmiga alls. Ett nöjt leende stryker sig över läpparna medan hon pillar med fingrarna. Nu är hon inte stressad eller frustrerad, men hon vill ändå fortsätta att pilla med dem. Blicken som tidigare vilat på de större händerna glider upp mot Yaosus ansikte. Bara av att kolla på honom blir hon sådär löjligt glad. Nu hade hon nog varit ännu gladare om han inte höll på med att klämma på hennes kinder, men men.
”Vi älskar varandra lika mycket,” upprepar sjuttonåringen instämmande och lutar pannan mot hans respektive. Lyckligtvis slutar han upp med att klämma på hennes kinder och kupar istället händerna om hennes kinder. Mycket bättre. Varför klämma på dem när man bara kan låta händerna vila mot dem? Hur som helst förstår Hayley inte riktigt varför han ber om ursäkt, tills hon inser att hennes kompis fortfarande sitter i fåtöljen mittemot och kan mycket väl se på dem. Hennes kinder blir också aningen rosiga.. varför hade hon hållit på sådär när hennes bästa vän sitter i närheten? En riktigt bra fråga. Hon ställer sig upp från tjugoåringens knä och sätter sig ner på en mjuk pall istället. Kanske det är bättre så. Däremot har hon inga skuldkänslor, nej nej.
”Du behöver nog inte be om ursäkt, han fick säker några fina bilder från när du vred och vände på dig när jag kittlade dig.” Påminner hon och blänger mot Joshua, som mycket riktigt suttit med kameran uppe. Det ör för deras egna skull han fotograferar, menar han, de kommer nog vilja ha de bilderna. Joshua viftar med handen och lägger ner kameran igen.
”Jo, vi kan börja gå. Aeron måste ju veta vad han ska göra,” påpekar vännen och ställer ner sin tomma tekopp på bordet.
”Deal, nu fick du mig att hoppas på att Zihao inte är där.” Erkänner Hayley med blicken fäst ut genom fönstret. Det börjar bli rätt mörkt, vilket tillåter stjärnorna att gnistra på himlen. Väldigt vackert.