Flowers in the dark [PRS]

Allt är verkligen så mycket krångligare när magen är så stor som den är. Stackars Hayley. Hon kan inte riktigt böja sig tillräckligt långt för att få på sig byxorna på ett smidigt sätt, och med de stora jacken i huden gör det det hela ännu svårare. Det verkligen dunkar om de stora såren, det var redan tillräckligt med den lilla bebisen som ligger och sparkar konstant, men nu.. ja, så är det. Det positiva med det hela är att hon fått köpa flera fina mammakläder. Sen är det ju bra att hon ger liv och ger adoptivföräldrarna en stor, stor lycka. Men kläderna ligger nästan lika högt upp på listan. Nästan.
”Önska jag kunde tycka det också,” muttrar Hayley för sig själv och petar på magen. Hon kan inte få nog av att peta på den. Pet, pet, pet. Det går inte riktigt att vänja sig vid det hela, trots att tiden snart är slut och det fått flera månader. Men ändå. Efter en kort stunds petande kniper hon tag om den välkomnande handen. Det känns mycket bättre att ha den i Yaosus betydligt större händer, än att stå och peta med fingrarna på bullen. Hon känner sig ju mycket bättre bara av att vara i hans närhet, så det är inte så konstigt egentligen. Eller hur? Benen stannar upp framför dörren, och hon försöker illvilligt att lyssna efter några ljud. Hon hör inte särskilt mycket, men hon har aldrig haft så vidare bra hörsel. Det verkar som att kusten är klar, och det verkar den tre år äldre också tycka då han öppnar dörren från sovrummet. Varje steg gör ont, men vid det här laget är det lika långt ut till vardagsrummet som till sängen. Så, hon håller sig fortfarande till att följa med. Blicken glider över rummet, som fortfarande är blodigt och äckligt. Men det har gjort framsteg. Joshua är förvisso väldigt lättäcklad, och vill helst slippa det hela, men det kan han inte göra. Det kryper bara i kroppen om han låter det att vara, leder till panik. Ingenting roligt direkt. Han kikar upp mot dem, och man kan riktigt se hur paniken bubblar i blodådrorna på honom.
”Ni borde inte vara uppe, någon av er!” Envisar han, med tröjan alldeles täckt av blod. Stackars honom också. Det kan han inte direkt må bra av. Men Hayley lägger dövörat till och tar istället en kik på Zihao. Kanske det är dumt, men hon känner sig redan rädd för honom. Det är nytt, och antagligen pågrund av det som nyss hänt. Inte bra, inte bra.

Lukten av blod fick verkligen magen att vända sig på Yaosu. Den påminde honom om smaken och en massa andra hemskheter, typ som smärtan han försökte glömma. Det var däremot lättare sagt än gjort med tanke på hur många skador han dragit på sig. Allting gjorde ont, allting förutom handen som han låst samman med Hayleys. Utöver den var precis varje liten del av den stackars mörbultade kroppen i smärta. Dock kunde han inte förklara den, inte alls faktiskt. Tinningarna dunkade och han kände sig både varm och kall på samma gång, tänderna värkte och ögonen ville inte riktigt acceptera ljuset från lamporna. Helst av allt ville den äldre bara gå och lägga sig ner under täcket med den yngre flickan och försöka glömma allting som hänt, men innan det kunde ske ville han göra klart för sig att de andra två var åtminstone vid liv. Och det var de ju, även om Zihao såg ungefär lika eländig ut som han själv gjorde.
”Det borde inte någon av er heller”, påpekade tjugoettåringen och lirkade loss handen, så att han kunde slänga armarna om nittonåringen, där han satt på en av köksstolarna. ”Dumma, dumma Zihao”, snyftade han därefter och kände hur tårarna trängde sig ut på nytt.
”Jag vet inte ens vad som hände”, svarade den yngre och snörvlade även han till. ”Visst, jag har känt mig ganska risig på sistone, men inte på det sättet”, fortsatte han med en stämma som var alldeles uppriven och rispig till tusen.
”Hände någonting när du var och handlade?” Frågade Yaosu och lutade sig tillbaka, satte sig istället på huk framför brodern med en grimas strykandes över ansiktet. Inte skönt. Han sneglade bak mot Hayley i några korta sekunder, innan han fiskade upp Zihaos uppskrapade händer i sina egna. Var hon rädd för den ett år äldre krabaten framför honom? Det var nog egentligen inte speciellt underligt, då han nyss varit i full gång med att mörda både henne och hennes ofödda barn.
”Nej..ingenting ovanligt..åh, jag är så ledsen..förlåt”, kved nittonåringen och lät de nu mörkbruna ögonen glida från Yaosu till Hayley. ”Hayley..jag menade inte..jag ville aldrig..” fortsatte han stammandes och drog loss händerna från den äldres, så att han kunde begrava ansiktet i dem. ”Och..och jag bet, dig”, fortsatte han och kikade mellan fingrarna med stora ögon.
Tjugoettåringen åringen rätade på sig och klappade tafatt den mellersta Huaze brodern på huvudet. Stackarn var alldeles förtvivlad, nästan lika förtvivlad som dennes pojkvän. Joshua verkade inte direkt uppskatta röran omkring sig, men han hanterade ändå situationen alldeles utmärkt. Utan honom hade saker och ting förmodligen sett annorlunda ut, och inte på ett bra sätt.
”Det är okej, jag bet dig också”, svarade Yaosu och drog försiktigt på munnen, innan han återvände till den tre år yngre flickan. Han slängde armarna om henne bakifrån och placerade hakan ovanpå de blonda lockarna, utan att lägga någon vikt på dem.
”Du vet att det inte har samma..effekt”, viskade Zihao och sänkte händerna. ”Åh, jag vet verkligen inte vad som hände!” Utbrast han därefter och stirrade upp mot taket. ”Det var som om jag typ..” Med ett ryck satte han sig upp från den slappa positionen han nyss antagit. ”Någon gick in i mig så att jag tappade allting! Jag tänkte inte på det men..vänta lite.” Nittonåringen kom utan vidare upp på benen och snappade upp en av matkassarna från köket. Därefter vände han den uppochner så att allting ramlade ut på golvet, bara torrvaror förvisso, men ändå extremt rörigt. Så obetänksam, jösses.
”Ha!” Utstötte den yngre brodern några sekunder senare och höll upp en handfull med lila blommor. De var små, men bara närvaron fick magen att vända och vrida på sig - igen. ”Stormhatt! Inte undra på..usch.” Med de orden slängde han dem tillbaka i påsen och vände sig därefter som, så att han kunde betrakta de andra tre. ”Det är ett gift, om ni inte redan visste det. Alltså blommorna är giftiga.”

Hayley kan inte göra mycket mer än att betrakta den ett år äldre killen, kanske det är riktigt dumt av henne, hon vet ju att den andre inte vill skada henne.. men hon känner fortfarande att hon behöver vara på sin vakt, så att det hela inte händer igen. Bland annat vill hon kunna hjälpa den äldsta Huaze brodern om någonting händer, men hon vill också still så att bebisen blir okej. Det är helt enkelt en försvarsmekanism. Plus vet hon inte hur hon ska kunna hjälpa till i en situation som denna. Det är nog bättre om de två bröderna får prata lite ifred. Istället bestämmer hon sig för att hjälpa Joshua med städningen. Nu är det riktigt svårt att böja sig ner med den stora bullen, men hon får tag på några glasbitar som hon kan slänga. Och så fortsätter hon med det. Blodet får henne att må riktigt illa, men det är nog betydligt värre för hennes bästa vän, så hon bestämmer sig för att hjälpa till med det också. Hon är alldeles insjunken i städandet, hon höjer inte blicken en endaste gång förrän Zihao nämner hennes namn. De kristallblå ögonen lägger sig för engångsskull på honom, och jodå, hon är fortfarande lite rädd. Trots att hon verkligen inte vill det.
”Det är okej.. jag vet att du inte ville,” försäkrar hon med ett litet leende, innan hon ställer sig upp från sin hukande position och börjar röra sig mot köket istället. Hon kan inte undgå att fundera över vad som hänt om hennes vän inte kommit. Nu kan hon en hel del besvärjelser själv, och kunde nog klara det om hon inte hamnat i chocktillstånd. Men det kunde ha blivit mycket värre, en anledning till att hon fortfarande är rädd. ”Vill du ha lite te?” Den här gången tänkte hon inte ta bort erbjudandet, den mellersta Huaze brodern förtjänar lite te. Eller ja, det gör de allihop. Hon känner sig lite säkrare när hon känner hur ett bekanta par armar glider runt om henne bakifrån. Hayley andas ut ett slag, som att hon känner sig mycket säkrare nu. Inte så konstigt kanske, med tanke på omständigheterna. Dock kommer hon på andra tankar när ett flertal med lila blommor kommer upp ur påsen.
”Så du blev förgiftad av någon främling?” Undrar Joshua och tar upp påsen från golvet. Vem i helvete skulle göra någonting sådant? Varför?

”Det verkar som det”, mumlade Zihao och ryste till. ”När jag tappade grejerna hjälpte hon mig att plocka tillbaka allting i påsen..åh, det var en kvinna förresten, med rött hår och mörka solglasögon och hennes naglar var sjukt långa”, fortsatte han och rynkade på näsan. Varför lät det där extremt bekant? Som någon Yaosu kände mer än väl.
”Hade hon mycket parfym på sig och var naglarna dekorerade?” Frågade tjugoettåringen långsamt och studerade den yngre flickans rörelser när hon började göra i ordning lite te åt dem alla.
”Ja, jag tror i alla fall det..hon hade mycket parfym”, svarade den yngre brodern och lade sig platt på golvet framför soffan, där han snart lyckades locka fram sin trollstav. Den verkade ha rymt när kläderna slitits itu. På tal om trasiga kläder..herregud vad många kläder som gått sönder i lägenheten under dagens gång. De behövde nog börja fylla på garderoberna, i alla fall de två Huaze bröderna.
”Varför skulle hon vilja förgifta dig?” Mumlade Yaosu för sig själv och vände de svarta ögonen mot Zihao igen, just lagom som han började städa upp efter sig. Det kvarvarande blodet lyftes från golvet och samlade ihop sig till en stor, blodfylld bubbla som han sedan släppte ner i vasken. Därefter flög glasskärvorna upp i luften på samma sätt, men istället för att slängas i vasken byggde de istället upp fönstret. Tänka sig att nittonåringen varit alldeles värdelös på magi för några år sedan! Han hade helt klart förbättrat den förmågan.
”Vadå? Vet du vem som gjorde det?” Undrade den yngre brodern och började slingra sig runt Joshua, som om han vore en massiv orm.
”Jag tror det, men jag förstår fortfarande inte varför hon skulle göra något sånt..och hon vet inte ens att vår familj är annorlunda på det sättet”, svarade tjugoettåringen och skakade på huvudet, fortfarande med hakan fint placerad över de blonda lockarna. ”Kommer du ihåg Samantha?” Frågade han fortsättningsvis, den här gången riktad mot Hayley. ”Det låter som en träffsäker beskrivning av henne, eller hur?”

Okej, den där beskrivningen gör ingenting lättare för Hayley. Bara vida tanken av Samantha får håret att resa sig på hennes armar. Nu vet hon inte riktigt varför hon ogillat henne från början, eller jo, hon hade bettet sig hemskt otrevlig mot henne. Det brukar inte vanligtvis trigga henne, den äldre kvinnan påminner henne om varje tjej som vänt henne ryggen, och alla som spritt rykten om henne. Det är inte riktigt några trevliga minnen. Hon grimaserar lätt, och hoppas innerligt att den tre år äldre inte uppfattar det. Lyckligtvis står han bakom henne, och kan förmodligen inte se hennes ansiktsuttryck. Nu är det väl rätt uppenbart att de två inte tyckt om varandra, han måste ha märkt det efter alla månader. Istället försöker hon att fokusera på teet, grönt te så att de alla kan få sova lite bättre. Det ger åtminstone inte en lika stor kick som svart te. Att ha Yaosus kind vilandes mot hennes hjässa gör henne lite lugnare. Alla funderingar som ligger och gnor i huvudet, för att inte tala om dumma minnen, behöver kopplas bort en stund. Egentligen skulle hon vilja lägga sig ner under täcket tillsammans med den äldsta av de fyra, vila magen lite. Jodå, det gör fortfarande ont trots att hon praktiskt taget står stilla. Det dunkar likt förbannat. Men hon tänker inte lägga av med teet nu, Zihao kan nog behöva det.. precis som han gjort tidigare under dagen men hon skippat det. Det tänker hon inte göra nu.
”Jag har ett svagt minne av henne, ja,” svarar hon trevandes, uppenbarligen har hon ett väldigt solklart minne av henne. Men det behöver inte de andra veta. Plus är hon lite ironisk, vilket Yaosu säkert uppfattar. Precis som Joshua. Han verkar inte riktigt undgå att le åt det hela. Efter en stund blir hon klart med det heta teet, och häller upp det i fyra olika koppar till dem allihop. Varför i helvete skulle Samantha göra något sådant? Riktigt så illa hade hon inte varit, hon hade aldrig trott att den äldre damen skulle förgifta någon av Yaosus nära och kära. Hon hade ju verkat fullständigt förälskad i honom. Vilket borde betyda att hon bara vill det bästa för honom, men uppenbarligen inte. ”Jag trodde ni var vänner? Varför skulle hon göra något sådant?” Jo, hon är riktigt nyfiken, samtidigt som hon känner sig riktigt förbannad på Samantha. Vilken jävla kärring. Även om hon inte uppskattat Zihao hela tiden så skulle hon aldrig vilja se honom gå igenom något liknande igen.

Ironin i den tre år yngre flickans röst var ganska uppenbar, däremot var det ingenting Yaosu tänkte påpeka. Han fann det faktiskt lätt roande, plus att han mer än väl visste att Hayley aldrig kommit speciellt bra överens med Samantha. Från och med att de först träffats tills där och då, de skulle nog aldrig tycka om varandra. Än mindre nu, när det var ganska så uppenbart att den äldre kvinnan hade någonting emot hela Huaze hushållet.
”Jag antar att man kan kalla oss för vänner..eller man kunde det för några veckor sedan”, började tjugoettåringen och pillade förstrött med en test blont hår. ”Hon erkände sina känslor för mig men jag..tja, jag sa att jag gillade någon annan”, fortsatte han och bet sig själv löst i underläppen. ”Och med det menar jag såklart dig, du är någon annan i det här fallet.” Den äldre drog en djup suck och slöt ögonlocken. Kanske han borde ha varit snällare mot Samantha? För svaret han gett henne där och då hade varit kallt och direkt, precis som han brukade ge sina svar. Det fanns ju bara en människa som lockade fram lite mer mänskliga känslor inom honom, och den personen var självfallet Hayley Clarke. Han var rätt så säker vid det laget att hon bytt sida, så att säga.
”Jag tror hon har börjat jobba för kvinnan som försökte..eh..förstöra för företaget för några månader sedan”, konstaterade tjugoettåringen och ställde alla fyra tekoppar på en bricka, som han sedan var med sig bort till köksbordet. ”För det här är definitivt någonting i stil med det hon skulle kunna göra i ett försök att ruinera mig.” Yaosu slog sig ner på en av stolarna och sträckte ut en hand mot den artonåriga flickans håll. Det kunde inte vara bekvämt för henne att stå upp, knappt ens att sitta. Såren över den stackars bullen gjorde förmodligen ont, mer ont än vad han själv kunde föreställa sig. Och då hade han ändå ganska så jävla ont själv.
”Så Samantha förgiftade mig för att jag sedan skulle ta kål på dig? Eller ännu bättre, någon du älskar?” Frågade Zihao och såg enormt äcklad ut när han plockade upp en av tekopparna. Det var självfallet inte teet som fick honom att se ut på det där viset, utan den äldre kvinnans agerande. Vidrigt, minst sagt.

Jaha, det hade Hayley inte haft någon aning om faktiskt. Att Samantha berättat om sina känslor för den tjugoettåriga mannen. Så hon hade haft rätt trots allt, även om det varit fruktansvärt uppenbart. Hon skulle nog tycka synd om den äldre kvinnan om hon varit hyfsat artig under gångne de först stött på varandra. Nej, att gilla någon som man tror är förtjust i någon annan, någon som inte känner detsamma.. det gör förskräckligt ont. Men turligt nog för henne får hon inga skuldkänslor, alls. Kvinnan hade varit så förskräckligt oartig, lite som en tonåring, mot henne, och det där första intrycket kommer nog inte försvinna någon gång snart. Framförallt inte efter att de fått reda på att det varit hon som förgiftat den mellersta Huaze brodern. Vem gör ens något sådant? Det verkar inte som att hon är förälskad i Yaosu, utan mer besatt av honom. Hayley kan däremot inte undgå att le åt det lilla påpekandet, att det är hon som han gillat.
”Hur kan hon ens göra något sådant om hon är förälskad i dig?” Nej, hon kan verkligen inte begripa det. Att hon fortfarande tror det bästa om folk är väl nästan oförståeligt det också.. men det är fortfarande en bra fråga. Hur kan någon göra så mot en person de gillar? Nej, det är obegripligt. Hon skakar på huvudet åt sig själv, och griper tag om den äldres utsträckta hand. Hon kramar försiktigt om den, innan hon sätter sig ner hon också. Hon tycker mer synd om honom. Han har trots allt fått reda på att Samantha, en kvinna han trott han kunnat lita på, förgiftat hans lillebror. Anledningarna till det är ännu värre. Hon måste ha vetat att det skulle leda till ett flertal sår och slagsmål. Och det gör henne riktigt förbannad om något. Vilken kvinna det är som försökt förstöra företaget för några månader sen har hon inte hört någonting om, alls. Hon vill inte lägga näsan i blöt, Yaosu kommer berätta för henne när han är redo. Och något så dåligt kan det inte direkt vara, han är ju så gullig och mysig. Hayley har faktiskt inte oroat sig så mycket över det, just för att hon litar på honom. Istället fokuserar hon på teet, kupar händerna om den och tar några klunkar för att lugna ner sig. Joshua kommer tillsist och sätter sig ner också, efter han lämnat en puss på sin pojkväns hjässa.

”För att hon är galen?” Föreslog Zihao och tog några klunkar av det varma teet, efter att han slängt en kvick liten blick upp mot Joshua.
”Jo, hon är lite manisk..antar att hon kanske lät känslorna ta över”, instämde Yaosu och flyttade sin stol lite närmare Hayleys, så att han kunde slänga en av armarna runt axlarna på henne.
”Slår vad om att den där andra mystiska figuren du talar om betalade henne”, sade den yngre brodern och ställde ner tekoppen på bordet igen. ”Folk gör typ vad som helst för pengar..okej, kanske inte precis vad som helst, men nästan”, fortsatte han och reste sig upp, bara för att vandra iväg till kylskåpet. Där började han sedan rota omkring, tills han drog fram en skål med råa köttbitar. De hade legat där i någon dag och marinerats i en blandning av soja, vitlök, chili och annat smått och gott. Nittonåringen verkade däremot inte ha några planer på att steka det, utan slog sig tillbaka ner på stolen med samma plastbunke framför sig och ett par ätpinnar.
I vanliga fall hade tjugoettåringen funnit detta ytterst motbjudande, men av någon dum anledning började munnen vattnas på honom. Det hann bli så pass illa att han började dregla, vilket han dock dolde genom att ta några klunkar av teet. Fan. Rått kött var någonting han aldrig ätit och aldrig planerat att äta heller, men nu? Nu ville han mer än gärna stoppa in de små kuberna i munnen och tugga tills de maldes ner.
”Vill du ha eller?” Frågade Zihao och höjde ett av de mörka ögonbrynen. ”Du vet..det är en bieffekt av bettet, men även rivmärken brukar kunna resultera i aptit för rått kött”, mumlade han därefter och vek undan med blicken.
”Det är inte ditt fel, Zihao”, svarade den äldre och sträckte sig efter ett par egna ätpinnar. ”Och ja, jag vill ha”, fortsatte han och drog på munnen, efter att ha plockat upp en av tärningarna.
Nittonåringen besvarade leendet, även om det inte såg vidare äkta ut. Han tuggade långsamt på biten han nyss stoppat in i munnen innan han svalde den. Sedan lutade han huvudet mot Joshuas ena axel och suckade. Jodå, han beskyllde allt sig själv, precis som den äldre Huaze brodern beskyllde sig själv för att den yngre fått tag på Hayley. På den fronten var de ganska lika varandra.

Galen. Jo, den kvinna som Hayley kommit öga mot öga med kan mycket väl ha varit galen. Nu hade hon inte riktigt märkt det, överhuvudtaget. Bara att hon varit lite beroende av den tre år äldre mannen, men ingenting annat. Efter att ha fått veta det här däremot kan hon definitivt klassa henne som galen. Inte för att hon kan avgöra det själv, men ingen förnuftig människa skulle någonsin göra det hon gjort. Aldrig.
”Kanske lät känslorna ta över?” Upprepar hon med de välplockade ögonbrynen rynkade. Det är inte vad hon skulle kalla det, nej det hon gjort var rena galenskapen. Att förgifta någon bara för att känslorna tar över är inte direkt acceptabelt. Alls. Men hon tänker inte trycka det i ansiktet på honom, det är nog redan tillräckligt svårt för honom att förstå att Samantha ens gjort det. Hur som helst kan hon inte godkänna den ursäkten, inte med tanke på att hennes förgiftning gjorde så att Zihao blev alldeles förvandlad, och fick honom att attackera både Yaosu och hon själv. Det skulle ha gått mycket värre för dem bägge två om inte Joshua kommit, någon hade kunnat ligga död på golvet vid det här laget om saker och ting inte slutat när det gjort. Nej, hon kan inte riktigt förstå sig på det hela, men tvingar sig själv att hålla sina tankar för sig själv. Det kommer ändå inte hjälpa någonting. Istället fokuserar hon på sitt varma te, och armen som slängs runt axlarna på henne. Kontakten får henne att känna sig lite bättre till mods, så att hon kan ignorera smärtan över magen. Hon lämnar en liten puss på hans ena kind, innan hon lutar huvudet mot hans axel. De kristallblå ögonen följer efter den mellersta Huaze brodern, som hämtar en skål med rått kött. Bara vida lukten får henne att vilja springa till ett annat rum. Den artonåriga flickan har blivit mer och mer känslig när det kommer till dofter i och med graviditeten. Men tja, om det är något som Yaosu kommer att trycka i sig tills vidare är det helt enkelt något som hon behöver vänja sig vid. Tyvärr. Hon själv har lyckligtvis inte börjar känna lusten för rått kött så länge, vilket hon verkligen hoppas kommer hålla i sig.

Tja, det kanske inte var en särskilt bra förklaring och helt klart en ännu sämre ursäkt. Dock var det det enda han kunde komma på just där och då. Det var helt enkelt svårt för honom att förstå sig på varför hon skulle få för sig att göra något sådant, ofattbart faktiskt.
”Du vet..människor brukar kunna bli förblindade av känslor?” Började Yaosu trevande och rynkade på ögonbrynen. ”Och jag antar att hon blev förnärmad och arg när jag berättade att jag gillar någon annan”, fortsatte han och stirrade blankt på köttbiten som hölls fast med hjälp av ätpinnarna.
”Så hon är som mig med andra ord? Impulsiv?” Frågade Zihao och smaskade vidare. Det måste varit jobbigt att genomgå all den där smärtan och det verkade lite som om magen kände detsamma. Han var åtminstone helt utsvulten, det var uppenbart.
”Precis, impulsiv med en självbehärskning som inte existerar”, svarade den äldre och placerade tillbaka köttbiten i skålen. Nej, han hade mer kontroll än så och att äta rått kött var någonting han ville undvika. Istället slingrade han båda armarna om Hayley och gömde ansiktet bland de blonda lockarna. Urk, han kände sig verkligen inte på topp och kroppen värkte något alldeles förskräckligt.
”Jag trodde du sa att du ville ha?” Påpekade nittonåringen och höjde ännu en gång på ögonbrynen.
”Det gjorde jag också, men folk kan ändra sig, inklusive mig.” Yaosu pillade förstrött med en av de blonda lockarna och började så småningom tvinna den mellan tummen och pekfingret. ”Och du tycker inte om det..” mumlade han fortsättningsvis in i ett av den yngre flickans öron. ”Ditt kroppsspråk är ganska lätt att läsa av ibland.” Tjugoettåringen lämnade en liten kyss över en av de fräkniga kinderna, innan han återigen rätade på sig. Diskret? I alla fall mer än vad Joshua och Zihao brukade vara, som inte kunde smyga omkring för fem öre whatsoever.