In the dark PRS Vidomina & Medi

"Bra och jag är glad för det." Hon såg på Rion och log.
"Vad tycker du om Léon nu då?" Hon log och såg nyfiket på honom.

Isabele log och smekte hans hand och släppte sedan hans hand när någon kom nära och hon pressade fram ett leende.

Rion log åt förbipasserande, osäker på om de lyssnade på deras konversation. Ärligt visste han inte så mycket om Léon än, men han förstod att Léon ville vad som var bäst för Alice. "Tja, Léon.. Han verkar också vilja göra det bästa för dig. Det spelar ingen roll vad jag tycker, Alice. Så länge du är trygg och nöjd.". Rion log då litet åt henne och körde ner händerna i byxfickorna. Han såg sig om efter Leo som försvunnit igen. Ivan hade han blickat i massan. Några hade bjudit upp till dans precis vid orkesterns sida. Fint. "Kom, bäst vi räddar Leo, han behöver också skydd tror jag innan han blir ihjälfrågad.", skrattade Rion och nickade åt de håll Leo stod.

Hon log och såg på honom och gick mot Leo och tog hans hand.
"Leo där är du!" Sa hon och log mjukt. Ho såg upp på honom och såg sig om ifall Ian hade börjat komma närmare.

Leo hade precis svarat på mannens fråga och var beredd att lämna konversationen då Alice greppade tag om hans hand. Leo ursäktade sig och vände sig åt hennes håll. "Alice. Rion.", han såg på de båda. "Så glad att se er, var tog ni vägen?", sa Leo och såg på Rion. Rion skrattade lite. "Vi minglade. Och smakade av maten.". Rion tänkte på Léon, han och Leo hade ju träffats än. "Så, Alice, njuter du av balen?", sa Leo och nickade till Rions svar för att sedan blicka på Alice.

"Jag känner mig uttittad." Hon såg ner.
"Jag känner mig att jag vill åka hem. Jag vill inte vara var. Leo vi gjorde misstaget att komma hit.2 Hon tog hans hand och snörvlade.
"Vill du följa med?"

"Jag förstår. Det är mycket intryck. Mycket folk.". Leo ögnade omgivningen. Han upptäckte Ivan på håll och svalde. När hon berättade att hon ville åka hem igen så ville han reflexmässigt svara att självklart skulle han hjälpa henne hem och ta henne därifrån, men något i honom stoppade orden. Leo upptäckte att han inte alls ville åka. Inte nu när han var återförenad med sin skapare. Han ville ge sig själv och Ivan en chans att skapa någon slags relation och misstänkte att Rion också ville det, fastän han uttryckte sig på annat sätt än Leo om det. Leo suckade och log ett påtvingat leende åt hennes håll.
"Alice, om du är trött, sätt dig vid elden, det är avslappnande att stirra in i lågorna. Kom, jag följer dig.". Han knuffade försiktigt på henne för att visa att hon skulle börja gå och bytte en blick med Rion när hon inte såg. Rion sa inget utan nickade bara och gick efter de.

Hon såg på dem.
"Nej jag är inte trött." Hon försökte ta sig loss och suckade.
"Jag vill hem till England. Eller till Italien, då kan ni stanna här." Hon såg på dem och kved svagt.

Leo stannade upp med Rion efter sig. De båda kollade på varandra och sedan på Alice. Vad skulle de säga? Leo suckade igen och drog in ny luft. Han sänkte rösten. "Jag förstår att det är mycket nu. Men ni har knappt varit här, och resan är lång, Alice. Det kräver mycket planering för en sådan resa.". Leo placerade försiktigt en hand på hennes axel. "Och dessutom.. den här Léon? Han verkar ju se efter dig och vara din vän, du vill väl spendera lite mer tid med honom?". Leo hade ju sett Léon gå fram till Rion och Alice tidigare. Han hade förstått att de hade någon slags relation. Han sänkte handen och lät den falla längst sidan.

Hon såg på honom och svalde, bet sig i läppten och vände bort huvudet.
"Men innan vi kom hit gav vi oss av. Vi reste snabbt utan planering." Hon såg sedan på honom.
"Om Léon åker så går jag med honom."

Leo suckade återigen. Han visste inte vad han skulle säga. Rion verkade dock förvånad över hennes beteende, då hon så tydligt sökt sig till de flera gånger, och nu ville hon skiljas? "Sov på saken iallafall, Alice. Imorgon kan vi se hur vi känner då, okej?", sa Rion och log mot henne lite. "Självklart, du går vart du vill.", tillade Rion sedan och ursäktade sig för att hämta något att dricka.