Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas tvingades ta ett djupt andetag när Cleopatra drog upp bråket mellan honom och Philip.Han harklade lätt och kollade åt sidan. Kunde av någon anledning inte möta hennes blick.
"Det kan man säga..", svarade han lågt då han egentligen avskydde att gräla med sin närmaste vän. Samtidigt visste han inte hur mycket han ville berätta. Att han slagit till hennes make? Att Philip kände till hans känslor för henne? Att något som brodern sagt nu hemsökte hans tankar? "... men vi löser det", sade han till slut, även om han själv inte var säker på det den här gången.

"Du får inte sluta vara hans vän över mig, jag är inte så viktig att jag ska bryta en vänskap som eran." sade hon allvarligt och motstod impulsen att smeka hans kind. Hon började försiktigt gå mot vinkällaren, den var alltid tom ifall det inte skulle vara någon fest men de hade redan haft en så läget var lugnt för tillfället. Hon öppnade dörren och gick in, log nöjt då det var tomt. Hon satte sig ner på ett bord och granskade Leonidas. Hon ville så gärna att han skulle vara hennes make, bara gudarna skulle veta hur lycklig hon skulle vara då.

Leonidas veckade pannan då Cleo i stort sett bad honom att välja sin broder framför henne. Men efter vad Philip utsatt flickan för var det inte ens ett alternativ för tillfället. Han följde med till vinkällaren, men väl där inne stannade han innanför dörren. Såg ut att vilja säga någonting, men kunde inte finna de rätta orden.
"Hur vet du?", sade han till slut, som om det var någonting han gått och burit på under en längre tid. Han gick långsamt mot Cleopatra och stannade inte förrän han stod så nära att han kunde vila sin hand mot bordet hon satt på. "Tidigare idag sa du att du älskade mig... Hur vet du?". Leonidas såg in i de stora ögonen, men inte med den självsäkerhet som han vanligtvis utstrålade. Istället fanns det något osäkert i hans blick.

Cleo rynkade på pannan åt hans fråga, förstod inte vad han menade riktigt. Hon följde honom med blicken och log sedan svagt. Hon la sina händer på hans kinder och pussade lätt hans nästipp. Hon föll, om möjligt, ännu mer när hon såg att han verkade osäker. Hon hade aldrig sett något gulligare.
”Jag vet att jag älskar dig för det finns inget annat i världen jag vill mer än att vara med dig. Det är inte det sexuella bara, men när jag går förbi dig och möter din blick. Bara det lilla fyller mig med sån glädje och jag vet att om jag fick välja mitt öde själv så hade du varit min make.” Sade hon tyst och smekte hans kind. ”Jag vet också att jag älskar dig eftersom jag önskar att mitt barn är ditt, för på så sätt kommer jag alltid ha en del av dig nära.” Viskade hon och tittade bort från honom.

Leonidas förstummades av Cleos kärleksförklaring. Flera gånger öppnade han munnen för att säga någonting, men varje gång var det som att orden försvann innan han hann yttra dem. Han var inte bra på att uttrycka känslor, det var inget man gjorde inom hans familj, så på den fronten hade brodern alltid haft ett överläge. Så istället drog han undan det långa håret med ena handen och lutade sig framåt för att kyssa henne mot tinningen. La sedan en varsam hand mot den växande magen och tittade ner. Han hade fortfarande svårt att greppa att barnet kunde vara hans eget. Och vid minsta tecken, minsta misstanke från Philip, så skulle han göra allt i sin makt för att hålla det säkert. Om det så innebar att ta med drottningen och barnet till sitt eget rike.

Cleo log svagt och granskade honom, hade vant sig med att Leonidas var dålig med ord så hans gest betydde mycket för henne. Hon la sina händer över hans och tittade upp på hans vackra ansikte.
"Vad är det absolut dyrbaraste du har?" frågade hon och log svagt mot honom. Hon drog med fingertopparna över hans hand, upp mot hans arm.

Leonidas kände hur Cleopatras fingrar sakta fördes över hans hand och vidare upp mot armen. Det fick honom att långsamt lyfta sin egen hand och dra den över det som visades av hennes nyckelben, för att därefter letade fram det tunna läderbandet med hennes moders ring som hängt runt hans hals sedan dagen Cleopatra lagt dit det.
"Du bad mig att ta hand om den såsom jag skulle tagit hand om ditt hjärta.", svarade han och tittade upp för att möta flickans blick. "Jag kan inte tänka mig något dyrbarare än det".

Cleo följde hans rörelser med blicken och rynkade sedan på pannan. Hon rodnade djupt och tittade bort från honom, det var verkligen oväntat.
"Åh... Jag som trodde att du inte var den typen som gav kärleksförklaringar." sade hon med ett leende på läpparna. Hon drog honom intill sig och kysste lätt hans kind.

"Kanske. Jag har aldrig haft någon anledning att ge en. Din make är den enda jag brytt mig om.. utöver mig själv", svarade Leonidas och drog lätt på munnen. Han släppte taget om läderbandet för att istället dra handen genom Cleos tjocka hår, längs hennes kind och stannade vid läpparna för att smekte dem lätt. "Men jag vet inte vad du gör med mig Cleo. Philip påstår att jag bara inbillar mig, men..". Leonidas tystnade igen då han ännu en gång påmindes om broderns hårda ord och det kyliga skrattet.

Cleo rodnade lätt och granskade honom noggrant, han var det absolut bästa som hänt henne och det fanns inget, förutom val av make, som hon skulle vilja ändra. Hon pussade lätt hans hand innan hon rynkade på pannan.
"Inbillat vad?" frågade hon och tog tag i hans klädsel för att hålla honom nära sig. Hon gillade inte alls Philips beteende då han börjat gå henne mer och mer på nerverna än förut.