PRS Lupple & Medi

Hon lade sig ner mot den fluffiga kudden medan hon såg på Maria.
"Jag är bara yr. Känner mig piggare och ja." Hon ryckte på exlarna.
"Halsen ömmar som någon slagit mig där." Hon skrattade och drog täcket över sin kropp.
"Men ska vi göra provet här eller någon annan stans?"

Alexander såg på henne och skrattade lågt.
"Vad underligt." Kommenterade Alexander angående hennes förklaring om att halsen ömmade.
Det var egentligen inte underligt alls. Han visste precis varför men det behövde inte hon veta.

" Där du känner dig mest bekväm." Sa Alexander med ett leende.

Dorian tittade omkring på parkeringen och hoppade försiktigt ned från taket och gick snabbt till skogen och började sedan springa. Han sprang hem, det gick nästan ännu snabbare än förut. Han kände sig oerhört stark.
Snart var han utanför sin dörr och öppnade den och gick sedan upp till sitt rum, kastade kläderna i tvätten och gick in i duschen och duschade av sig. Torkade sig och bytte kläderna. Men ställde sig i sitt fönster och stirrade ut på trädgården. Han stod där i kanske två timmar och bara tänkte och slog undan tankarna när han hörde sin syster komma in i huset och han rörde sig ut från huset och tillbaka till sjukhuset i i en ganska lugn takt för att få så mycket frisk luft som möjligt.

"Men är det inte bäst med ett sterilt rum?" Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Jag kanske inte ska ligga i en säng med blod-" Willow satte sig upp och sträckte på sig och satte benen över sängkanten.
"Kan du koppla loss maskinerna. Jag kan ta ställningen med mig så jag har något att hålla i.." Hon log generat.
"Ska på toaletten har lite ont i magen."

"Då gör vi provet i ett annat rum." Sa han lugnt och log.
Tittade oförstående på henne när hon reste sig men nickade sedan.
"Självfallet. " Sa Alexander och kopplade loss henne från allt förutom droppet.
"Så nu är du fri." Skojade han och reste sig upp för att kunna hjälpa henne ifall det behövdes.

Dorian var snart framme på sjukhuset och gick upp mot hennes rum.

Hon log och tog sig ner från sängen och tog sig in på toaletten men hon stängde inte dörren ifall hon skulle svimma.
"Får jag fråga vem som är huvudchef på sjukhuset? " Snart hade Willow kommit ut och log lite mot Maria och Alexander.
"Jag vet inte hur mycket klockan är ens. kanske borde äta något innan eller ska jag vara fastande?"

" Huvudchef?" Sa Alexander och skrattade lågt. Hon var nyfiken på mycket saker som han inte ens kunde tänka sig skulle intressera henne.
" Min fru." Sa Alexander sedan med ett leende och tittade mot klockan.
"Den är nio på kvällen. " Sa han lugnt och nickade.
"Det är helt okej att du äter, är det något specifikt du vill ha? " Sa Alexander och Dorian stod utanför rummet och hade stått där i kanske tio minuter innan han knackade på dörren och klev försiktigt in och såg på Willow.

Kände direkt hur frestad han blev och vek undan blicken och tvingade tänderna att stanna. Han greppade tag i handtaget och återfick behärskningen.
"Du är uppe och går ser jag. Mår du bra? " Sa han och såg på henne med ett svagt leende.

"Din fru? Kommer jag få träffa henne på balen?" Hon vände sig om och såg på Alexander med ett stort leende på läpparna och sedan lade hon huvudet på sned.
"Om den är nio på kvällen så kanske vi kan ta provet i morgon och jag tar något lätt att äta så jag kan bli tröttare fortare."
Hon vände sig om när hon såg Dorian och log.
"Ja jag är uppe och jag.." Hon log och gick fram till honom.
"Jag mår så mycket bättre." Hon lutade pannan mot hans bröstkorg och suckade tungt.
"Du har en fantastisk sångröst."

Alexander såg på henne och nickade. "Självfallet, hon kommer bli så glad att träffa dig. " Sa Alexander och nickade lite.
"Det tycker jag låter som en bra idé. Då får du en natts sömn innan och lite mat i magen. Försök och drick mycket vatten också." Sa Alexander innan han reste sig upp och log svagt mot Dorian när han kom in i rummet.

Dorian såg på henne och blev väldigt stel när hon kom så nära med pannan på hans bröstkorg. Han la tafatt en hand om hennes rygg och vinklade bort huvudet så långt bort från henne han kunde. Men hennes doft, hennes blod var nästan överväldigande. Han bet sammanbitet ihop och slöt ögonen. Försökte tänka på frisk luft, hur det doftade och fick honom att känna.
"Vad härligt." Fick han fram och skrattade till av hennes kommentar.
"Tackar." Sa han tyst och styrde henne försiktigt mot sängen.

"Låter som en bra ide." Hon tog sig upp i sängen och lät sig bli kopplad igen och hon kröp ner i sängen ordentligt och gäspade stort.
"Så vi ses imorgon då?" Willow såg Maria resa sig och komma fram, kyssa henne på pannan och lämna rummet.
Svagt log Willow mot honom och pekade på dörren.
"Jag tror doktorn säger jag får inte ha några besökare, ingen bråkstake."
Det fanns redan flera av deras slag runt på sjukhuset för att vakta henne.

Dorian skrattade lätt. "Du behöver vila." Sa han och kramade hennes hand och följde smidigt efter Maria ut.

Alexander såg på henne och log. " Sov gott Willow, minsta lilla obehag så trycker du på knappen." Sa han och pekade innan han släckte ned rummet och gick ut från det.