Pirates! PRS Medi & Vidomina

"För jag har varit gravid och sedan haft ont efter att fött en unge." Hon såg på honom och skrattade.
"Du är undebar." Hon hjälpte honom ut.

Miliah kunde inte låta bli att skratta.
"Du har rätt mamma." Hon log och tog kläderna.
"Jag har lite tyg på skeppet som jag kan få ta. Sy om ett gammalt segel ska inte vara så farligt." Hon log.

Ethan log bara och följde med henne därifrån.
När de tillslut tagit sig till värdshuset slog sig Ethan ner vid bordet och pustade ut. "Kapten. Roy" Han nickade åt de båda och John såg på honom med en aning oro i blicken. Ethan skakade på huvudet. "Jag klarar mig fint. Jag har bra hjälp." Han såg mot Kiliah och sträckte sig efter hennes hand för att krama om den.

René nickade. "Såklart att jag har. Seså, jag kan inte stå här hela dagen. Se till att du får något att äta, Lucas har redan lagat mat så att det räcker och blir över." Hon försvann därifrån och lämnade Miliah kvar med kläderna.

Hon tog sig fram och slog sig ner vid John. Sammi såg sin far och såg sen på sin morfar med stora tårfylda ögon.
"Pappa aj?" Frågade han och klappade Ethans knä.
"Inte aj" sa han försiktigt.

Miliah reste sig och gick tillbaka till Roy och visade.
"Älskade jag går till skeppet och lämnar dessa." Hon log stort och såg Ethan.
"Du ser bättre ut"

Ethan klappade Sammis huvud. "Det är ingen fara, Sammi. Jag är mycket starkare än du tror. Det är bara en skråma. Jag är mig själv igen på nolltid." Han log och strök hans kind. "Har du haft trevligt med tvillingarna? Och Lily?"

Roy såg mot Miliah. "Javisst. Vill du ha sällskap eller klarar du dig?" Han iakttog högen med kläder i hennes famn. "Vad generöst av henne."

"Pappa" Han tog hans hand och såg n i hans ögon.
"sammis pappa." sa han stolt.

Miliah log svagt.
"Åh jagklarar mig. Ska bara lägga kläderna i kistan. Du ska ju vara vakten som håller mina skatter säkra." sa hon mjukt.

"Ja, din pappa." Ethan nickade och böjde sig fram för att pussa hans panna.
Roy nickade åt Miliah och återgick att prata med Ethan och kaptenen. De verkade diskutera resan norrut. Och var höll Edward hus egentligen? Hur kände han sig nu när hans fiender var besegrade?

Kiliah höll Sammi lite högre upp för att Ethan inte skulle böja sig för mycket och log såg sedan Edward komma in och sträckte på sig.
"Jag har sett mig om i staden. Helt underbar. Så vacker, så ödmjuka alla är." Han log.

"Men Edward.. Var inte du härifrån?" John såg fundersamt på honom. Han pausade i flera sekunder och sprack sedan upp i ett leende. "Nåja, det kanske var längesedan. Berätta, hur gick striden för dig? Fick du något svar varför de var efter dig?"

"Jo det var jag men som du säger var det flera årtionden sedan." Han skrattade och såg på honom.
"Jag sa det förut? Att jag var farbror till hennes kusin." Han nickade mot Kiliah.
"Hans lagar gjortde det hela hemskt." Han skakade på huvudet.

"Jag trodde du var kungens bror, Kiliahs farbror.", sa Ethan och såg rakt på Edward. John upptäckte det och la en lugnande hand på Ethans hand. "Såja, det är inte lätt att ha koll på allt.", skrattade John. "Jag hörde om Kiliahs kusin, ja. Må han ruttna i helvetet."