Almost PRS
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Almost PRS
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
”Ja, det gör vi”, konstaterade Yaosu med ett leende som blev bredare desto varmare den yngres kinder blev. Det var som om någon helt plötsligt tänt eld på dem. Nu var de nog långt ifrån lika röda som tjugoåringens, men men. Gulligt var det, i alla fall när det var hon som rodnade. Annat var det när han själv gjorde det, då var det absolut inte gulligt utan bara pinsamt. Åh, han var så förfärligt pinsam hela tiden, riktigt jobbigt faktiskt.
”Hm, vi får väl hoppas på det”, svarade den äldre och lät blicken glida mot Joshua ett slag. Nåväl, han verkade inte vara alltför irriterad på de andra två, kanske en aning uttråkad? Yaosu hade utan tvekan blivit det om det varit flickvännens kompis och den yngre brodern som suttit och hållit på. Merlin, han hade nog inte klarat av att vara i samma rum som dem längre än några minuter. Om Hayley var där var det naturligtvis inget problem, men ensam? Fy vad stelt det hade känts, och förmodligen var det precis så Joshua kände. Stackars Joshua, det kunde inte ha varit roligt. ”Ni inser att vi inte kommer göra det ikväll va? Å andra sidan är det lika bra att få med honom så snart som möjligt, en väl planerad plan är en bra plan.” Den äldre samlade ihop tekopparna på brickan och krånglade fram trollstaven. Med en liten vift på den lyftes brickan i luften och svävade bort mot pentryt, där kopparna genast började diska ur sig själva. Magi, det var verkligen bra att ha. ”Åh, vi kan släpa med honom dit om han nu skulle sitta och uggla vid kanten av skogen..om du nu verkligen vill gå menar jag. Däremot måste jag förvarna om att jag är extremt fattig, så vill ni pimpla i er en massa dyra saker kan jag inte stå till tjänst”, fortsatte han och gnagde sig i underläppen. Det kändes egentligen ganska underligt för Yaosu att inte ha fickorna fulla med pengar. Under hela uppväxten hade han ju haft det, omställningen hade varit rätt så rejäl i samband med att han blivit utslängd. Nu fick han förvisso betalt av skolan för lärartjänsten, men de pengarna sparade han i största möjliga mån. Någon gång ville han ha ett eget ställe, någonstans som han kunde kalla sitt eget. Det skulle aldrig ske om han inte planerade i förväg, typ som det här med hämnden. Eller ja, kanske inte bara hämnd, Hunter och Jackson behövde lära sig en rejäl läxa. ”Vill damen flytta på sig eller ska jag bära henne hela vägen till Hogsmeade?” Undrade Yaosu och höjde på ens ögonbrynet. ”För om du vill bli buren kan jag mer än gärna stå till tjänst, till skillnad från det här med mat och dryck.” 12 nov, 2020 22:47 |
krambjörn
Elev |
Munnen öppnas till ett lätt O av det den tre år äldre säger. Skulle de inte göra det ikväll? Hayley hade fått för sig att planen skulle gå i värk den kommande kvällen. Men hon brukar ju missförstå saker, så det är väl ingen överraskning.
”Jag trodde vi skulle göra det ikväll,” erkänner hon och har stor lust att gömma ansiktet i händerna. Men det hade väl inte varit så konstigt att hon trott det? Eller? De hade ju inte sagt att de skulle göra det någon annan dag. Plus så är hon iallafall inte ensam om det, Joshua hade haft lika dålig koll som hon själv. Det är åtminstone en liten lättnad. Det är ändå lite konstigt att de förväntat sig att göra planen nu när de inte planerat något vidare.. men ja, ibland får man för sig underliga saker. Ögonen följer efter brickan med de tre kopparna när de susar iväg i luften. Magi är verkligen toppen, men det gör en lat. Det har hon märkt själv, varför diska själv när man kan få dem att göra det med bara en viftning med trollstaven. Varför tvätta kläderna när magin kan göra det? Det är en väldans lyx att inte behöva lägga tid på det. Hur som helst låter det här sjuttonåringen att fortsätta pilla med de långa fingrarna. Vrida, vända och böja. Mycket mysigt. Det verkar som att hon gör det oftare nu när hon stött på Yaosu.. antagligen för att hans händer är så fina och hon inte vill släppa dem. De kristallblå ögonen som tidigare varit fästa på deras händer glider upp mot pojkvännens ansikte igen. Med ett litet leende skakar hon på huvudet. ”Vi är inte särskilt kinkiga när det kommer till kritan. Men vi behöver inte gå dit,” Det är nog inte någon bra idé. Hayley är nästintill pank och det verkar som att Yaosu också är det. Hon kan inte lägga en massa pengar på alkohol eller andra lyxiga saker. Helt ärligt har hon aldrig kunnat lägga pengar på det.. Joshua har mer bjudit, skämt bort henne. Vilket är riktigt dumt med tanke på att han inte är särskilt rik han heller. Hans mamma tjänar förvisso bra och hjälper honom på den fronten, men han är fortfarande sjutton och har inte mycket pengar. Senaste gången Hayley blivit sådär full var den gången hon legat med Isaac, hon har försökt att inte dricka så mycket då det är hennes väns pengar.. och det har ju varit flera månader sedan.. men hon är nog lite beroende. Inte så konstigt sen hon började dricka regelbundet när hon var tretton. Men hon är betydligt bättre nu. Sjuttonåringen tvingar sig själv att komma tillbaka till verkligheten och fokusera på pojkvännen istället. ”Det skulle vara väldigt skönt att bli buren.. men riktigt så bortskämd är jag inte,” hon lämnar en snabb kyss på hans panna innan hon ställer sig upp från hans knä. 13 nov, 2020 18:47 |
Borttagen
|
Hoppsan, det verkade som om Yaosu varit lite otydlig när det kom till allt det där. Såhär på efterhand förstod han varför de trott att allting skulle ske ikväll, men försökte de sig på det hela utan att ha gått igenom alla steg i förväg..då hade allting säkert slutat i en enda stor katastrof. Och det ville de absolut inte.
”Förlåt, jag borde ha varit mer tydlig”, mumlade den äldre och gjorde en grimas för sig själv. Tänk om han varit likadan när det kom till att ge ut läxor eller förbereda eleverna inför prov? Jösses, alla hade nog fått underkänt då, eller möjligen att några lyckades skrapa ihop ett godkänt. Det var liksom svårt att lägga upp planeringen om han inte hade tidsramarna, och detta var någonting som var extremt viktigt för tjugoåringen. Han älskade att ha struktur i livet. Nu gick detta åt helskotta för det mesta, men han tyckte fortfarande om idéen. Innan hade det gått bättre, då hade han kunnat planera tillvaron till punkt och pricka. Men nu? Nej, nu var det betydligt svårare, däremot försökte han så gott han kunde. ”Är ni säkra? Tänkte mest om ni ville ta en honungsöl eller äta någonting”, påpekade Yaosu och blev därefter lite blek om nosen. Ögonbrynen hade dragit sig samman medan blicken gled mellan de två yngre. Hade de fått för sig att han skulle köpa ut alkohol? De var förvisso myndiga, men i hans ögon fortfarande snäppet för unga för att dricka. Alkohol gjorde en ändå aldrig gott, han hade liksom försökt ta den vägen strax efter att Zihao satt tänderna i honom. För stunden hade det fått honom att känna sig bättre, men så snart den effekten började avta..nej, då var det inte längre särskilt roligt. ”Bara så att ni vet hade jag inte tänkt köpa alkohol åt er”, fortsatte han efter en lång stunds tystnad. ”Men det kvittar, desto mer pengar jag kan spara, desto bättre.” Tjugoåringen putade med underläppen när Hayley kysste honom över pannan. Det kändes inte bra när hon lämnade hans famn, trots att han mer än väl insåg att det var en helt irrationell känsla. Hon skulle inte direkt försvinna bara för att hon lämnat hans famn. Den äldre kom upp på benen några sekunder efter sjuttonåringen och fångade in henne famnen igen, med armarna slingrade runt henne och hakan vilandes mot en av axlarna. Han fick böja en del på sig, men det var det fan värt. Som sagt, det var helt irrationellt. Men men, han hoppades att hon kunde stå ut med hans underliga fasoner. Han stod ju ut med att flickvännen satt och böjde och sträckte på hans fingrar, så då fick hon allt stå ut med att han hade ett stort behov av att ha henne nära. ”Vadå bortskämd? Det är jag som är bortskämd..eller jag vill snarare att du skämmer bort mig genom att låta mig bära dig”, erkände Yaosu och började försiktigt föra Hayley mot dörren, med kinderna rosiga av genans. Yikes, hur lågt kunde han gå? Joshua fick väl stänga öronen om det blev alltför jobbigt att lyssna på. ”Vill ni låna några ytterkläder förresten? Jag har en del tjocktröjor, några jackor och mantlar..allting kommer förstås vara alldeles för stort, men det kanske ändå är bättre än att gå och frysa?” 13 nov, 2020 23:58 |
krambjörn
Elev |
Egentligen spelar det ingen större roll.. ja, båda sjuttonåringarna hade fått uppfattningen om att de skulle följa planen nu kvällen som kommer, men det löste sig i slutändan. Hayley själv har gjort sådana misstag fler än en gång. Massor av gånger faktiskt. Hennes mun går ju av sig själv och hon tänker inte så mycket innan hon öppnar den, sen så missförstår hon saker hela tiden också. Hjärnan funkar inte riktigt som den ska hela tiden. Precis som hon gjort igen. En tjock rodnad stiger över kinderna och hon stirrar ner på sina händer som vilar i knät på henne. Jo.. hon hade trott att Yaosu menat alkohol. Nu i efterhand var det ju uppenbart att han inte skulle köpa alkohol åt dem. Hur korkad får man egentligen vara? I grund och botten är han deras lärare, ingen bra lärare skulle bjuda deras elever på alkohol. Plus är det väl rätt bra att Hayley heller sig borta från alkoholen. Nu hanterar hon alkohol väldigt bra, det är bara det att hon lätt skulle kunna bli beroende igen om hon drack regelbundet. De är fortfarande rätt unga för att dricka mycket, men att hon börjat när hon var tretton.. ja, det var värre. Men allting var lättare på det sättet.
”Nej, det är klar att du inte tänkt det..” Mumlar hon generat och skrattar lite åt sig själv, varför hennes tankar direkt dragits till alkohol säger väl en hel del om henne. Men men, hon kan inte riktigt göra något åt det. Lyckligtvis kommer Hayley på andra tankar när pojkvännen slingrar armarna och hans haka vilandes mot hennes axel. Det får henne att vända sig om och slingra sina egna armar runt honom, bara för att vila huvudet mot hans bröstkorg. Hon vill inte släppa taget. Bara några minuter utan honom känns ensamt, hur kan det ens vara så? Hur kan man ha så starka känslor för någon? Hjärtat är alldeles varmt och lyckligt. Hon är lycklig med honom. Hayley har faktiskt inte kunnat säga det så många gånger innan, att hon är lycklig det vill säga. Ännu lyckligare blir hon av orden Yaosu får ut sig. Skämmer hon bort honom genom att låta honom bära henne? Det får henne att fnissa till. ”Spelar ändå ingen roll, om någon ser oss skulle det bara vara konstigt om du gick och kånkade på mig,” påpekar sjuttonåringen och gömmer ansiktet mot hans bröstkorg innan han börjar putta henne mot dörren. Joshua följer tyst efter, han vill liksom ge turturduvorna lite utrymme. Han vill inte förstöra någonting, vilket är väldigt gulligt. ”Jag tar gärna en tjocktröja..” ”Jag med, om det finns tillräckligt, tack.” 15 nov, 2020 16:17 |
Borttagen
|
Att Hayley direkt antagit att Yaosu talat om tt bjuda dem på alkohol sade väl någonting om dem båda två egentligen. Eller det talade väl mer för hur hon såg honom - som en annan ungdom. Och han förstod henne helt, ålderskillnaden var inte stor och med tanke på deras förhållande var det nog svårt att se honom som en av lärarna. Han hade till och med svårt att se sig själv på det sättet och visste mer än väl att varken han eller den yngre flickan var ensamma om det. Att vara så ung förde med sig en hel del problem, typ som att det var väldigt svårt att få elevernas respekt, för att inte tala om personalens respekt.
”Det är inte så självklart”, skyndade den äldre sig att påpeka när han såg hur rodnaden steg över sjuttonåringens kinder. ”Jag är ung och dum, så vem vet?” Fortsatte han och blickade ner mot Hayley när hon vilade huvudet mot bröstkorgen på honom. Längdskillnaden var verkligen komisk, hon behövde inte sjunka ihop med axlarna eller någonting för att bekvämt kunna luta sig mot tjugoåringen. Yaosu pillade smått med en av flätorna och bet sig själv i underläppen. Det började nästan bli lite läskigt hur beroende han var av henne. Han ville liksom vara nära flickvännen hela tiden, för så snart de inte stod med armarna slingrade runt varandra eller liknande, kändes allting förskräckligt tomt. Egentligen var det helt komplett irrationellt att känna på det sättet, men han kunde inte styra över det där. Plus att han genuint gillade att vara så beroende av henne, det kändes bra av många anledningar. Speciellt då allting kändes så perfekt när han väl fick vara nära henne, men det var bara en av anledningarna. ”Jag vet, men jag vill ändå kånka omkring på dig”, mumlade Yaosu och putade med underläppen igen, som om han vore en missnöjd femåring. ”Du har dock rätt, även om jag verkligen inte vill erkänna det”, fortsatte han och släppte motvilligt taget om Hayley, så att han kunde gå och rota fram några tjocktröjor. Han lyckades tillslut dra fram två stycken, båda alldeles för stora för de yngre ungdomarna. Det skulle nog se riktigt roligt ut när de fick på sig dem, särskilt Hayley som var kortast. ”Här, de kommer som sagt att vara alldeles för stora men de kommer ju hjälpa mot kylan”, sade han och räckte fram en av tröjorna mot Joshua och den andra mot den yngre flickan. Därefter vände han sig om igen och plockade ner en av kapporna som hängde på en av galgarna, han hade ingen lust att gå ut och frysa röven av sig, nej tack. ”Ska vi gå? Vi får försöka undvika annat folk i största mån, men tror det borde gå..” 16 nov, 2020 12:28 |
krambjörn
Elev |
Det här är väl en sak som Hayley inte berättat för pojkvännen. Nu vet han att hon inte brukar kunna ligga med folk utan att vara påverkad, men han har ingen aning om att hon tidigare varit beroende av alkohol. Hon är generad över att hon så snabbt tänkt på alkohol när han erbjudit dem att gå till tre kvastar. Kanske det är något hon borde berätta för honom, men det skadar väl inte att hålla vissa delar av sig själv hemligt? Att ta upp det nu är inte ett alternativ heller, hennes bästa vän är ju i rummet och det är inte direkt ett lätt samtalsämne.. de behöver ju röra på sig nu. Hon ruskar på sig, det är nog bra om hon håller det för sig själv. Istället kan hon fokuserar hon på Yaosus som är så nära intill henne. Händerna stryker sig över ryggen på honom, drar honom ännu närmre.
”Jag skulle också vilja att du kunde kånka på mig,” erkänner hon med ett litet skratt. Vad härligt det skulle vara. Hon skulle inte behöva gå ett endaste steg, och hon skulle kunna vara tätt intill honom hela tiden. Gud, hon önska att de kunnat dela en lägenhet tillsammans så att hon kan gå runt och vara nära honom hela tiden. Intre riktigt vettigt, men men, hon skulle gilla det. Att få njuta av hans sällskap när hon vill skulle vara fantastiskt. Tyvärr kommer nog inte det hända på ett bra tag. Istället kommer hon nog flytta in med Joshua och Zihao och skaffa en lägenhet med dem. Så hon kommer helt enkelt få se dem konstant på varandra. Sjuttonåringen putar med underläppen när Yaosu tvingas sära på dem för att gå och hämta två tjocktröjor. Med ett glatt leende drar hon tröjan över huvudet. Den passar som hon förväntat sig, alldeles för stor. Den når nästan ner till knäna på henne. Nu är Joshua kort och den ser stor ut på honom också, men i Hayleys fall är det nästan komiskt. Hon är säker på att antingen pojkvännen eller hans lillebror kommer påpeka det. ”Dina kläder är på något sätt alltid mycket skönare.” Noterar hon och drar huvan över det flätade håret. ”Jo, vi borde gå. Zihao kanske håller på att frysa ihjäl där ute,” Joshua saknar visst honom. Nu när hans partner är i området vill han ha honom nära, så som det andra turturduvorna. 16 nov, 2020 17:45 |
Borttagen
|
”Det är bara för att mina kläder är alldeles för stora för dig, plus att jag använder ett speciellt tvättmedel när jag tvättar dem”, förklarade Yaosu och drog på sig kappan. Den var ganska gammal och sliten vid det laget, men funkade fortfarande att använda. Han var en sån där person som älskade en del av sina kläder och därmed hade svårt att släppa taget om dem. Vissa hade han haft hur länge som helst, även om de flesta var hyfsat nyinköpta med tanke på hur förbaskat lång han var. Nu hade han slutat växa väldigt tidigt, runt tiden han införskaffat sig kappan, däremot var det inte helt säkert att han inte skulle växa mer. Under den senaste tiden hade han haft väldigt ont i kroppen på det stora hela, men det behövde ju inte vara växtvärk. Förmodligen var det inte det, rättare sagt.
”Jag tror det ska krävas väldigt mycket innan Zihao fryser ihjäl”, påpekade den äldre frånvarande och schasade ut de yngre eleverna genom dörren, som han låste efter sig. ”Särskilt om han nu kan byta skepnad vid behov, eller vad man nu ska kalla det för”, fortsatte han och stoppade både ner nycklarna, flaskan med vatten och den lilla burken med peppar i en av fickorna. Stora fickor var bra att ha ibland, även om det såg ut som om han smugglade en massa skumma grejer när de blev överfulla. Hade han varit smart hade han lagt en utvidgnings besvärjelse över alla fickor, men men. Det var en annan dags bekymmer, nu hade han en massa annat att fundera över. När de tagit sig nerför spiraltrappan och ut från klassrummet, låste Yaosu även den dörren. Han hade blivit betydligt bättre på att låsa efter sig på sistone, i alla fall bättre än han varit innan. När han och Hayley spenderat sin första natt tillsammans hade alla dörrar varit olåsta, vilket på efterhand varit extremt korkat. Tänk om någon, inte för att han visste vem eller varför, hade kommit instormandes mitt i deras ligg? Inte nog med att det skulle ha varit en ren katastrof, det hade även varit rejält pinsamt - troligen för dem båda två. ”Jag tror att Zihao sa någonting om skogsbrynet..men det är fortfarande ganska tidigt, så vi kan ju till att börja med lista ut hur ni ska hålla er undangömda med kameran och så.” Tjugotvååringen stoppade ännu en gång ner nycklarna i fickan, innan han grävde ner händerna i dem. Det var kallt ute i korridorerna, rått och fuktigt. November var inte hans favoritårstid, då föredrog han helt klart vintern. 16 nov, 2020 19:43 |
krambjörn
Elev |
Jo, det är väl det, de är alldeles för stora. De är mer rymliga och bekväma, Hayley kan liksom drunkna i dem. Försvinna till en hög med tyg för några sekunder. Men det är nog inte bara det som gör henne bekväm, tröjan doftar som tjugoåringen och hon älskar den doften, det är så välkomnande och uppfriskande.
"Jag tror att det är doften som gör det. Det påminner mig om dig," mumlar hon och slingrar armarna om sig själv, som att det är honom hon kramar. Är det löjligt? Mycket möjligt, men hon kan inte direkt styra det. Hon lipar mot honom innan hon skuttar ner för trappen som leder upp mot kontoret. Hon gömmer händerna i fickorna och glider ut genom dörren som leder till klassrummet. Hayley vill så gärna gripa tag i Yaosus hand och krama den, men i och med att de är i skolan skulle det vara alldeles för riskfyllt. Tänk om någon skulle se? Hon putar med underläppen och börjar röra på sig mot dörrarna som leder ut från byggnaden. De behöver inte ens hålla varandra i händerna för att höja ögonbrynen på folk, det räcker nog med om de ser de tre gå ut ur skolan av någon anledning. Men i och med att det är mörkt ute så kommer nog inte många se att det är just dem. "Det går väl om vi gömmer oss bakom en stor och tjock buske? Vi är rätt små, det borde väl gå att gömma sig?" Undrar Joshua när de kommer ut i friska luften. Den svala luften får Hayley att vakna upp lite, som att hon varit trött innan och nu blir pigg. Det är inte något vidare fint väder direkt, lite duggregn och alldeles grått. Träden med de röda, vackra löven ser alldeles ledsna ut. Hade varit mycket bättre med lite sol och frisk luft. 16 nov, 2020 20:27 |
Borttagen
|
Hayleys svar fick både ett leende och en tjock rodnad att sprida sig över tjugoåringens kinder. Han älskade det faktum att den yngre flickan tyckte om hans doft, det kändes väldigt bra av någon oförklarlig anledning. Det fick honom att undra om hon kände på samma sätt när han påpekade hur han älskade hennes doft. Okej, nu var han kanske lite hyperbolisk av sig, hon hade ju faktiskt inte sagt att hon älskade hans doft, men det var ändå så Yaosu uppfattat orden. Hyperbolisk eller inte, hon tyckte i vilket fall om hans doft, annars hade hon inte sagt att hans kläder alltid var mer bekväma än hennes egna.
”Så betyder det att du gillar hur jag luktar?” Undrade den äldre och sneglade bakåt när de rörde sig över innergården, bort mot gången som ledde ner mot den förbjudna skogen och Hagrids stuga. Lite paranoid var han allt, fick någon annan ur personalen syn på dem skulle han nog få skäll. Skäll och en massa frågor som inte gynnade deras planer. Som tur var verkade ingen ha lagt märke till att de smitit ut, dörrarna låstes alltid betydligt senare på kvällarna nu när skolan hade gäster. I vanliga fall hade de nog varit låsta vid det laget, vilket inte skulle varit bra för de tre ungdomarna. Den äldre av dem hade kunnat öppna dörren, men det hade nog dragit till sig en hel del uppmärksamhet. ”Ni är väldigt små faktiskt, båda två. Jag brukar alltid känna mig lång vart jag än går, men i jämförelse med er är jag typ en jätte.” Yaosu skrattade till och vände de mörka ögonen upp mot himlen. Den var i princip svart vid det laget, täcktes av en massa dis som gav upphov till duggregnet. Duggregn var mest irriterande på tal om det där. Man kunde inte fällande ett paraply eftersom dropparna mer flöt omkring i luften snarare än att ramla ner mot marken. Detta ledde i sin tur att man blev väldigt fuktig och det var bara okomfortabelt. ”Men det borde nog funka..en buske eller ett träd eller något sånt. Det beror väl mest på vart Zihao vill att vi ska hålla hus”, konstaterade den äldre och slängde en arm om axlarna på Hayley. Nu var de så pass långt bort från slottet att det borde vara okej, eller hur? Jo. Och han ville inte att hon skulle gå och bli frusen direkt, en arm om axlarna kunde nog hjälpa åtminstone en smula. 16 nov, 2020 22:34 |
krambjörn
Elev |
Betyder det att Hayley gillar hur han luktar? Frågan får ett leende att stryka sig över läpparna på honom och hon himlar med ögonen för sig själv. Hur är det ens möjligt att ha så starka känslor för någon? Känslor som får hjärtat att både gråta och skutta av glädje. Att ha så starka känslor för någon är läskigt, tänk vilken makt Yaosu har. Om han gör någonting som liknar det han gjort för några månader sedan kommer hon nog aldrig riktigt komma över det. Varför fundera över det nu? Hon vet inte, kanske det är faktumet att hon älskar hans doft något förskräckligt. Hur kan man ens älska en doft på det viset? Det känns nästan omöjligt.
”Jag älskar hur du luktar om jag ska vara ärlig. Det är nog min favoritdoft,” erkänner hon med en rodnad och rycker på axlarna. Hon gillar hans betryggande doft mer än kokos, vilket är ett vidunder. Aldrig hänt förut. Lyckligtvis kan hon skylla sin rodnad på kylan. Det är kylans fel och inte att hon är generad. Nejdå. Blicken är fast på kängorna medan hon börjar sparka på alla röda och oranga löv som fallit ner på marken. Det är rätt roligt av någon anledning, det får henne på andra tankar. Trots att det är duggregn och alldeles svalt i luften så är det ändå rätt fint. Löven på marken och glittrandes på träden, stjärnorna som lyser över himlen. Om det slutade regna hade det varit perfekt. Jo, de två sjuttonåringarna är båda rätt korta. Men Joshua är faktiskt drygt tio centimeter längre än henne, så även om det ser roligt ut när han står bredvid någon av Huaze bröderna så ser det faktiskt ännu roligare ut när Hayley står där med dem. Hon är faktiskt avundsjuk, hennes vän skulle kunna dela med sig av några centimeter så skulle de kunna vara lika långa. Det hade faktiskt gjort det lite lättare. Kanske det skulle vara möjligt att kyssa honom utan att han behöver böja på nacken.. eller ja, kanske inte. Yaosus ord får henne att blänga mot honom, sådär som hon brukar göra när det kommer till hennes längd. ”Äsch.. så korta är vi inte,” muttrar Hayley med putande underläpp. Hon kommer på lite bättre humör när han slänger armen om hennes axlar. Nu när de är en bit från skolan så är det ingen som kommer se dem. Hon slingrar armarna om hans midja och lutar huvudet mot hans sida medan de fortsätter framåt. ”Vi kommer väl inte vara inne i förbjudna skogen, eller?” Undrar Joshua med lätt rynkade ögonbryn, läskigt. 17 nov, 2020 12:03 |
Du får inte svara på den här tråden.