Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon nickade och såg sedan sig om.
"De har så mycket krut. Vi tar det!" Hon skrattade och gick ner för att hämta resten och snart hade de tömt Skeppet på allt nödvändigt och hon såg mot dem.
"Dåså vi börjar med att lägga våra familj på skeppet." Hon såg på dem.
"Vem ska vara huvudansvarig och hålla koll på alla?"

John kom efter och placerade en sista kista i vagnen då han såg på Kiliah. "Vi alla hjälps åt. Ta tag i armar och ben, lyft tillsammans!" Han såg på de andra och piraterna nickade. De greppade tag om de döda och tog med sig de tillbaka till skeppet. "Kiliah, vi måste hitta eller ordna eld. Kan du fixa det?" John såg på henne.

Hon såg på dem och nickade och började att lyfta en mans ben och såg sedan på John.
"Självklart." Hon släppte taget och gick fram.
"Det är lite svårt men kan alltid ordna det." Hon såg sig om och log försiktigt.
"Jag gör en eld. Det blir lättare så." Hon gick till vagnen och tog fram två stenar.
"Flint som jag tog från skeppet."

De lade varsamt ner sina avlidna familjemedlemmar på skeppet och backade undan. Roy hörde hur flera av sina vänner viskade farväl och vissa också snyftade. Det var en sorgens stund som infann sig.
Roy följde efter kaptenen och de andra för att gå på land igen. "Det är dags att vi bränner ner skeppet. Och tar farväl till våra.", suckade John och närmade sig Kiliah. Han såg på hur hon startade en eld.

Kiliah var vid sin familj. Viskade farväl och såg på Ethan.
"Vill du ha hjälp?" Sa hon och sträckte ut en hand.
"Jag kan hälpa dig av från skeppet."

När hon väl var av båten och sett till att alla var av så sjönk hon ner på knä. Hon hade gjort en liten eldplats och slog upp en eld och hon såg på skeppet.
"Ska vi skicka iväg skeppet först så det inte börjar brinna i skogen?"

Ethan, som hade fått hjälp att komma på skeppet, såg på Kiliah när hon talade till honom. "Det går bra, Roy hjälper mig." Han log och Roy tog med sig Ethan därifrån.
"Lossa ankar!", ropade John och flera av piraterna hjälptes åt att veva in det innan de gick, eller hoppade, in till land igen. John gav tecken till de att tända eld på skeppet. Någon av piraterna tog en pilbåge för att tända eld på pilens spets med elden Kiliah skapat. Han siktade på skeppet och sköt iväg pilen så att den träffade skeppets segel och satte eld på det. Ethan flämtade när han såg den orangea elden. Han svalde och förde sin hand över sitt bröst. De tog farväl av sina fallna vänner.

Hon smekte hans kind och ställde sig vid kanten av stranden. Lade en hand över sin bröstkorg och slöt ögonen för att be en tyst bön.
Kiliah öppade snart ögonen och vände på huvudet för att se John. Det hade börjat mörkna och hon huttrade till.
"Det är kallt."

John dröjde sig länge kvar med blicken mot skeppet som brann ner och föll ihop en i hög i vattnet. "Kiliah..", suckade han och sneglade åt hennes håll. "Kan du inte sjunga något för oss? Jag är säker på att du kan någon sång för att hedra de döda?" John blinkade och kände hur en ensam tår rann nerför hans kind.

Hon såg upp och sträckte sig och torkade bort hans tår.
"Självklart pappa." Hon harklade sig och sjöng en sorgesam sång om män som seglade ensamma tills deras tid gick ut. Sången var stark av kännslor och hon knäppte sina händer framför sig och slöt sakta ögonen.
När hon slutat att sjuga öppnade hon ögonen och såg det brinnande skeppet framför sig.

Flera av piraterna böjde sina huvuden framåt för att stänga sina ögon och lyssna till Kiliahs sång. De viskade böner och grät i tystnad.
John snyftade till när Kiliah avslutade sången. "Tack, Kiliah." nickade åt henne och tog ett djupt andetag för att samla sig. En blick var allt som behövdes för att samla männen. I tystnad gick de tillbaka till vagnarna för att ta sig därifrån.
När John satte upp på vagnen såg han runt på de andra. "Vi får inte glömma att deras död inte är förgäves! Vi har vunnit en strid och det ska firas! Vi ger oss av till värdshuset där jag bjuder alla på mat och dricka." Han fick medhåll av piraterna som svarade i ett sorl av röster och sedan gav de sig av från fältet.