PRS Lupple & Medi

"Ska vi söva ner henne eller låta henne vila en stund?" Maria lade en hand över Alexanders axel och såg oroad på honom.
"Men det kan vara bäst att låta henne vila först. Hon har lyckas somnat och det behövs." Hon såg på sin make och skakade på huvudet.
"Så du låter första bettet av mirakelbarnet gå till din son? Jag är imponerad."

" Låta henne vila, om vi ska låta Dorian dricka är det bäst att göra det när hon sover. Om vi söver ner henne kommer medicinen gå över även till Dorian. Och jag vet att han kan dricka utan att väcka henne." Mumlade Alexander och gick några steg mot dörren.

Lathan såg på sin fru och skrattade lätt. "Åh kära Maria, jag har redan mött på mirakelbarn tidigare, Alexander var med mig. Vi var mycket unga när vi stötte på den första. Det är så vi fick den styrkan vi har än idag. " Sa han innan han gick in i rummet och såg på Dorian.

" Har du lyssnat?" Sa Lathan lugnt och Dorian tittade irriterat bort från dem.
" Svårt att undvika när mitt namns nämns." Mumlade han.
"Jag vet er plan. Jag kan inte." Sa han tyst och tittade på Willow. Han var frestad, väldigt frestad och hade varit det sen han träffade henne första gången och att få nått slags medgivande eller kanske en befallning att faktiskt göra det gjorde det hela mer frestande.

"Om du inte gör det så måste Lathan göra det." Maria såg på sin son och skakade på huvudet.
"Gör det för att rädda henne och hon kommer inte att plågas hårt." Maria gick fram och såg på honom.
"Snälla försök att förstå att hon är riktigt sjuk och det ända är att ta lite av hennes blid. " Maria gick sedan mot sin make och suckade.
"Men låt henne vilala lite först om du nu så vill."

Dorian tittade på Maria och vände sedan bort blicken.
"Hur mycket behöver jag ta?" Sa han och tittade mot Alexander som suckade.
" Du kan inte ta allt. Men du måste ta en del. Ungefär lika mycket som du brukar ta när du dricker från människor nu." Sa Alexander och Dorian skrattade till utan humor.

Lathan såg på Dorian och nålade fast honom med blicken. "Det kommer vara bland det godaste du någonsin druckit men kom ihåg att det är Willow du dricker från. Du kommer inte vilja sluta men du måste annars kommer hon dö." Sa Lathan allvarligt och Dorian nickade lite.

Han reste sig från stolen och närmade sig hennes säng. Satte sig på knä vid sängen så han utan problem kunde nå hennes hals. Han gjorde det väldigt tyst. Han smekte undan hennes hår försiktigt och sjöng lågt i hennes öra, kramade om hennes hand försiktigt blottade tänderna och bet henne och började dricka.

Det var bland det mest gudomliga han någonsin smakat. Men han försökte tvinga sig att tänka på allt dem två gjort tillsammans, minsta lilla ord hon sagt för att komma ihåg henne som Willow. Han drack fort, ivrigt och mycket. Och att sluta var bland det svåraste han gjort, han kunde bara tänka lite till hela tiden tills han lyckades slita sig själv ifrån henne. Han rispade snabbt upp sitt finger och smetade blodet försiktigt där han bitit henne och hon läkte och sedan kände han hur någon greppade tag i honom och kastade honom bak i rummet och han slog hårt in i en vägg. Även om väggen troligtvis fick mer skada än honom.
" Samla dig son." Väste Lathan i hans öra och Dorian morrade argt men försökte sansa sig. Hans tankar, hans huvud var med mycket tidigare än hans kropp. Huggtänderna vägrade att försvinna och han kände hur det droppade blod från hans haka.

"Hon kommer klara sig. Det var nära ögat men hon kommer må bättre imorgon." Viskade Alexander och Dorian stirrade på Willow. Hon andades, hennes hjärta slog fortfarande men det var blod på kudden. Och han ville ta sig till henne igen men Lathan lyckades dra ut honom från rummet och upp till taket och Dorian kunde äntligen få tillbaka behärskningen. Tänderna åkte in och han tog sig loss från sin far.

Hon låg på kudden och märkte bara två stick och kved tyst. Läppar mot halsen men för trött för att riktigt vakna. När hon väl hörde smällen vaknade hon och öppnade ögonen.
"Vad var det som smällde?" Hon satte handen mot halsen och kved svagt.
"Myggbett?" Hon såg ner på kudden och såg sedan ner på sin arm.
"Alexander... När satte du in droppet och varför är det blod på kudden?" Hon såg oroad ut och såg orolig ut.
"Jag känner mig så yr men ändå piggare än på länge.."

Alexander gick fram till henne när hon vaknade till och försökte dölja blodet men han hann inte.
" När du blev dålig innan du somnade." Sa han lugnt och såg på blodet.
"Måste vara näsblod. Inget att oroa sig för, låt mig ta den så får du en ny." Sa Alexander och tog snabbt undan kudden och hämtade lika snabbt en ny och la under hennes huvud.
"Ligg ned så känner du dig nog inte yr så länge till. " Sa han och satte in så hon fick järn i sig på ett enkelt sätt.
"Piggare? Du kanske fick en riktigt bra tupplur." Sa han med ett leende. Tittade över hennes värden och log innan han satte sig på stolen.
"Jag vill göra ett ryggmärgsprov på dig, men vi kan vänta en stund tills du känner dig mindre yr." Sa han med ett leende.

"Visst är det gudomligt att dricka från ett mirakelbarn?" Sa Lathan upprymt och Dorian morrade.
" Hon kunde ha dött. " Nästan skrek Dorian men han blev knuffad flera meter bakåt och in i en stenvägg.
" Skrik inte. "Sa Lathan allvarligt.
"Du tar dig hem Dorian, duschar, byter om. Du kan inte träffa Willow fören du har behärskning över ditt humör och din törst. " Sa Lathan och såg på honom.
"Och jag skulle aldrig låta dig döda henne, vi var där för att hjälpa till att stoppa dig men du klarade det själv. Du är väldigt stark Dorian - glöm inte det." Sa Lathan innan han gick bort från taket.

"Näsblod?" Hon kände på näsan och skakade på huvudet.
"Nä inget näsblod." Hon satte sig upp och sedan kände den nya kudden och lade sig ner igen och såg oroat på honom.
"Ryggmärsprov? Gör det inte väldigt ont?" Hon såg på honom och nickade, vänta lite och sen provet.
"Kan Dorian vara med? Jag kanske inte klarar av smärtan." Hon hörde röster utanför och rynkade pannan.
"Dorian är det du?"

" Det känns, men jag ska försöka vara så varsam jag kan medan jag tar provet." Sa han med ett svagt leende och hörde sedan hennes fråga.
" Jag tror han är på väg hem för lite vila." Sa Alexander och lyssnade efter dem. Han hörde rösterna som tillhörde Dorian och Lathan och sedan en smäll och hur antagligen Lathan kom ned från trappan och stannade utanför hennes rum.
"Men vi kan nog vänta in honom om det är vad du behöver. " Sa Alexander log.

Dorian stod stilla på taket och övervägde att hoppa från det för att sedan springa hem, hela han var ju blodig, kläderna. Munnen. Hur fasen hade han kunnat bli så blodig? Hade han verkligen druckit så slarvigt? Han behövde invänta mörkret för att ta sig hem utan att väcka uppmärksamhet. Han letade efter Willows röst och hörde hur hon frågade efter honom men han stålsatte sig. Tvingade sig att sitta kvar. Att springa in till henne nu skulle bara göra allting så mycket värre men han ville springa till henne. Men han visste att Lathan hade rätt. Han behövde hitta sin behärskning igen annars skulle han mycket väl kunna dricka från henne igen och det skulle utan tvekan döda henne.

"Men jag har sett på videos och jag.." Hon såg bort.
"Det ser ut som att göra lika ont som när mitt hjärta slår fort fast värre." Hon nickade och såg på Alexander och svalde.
"Annars kan.... jag försöka vara utan Dorian." Hon torkade bort några tårar och satte sig lite med rakare rygg.

Maria kom in och såg på Alexander.
"Hur går det gör vår Willow?"

Alexander såg på henne. " Det ser läskigare ut än vad det är. Men vi kommer lokalbedöva området vi ska sticka ned nålen i vilket gör att du inte kommer känna mycket. " Sa han och log försäkrande eller försökte.
" Det är ditt val, men du behöver ligga ned en stund till Willow så att du inte blir yr igen." Sa han och tvingade försiktigt ned henne i liggande ställning igen.

Alexander såg på Maria och log smått.
"Yr men piggare, lite orolig för ryggmärgsprovet." Sa han och såg på Willow ifall hon ville lägga till något mer.