~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Skogen i Öst:
Erik log mot henne. Att höra henne be om ursäkt var nog när den var så innerlig.
"Jag förstår, tack för din ursäkt." sade han stillsamt och strök hennes kind. De hade kraschat in i en vägg men på något sätt lyckats klättra över den i slutändan. Det var det enda viktiga. Det enda som betydde något. Att de klarade av hindren de mötte.
"Jag tror, att vi måste prata mer. Eller, åtminstone ställa fler frågor och vara öppna för att svara dem. Annars kan detta hända igen och, och det vill jag inte..." Hans röst var lite ansträng, rädslan för framtiden var påtaglig plötsligt. Men samtidigt var den inget gentemot hans kärlek för Arya. De skulle klara allt, tillsammans. Det var han säker på.

Arya - Skogen i Öst
”Jag förstår, tack för din ursäkt.”
Det lättade lite inom Arya vid Eriks ord, men inte tillräckligt för att hon skulle sluta skämmas över vad hon gjort.

”...och det vill jag inte.”
Arya nickade instämande.
”Inte jag heller.” sade hon med ett försiktigt leende. Sedan var hon tyst en liten stund, flyttade en av sina händer och greppade hans.
”Fråga mig något, nu.” sade hon, ”vad som helst.”

Erik - Skogen i Öst:
Han stirrade lite förvirrat på henne, bara sådär? För första gången flyttade han blicken bort från henne och rullade över på rygg. Ovanför sken månen starkt och stjärnorna glittrade försiktigt.
"Fråga något säger du..." han blev tyst och funderade lite. Vad skulle han fråga? Han visste inte riktigt, men där fanns en fråga som brände inom honom från morgonen.
"Arya," sade han upp till himlen, "vill du bosätta dig permanent någonstans med mig och, och... Och bilda familj?" frågan var laddad och tung. Viktig. Men tystnaden efter hans ord bröts efter bara ett andetag. Hans mage valde självklart sämsta tillfället att vildsint kurra och yla efter mat. Det riktigt vibrerade i magen på honom och hans kinder blev lätt rosenröda.
"Förlåt..." sade han lite skamset och vred ansiktet mot henne.

Arya - Skogen i Öst
”... Och bilda familj?”
Arya stirrade på Erik. Det var inte en fråga hon hade väntat sig. Men svaret för henne var både svårt och enkelt. Ja, självklart ville hon bosätta sig permanent någonstans med Erik, men det var inte så enkelt. Var de än reste skulle någon av dem vara hatad och de båda skulle antagligen alltid förföljas av sina gamla familjer. Men, trots alla svårigheter skulle hon lätt svarat ja på hans fråga om det inte vore för det sista lilla tillägget hennes älskade gjort. ”Och bilda familj?” frågan ekade i huvudet på henne. Hon hade tänkt på den enda sedan Erik en vecka tidigare talat om för henne att han drömt om Arya som gravid. Tidigare hade hon aldrig funderat över barn, att bli mor. Det hade aldrig känts aktuellt. Men nu, med Erik var det faktiskt möjligt. Men Arya var inte säker på att hon ville. Ju mer hon tänkt på det, destå mindre hade hon kunnat se sig själv med barn. För hur skulle det egentligen vara möjligt? Hon var antagligen Bayrios mest hatade person. Nästan överallt hon gick ville människor se henne död, spottade efter henne eller vad som helst. Hur skulle hon kunna uppfostra ett barn med hela världen emot sig? Skulle världen hata hennes barn på samma vis? Hade det inte varit för det hade Arya lätt kunnat svara ja på Eriks fråga. Hon ville slå rot med Erik, hon ville bilda familj med honom. Men det såg inte ut som det skulle gå.

Mitt i Aryas tankar gav Eriks mage ifrån sig ett högt läte. Den knorrade hiskeligt högt, som för att verkligen förtydliga att Erik var hungrig. Arya log och gav ifrån sig en liten skrattliknande andning - så nära ett skratt hon kunde komma.
”Förlåt...” sade Erik och vände sig mot henne igen.
Arya log mot honom.
”Vänta.” sade hon och satte sig upp.
I gräset vid hennes sida låg Eriks tröja han tidigare haft på sig. Leendet på Aryas läppar blev bredare när hon drog den över sig utan att fråga om lov och reste sig upp från marken. Plagget räkte henne nästan hela vägen ner till knäna igen.
”Jag tror att det kan finnas mat i en av Dayas väskor...”

Erik - Skogen i Öst:
Erik följde Arya med blicken, klädd i hans tröja, medan hon gick till sin häst. Han rätade på sig och drog till sig byxorna som låg slängde bredvid honom. Han drog på dem. Inför Arya hade han inget emot att gå runt spritt språngande nacken, men det kändes ändå som om det var dags att klä sig lite åtminstone. Lite anständig fick man väl ändå vara trots att de befann sig mitt i skogen alldeles ensamma. Magen knorrade igen. Han var utsvulten. Men han var faktiskt riktigt irriterad på sin egna kropp över just det. Nu när han hade ställt förmodligen den viktigaste frågan så hade hans kropp föråt honom och Arya hade inte gett något svar, var hennes tvekan att svara hennes svar kanske? Det var obehagligt att fundera på. För han ville bosätta sig. Han ville kultivera land och jord. Han ville bygga ett hem med sina bara händer åt dem. Han ville ha små gluttar som sprang omkring i hus och tomt. Inte bara en, inte två utan snarare en tre fyra stycken. Aldrig hade han önskat barn tidigare. Aldrig hade han tänkt att han skulle få några. Aldrig hade han ens tänkt tanken. Men med Arya i sitt liv hade han gjort det. Med henne vid sin sida så ville han ha flera. Små versioner av dem båda. Mest av Arya såklart men det kunde han knappt erkänna för sig själv eftersom han faktiskt var stolt över sin egna härkomst. Prins av Norr. Ättling från en lång rad av regerande generationer som för var steg i historien gjort Norr mer fantastiskt. Det var hans härkomst.

Men den hade han övergivit för henne. Släppt och lämnat allt bakom sig för att kunna vara vid hennes sida. Visst hade han haft förhoppningar om att en dag återvända till Norr med henne vid sin sida och bli accepterad men det kändes som en omöjlighet. Även om Freja och Wilheim stod på deras sida och förmodligen Briañna med så var det inget som pekade på att någon annan skulle acceptera det. Norr och Söder hade krigat rakt genom historien, nästan. Tider av vapenvila och fred hade funnits och för länge sedan, vid Bayrios begynnelse fanns det legender om att alla fyra delar av världen hade regerat tillsammans och arbetat ihop. Men det var myter, legender. Ingen visste om det var sant eller inte. Det kändes hur som helst inte som en möjlighet för Bayrios längre.

Han såg på medan Arya rotade runt i väskan som hästen bar. Magen knorrade igen. Han satt skräddare på marken med bara ett par skinnbyxor och inget mer. Håret hängde ner runt ansiktet och över axlarna. Det hade vuxit sig längre. Han saknade för en sekund Briañna. Hennes händer i hans hår med hon flätade det och klädde det i silver- och stålpärlor. Kan Arya fläta..? Kan inte alla flickor och kvinnor sådant? han hade aldrig funderat på något sådant förut men nu kom tanken ändå. Fast han frågade henne inte om det. Han drog händerna genom håret så det lämnade hans ansikte.
"Hjärtat," sade han med blicken på hennes rygg, "du svarade inte på min fråga." sade han lågmält med ett litet nervöst leende. Även om han höll på att hungra som en tok så ville han ha svar på frågan.

Arya - Skogen i Öst
Arya hade precis fått tag på det hon letade efter i väskan då Eriks röst ljöd bakom henne.
”Hjärtat, du svarade inte på min fråga.”
Arya stannade upp mitt i en rörelse att plocka ut maten ur väskan. Hon visste att hon inte skulle kunna komma undan med att tiga igen, hon förstod att det var en viktig fråga för Erik - det var det för henne också - men hon kunde inte heller berätta allt för honom. Frågan om att slå rot kunde hon svara på, men att bilda familj var svårare. Men hon ville inte ljuga, särskilt inte efter det som precis hänt, hon ville vara ärlig mot honom trots att det inte skulle gå. Dessutom hade hon ju själv sagt åt honom att fråga henne något, att inte svara nu gick inte. Efter att ha varit tyst under en kort stund suckade Arya tungt och lät handen glida ur väskan utan att ha plockat upp något. Hon var tvungen att var så ärlig det gick.

”Erikk...”
Hon vände sig om mot sin älskade och såg honom i ögonen.
”Det finns ingenting jag hellre vill än att finna ett hem med dig och... och-”
Hon slog ner blicken, det här var svårt att säga. Hon kunde inte uttala de sista orden i sin mening.
”Men, jag, kan inte.” hennes kropp var spänd och hon pillade nervöst på sina egna händer, ”jag kan inte skaffa... barn.”
Hon såg upp på Erik igen och svalde. Det hon sagt var inte en lögn, men det var inte heller hela sanningen.

Erik - Skogen i Öst:
Han stirrade på henne, hjärtat dunkade i bröstkorgen och det kändes som om han hade fått sig en riktigt kall dusch.
"Vad, vad menar du?" Hade någon gjort något mot hans Arya på något sätt? Hade det hänt något tiden innan de möttes? Varför kunde hon inte få barn? Han hade tusen frågor i huvudet men det kom inte några fler ord ur munnen än de fyra. Att höra att hon ville bosätta sig med honom och vara med honom var en enorm lättnad såklart men det tog inte bort känslorna från vad hon hade sagt efter det. Och nu, nu behövde han ännu mer svar än tidigare.

Arya - Skogen i Öst
”Vad, vad menar du?”
Arya slog ner blicken igen. Hur skulle hon svara på den frågan? Hon kunde ju inte helt säga vad hon menade. Fysiskt så kunde hon få barn, antagligen, men det fanns andra saker som förhindrade henne från att bli en mor. Hon ville inte att hennes barn skulle genomgå samma förbannade liv som hon själv hade gjort. Hon ville aldrig att hennes barn skulle lida bara för att hon var dess mor. Hon önskade sitt barn allt det bästa, men skulle aldrig kunna ge den det.

Arya skakade på huvudet utan att se på Erik.
”Jag-” började hon men visste inte hur hon skulle forsätta, ”jag- det-... jag vill inte tala om det.”

Erik - Skogen i Öst:
Erik reste sig och var snabbt fram vid Arya. Han tog henne i sin famn och kramade henne. Höll henne mot sig i ett försök att både lugna och försäkra henne om att han inte skulle någonstans.
"Har någon gjort något mot dig som, som... Har någon gjort något mot dig?" frågade han med vilsen röst. Han var inte riktigt säker på hur han skulle hantera situationen. Han ville ha barn. Men om det inte var med henne så spelade det ingen roll. Han ville ha barn med henne eller inte ha barn alls. så om Arya inte kunde få barn så skulle de bli barnlösa - inte mer med det. Han skulle bli tvungen att bara acceptera det. Även om det kändes som ett bryskt uppvaknande.

Arya - Skogen i Öst
Arya flämtade lätt då Erik hastigt rest sig och omfamnat henne.
”Har någon gjort något mot dig som, som... Har någon gjort något mot dig?”
Arya frös i Eriks armar. Hur skulle hon svara på det? Trots allt så var det inte på grund av henne själv hon inte kunde skaffa barn. Hon kunde bli havande, föda och förhoppningsvis uppfostra ett, men andra människor jagade henne. Nästan hela Söder - och övriga Bayrios - ville se henne död, lidande och straffad. Om hon fick barn skulle säkerligen samma sak ske med barnet och det fanns inte en chans i världen att Arya kunde riskera det. Det gick inte. Hon kunde inte få barn, hon kunde inte bli en mor. Men hur skulle hon kunna säga det till Erik när han så uppenbarligen ville bli far?

Arya skakade på huvudet igen, drog sig ur Eriks famn och vände sig halvt åt ett annat håll.
”Erikk jag-” hon famlade över orden men kunde inte få något vettigt ur sig, ”ah-, det- jag vill inte tala om det.”