Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Ja det var jag men Kiliah har två farbröder." Han log och såg på Ethan med ett snett leende.
"Jag var yngst. Sen kom min bror, Kiliahs farbror och sen kom Kiliahs pappa som var älst."

Ethan nickade. "Javisst. Jag ber om ursäkt. Jag ska inte tvivla på dig mer. Du har gett oss nog många anledningar att lita på dig. Jag ska inte låta min misstänksamhet ta över." Ethan andades in och såg sedan på Kiliah och John. "Har ni planerat hur vi ska hedra de fallna? De döda? Vi kan inte låta de bara passera. Gudarna ska veta att deras tid på jorden, med oss, inte gått till spillo." Han sänkte blicken.

"Åh du var nyfiken min vän. Att fråga är inte farligt utan en bra sak." Edward såg mot John. Kiliah harklade sig.
"Du ska bli frisk först sen ska vi hedra dem döda." Hon log svagt och smekte Ethans kind.

Ethan drog sig undan Kiliahs vidröring. "Du förstår inte! De var mina vänner. Min familj. Vi måste hedra de. Vi kan inte vänta. Snälla." Han såg bedjande på kapten och Kiliah. "Vi måste göra något." Han suckade. "De hade gjort detsamma om det var jag."

Hon såg sorgset på henne och drog sig undan.
"De var min familj med." Hon såg på honom.
"Vi kan göra det men då måste lova att inte anstränga dig. Lova mig! " Hon såg mot John och svalde.
"Förlåt älskade."

Ethan suckade. Han nickade och såg upp mot Kiliah och John igen. "Vi måste tända ljus. Och sjunga något. De gjorde de så ofta. Kanske kunde vi sätta deras kroppar ut till havs. De skulle gärna velat det. Har vi båtar för det?" Han såg på John som tänkte efter. "Det ska nog gå att ordna, Ethan." Han drog efter andan. "Det kommer ta sin tid med alla förberedelser. Vi får alla hjälpas åt."

Kiliah reste sig och gick för att hämta något att äta och kom tillbaka med en macka.
"Älskade jag är så ledsen." Hon kysste hans kind.
"Förlåter du mig?"

"Du har inget att be om ursäkt för. Jag lät mig sorg ta över. Du har rätt. De var din familj med." Han såg på henne och mötte hennes blick för att sedan luta sig över och kyssa hennes kind. "Hjälper du till att hitta båtar till alla? Deras kroppar måste brännas. Någon måste fatta eld på deras kroppar.. när de är i vattnet." Han sänkte blicken igen och kände tårarna brännas i ögonen. Han blinkade flera gånger för att inte gråta.

Hon kysste honom och smekte hans kind.
"Jag ska se vad jag kan göra älskade. Om det inte går att få fram båtar så får vi göra det vi kan. Det blir lite jobbigt att bränna båtar i den här byn. Detta är en by för fiske. Alla är beroende av båar. Om vi brännder dem vid kanten till havet. Skulle det vara okej?"

Ethan nickade. "Det är okej. Du vet att de hade velat begravas i vattnet. De har dedikerat sitt liv åt det." Han suckade igen och samlade sig. "Men först ska jag hitta något mer vettigt att ha på sig. Jag kan inte bära Davids kläder."