Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log och smekte hans kind mjukt.
"Vad vll du höra? En saga eller bara när jag patar strunt?" Hon tog lite vatten och smekte hans rygg mjukt.

Miliah kollade snabbt och visade Todd.
"Det här är Todd. Det är faktiskt Roy som vile ha hans namn. Jag har inte frågat så..." Hon log och lekte med tanken.
"Jag måste göa något som får dem att sticka ut."

"Vad du vill." Ethan kved igen och drämde med näven i vattnet så att det plaskade. "Förlåt. Det svider så." Han suckade och andades ut.

John nickade. "Jasså? Roy alltså?" Han tänkte efter. "Nu när jag tänker på det, jag tror Roy har nämnt något Todd tidigare. Det måste vara en vän eller en bekant till honom. Någon betydelsefull för honom.. men lyssna inte på mig, jag svamlar säkert." Han drog på läpparna och gav tecken till servitrisen att servera honom rom. Han blev serverad och greppade tag om glaset för att hälla i sig en klunk. "Du kanske skulle börja klä de olika?", förslog han och torkade sig om munnen med baksidan av sin ärm.

Hon log svagt och lyfte hans arm och tvättade honom försiktigt.
"Det var en gång en prinsessa i ett kallt land någonstans i världen. Hon giftes bort ung för att stärka sin släkt. Men denna släkt var grym, hemsk och ville inte med prinsssan att göra. Hon såldes kort efter att hon födde ett dött barn. Landet hon komtill var så varmt att hon aldrig varit med om något liknande. Hennes dagar blev att städa och nätterna till att dansa och underhålla. En dag några år senare kom en ung man till huset där hon jobade. Först var han väldigt odräglig, sedan var han otrevlig och sedan hemsk. Han kidnappade nämligen henne och tog henne till ett skepp. Första gångerna blev inte bara han utan alla på skeppet tokig. Hon sa nämligen båt." Kiliah log.
"Det tog lite tid men prinsessan mjuknade upp och blev vän med alla. Den unga mannen blev hon förälskad i. " Hon tvättade honom mjukt och kysste honom.
"Och hon är idag en lycklig fru."

Miliah log svagt.
"Det borde vara bra. Ska kolla om mamma har sockor eller något så jag kan få. De är i olika färger eftersom David, Tom och Sam är trillingar."

Ethan skrattade. "Det slutade ju bra för henne.", sa han och var lite osäker. Han övervägde för ett tag ifall han tagit ifrån henne hennes drömmar. Men med de barn de hade, och hennes fantastiska relation med kapten John så verkade hon trivas, bestämde sig Ethan för och svalde. "Låt mig omformulera mig, det är bara början." Han skrattade igen. "Tack, Kiliah. Det känns bättre. Bäst att jag kommer ut badet innan jag blir ett russin. Jag ska se efter om David har några kläder jag kan låna av honom." Han greppade tag om badkarskanten för att ta sig upp på fötterna.

John såg mot baren där Lucas och René stod. René hade också fått många barn. Det gick väl i släkten. "Det låter som en bra idé."

Hon såg på honom och tvättade av honom.
"Ja det blev bra till slut. DU är en bra far." Hon hjälpte honom upp och höll om hans midja med ena armen.
"Om du sätter dig så går jag och ser vad det finns." Hon hjälpte honom att sätta sig och smet ut från rummet.

Miliah såg på Sin make och log.
"Vill du hålla tvillingarna eller ska du fråga?" Frågade hon mjukt och lade huvudet på sned.

Ethan såg efter Kiliah och satte sig ner samtidigt som han pustade ut. Värken hade mildrat något, men han var ännu inte hel. Han försökte ställa sig upp, men satte sig ner igen. Det var inte lika lätt utan hjälp och stöd. "Tack..", mumlade han efter Kiliah och slöt ögonen.

Roy nickade och sträckte sig efter tvillingarna som han lät vila i hans famn. De gnydde ogillande när de blev flyttade, men fann snart sitt lugn i hans famn och lade sig tillrätta.

Hon kom tillbaka med några kläder och log.
"David hade redan tagit fram några kläder till dig." Hon log ömt och såg på honom.
"Dock är de inte lika snygga som de vi har men." Hon lade huvudet på sned och började hjälpa honom på med kläderna.
"Armarna först annars blir det jobbigt."

"Mamma?" Miliah kom fram och log.
"Jag undrar. Har du några kläder jag kan få till Todd och Roy Junior? Hon log mjukt.
"Det är lättare att se dem när de har någon färg som skiljer dem åt.

Ethan nickade. "Han är mycket vänlig." Han sträckte på armarna för att dra på sig den den skjorta David lånat ut. Det passade helt okej, men tyget var inte detsamma som Ethan var van med. Men han intalade sig själv att det bara var tillfälligt. Snart skulle han kunna byta om till sina kläder igen. Han fick hjälp på med byxorna och flämtade av ansträngning. "Tack, Kiliah. Jag tror det är bäst att jag tar mig härifrån för att tacka David. Sedan skulle jag vilja träffa kapten. Kanske du eller någon kunde hämta Roy, så slipper du stödja mig?"

René såg upp från diskbänken som hon rengjorde med en trasa. "Miliah? Åh, vad mager du ser ut, har du ätit något?" Hon såg granskande på sin dotter. "Kläder? Gode gud, nog vet han att jag har kläder. Massor. Vad behöver du?"

Hon hjälpte på honom med byxor coh knöt dem åt honom. Hon fnyste.
"Jag är inte så ömtålig min älskade." Honhjälpte honom upp och log.
"Jag må vara kvinna, jag må ha fött ditt andra barn för någon dag sen men säg aldrig att du är för tung för mig." Hon spände ögonen i hans.
"Det är att säga att jag är svag."

"Åh kanske någon tröja eller så. Vad finns det att välja på? Vi bor oftast i ett land där värmen härskar året om."

"Jag tänkte bara.. att du inte orkade. Du har varit så trött tidigare. Inte orkat hålla varken Sammi eller Junior, hur skulle du liksom orka stötta mig?" Ethan försökte le, men slutade. "Förlåt.", tillade han då.

René himlade med ögonen. "Vad finns det där egentligen som är så bra? Alla får solsting och blir stissiga eller tokiga." Hon skakade på huvudet och gick iväg för att leta efter några kläder. "Kom med, här bakom, jag tror nog att vi ska ha något här i förrådet." Hon började leta. "Här. Sockar, tröjor, byxor." Hon höl fram en hög vikta kläder mellan sina händer. "Det borde vara tillräckligt, de växer så snabbt ur det ändå."