Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

"Mina känslor för dig...", svarade Leonidas och la händerna på varsin sida om Cleos midja för att dra henne ännu närmare och minimera utrymmet mellan dem. Han tog ett djupt andetag och sökte ögonkontakt. ".. att jag älskar dig". När han uttalade orden var de så nära varandra att de andades samma luft.

Cleo rynkade på pannan och smekte hans breda axlar, ännu en grej som hon hade emot Philip. Hon skakade lite på huvudet och la sina händer på hans kinder istället då han var otroligt nära.
”Vet du vad jag tror?” Viskade hon och lutade sin panna mot hans. ”Jag tror att han inbillar sig att han älskar mig, när det i själva verket är du. Det är dig jag älskar och du som älskar mig.” Hon menade varenda ord, hon skulle ge sitt liv för Leonidas.

Orden gjorda att ett svagt leende formade sig på Leonidas läppar. De var nu så nära varandra att han kunde se sin egen spegelbild i hennes klara ögon.
"Du hör inte ihop med Philip. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra..", viskade han efter en stunds tystnad. Lutade sig sen framåt, slöt ögonen och kysste hennes läppar som fanns blott centimeter framför. Det var en kyss som han hoppades aldrig skulle ta slut.

Cleo sken upp av hans ord och nickade lite, kunde inte hålla med honom mer. Hon la sina händer på hans nacke och besvarade hans kyss lika mjukt, hade aldrig sett fram emot en kyss så mycket. Hon tryckte sig mot honom och lindade sina ben runt hans midja.

Leonidas sjönk mjukt in i kyssen och lade sina armar om henne, med den ena handen på hennes svank och den andra ovanför. För den stunden kände han ingen ånger. Det var med honom som Cleopatra skulle vara, inte Philip. Han fortsatte att kyssa henne längs med hennes ansikte och hals, flyttade på ena bandet till hennes klänning för att kunna fortsätta över nyckelbenet.

Cleo bet sig löst på läppen när hans kyssar förflyttade sig från hennes läppar. Hon smekte hans nacke och slöt ögonen i några sekunder, visste att det var med Leonidas hon skulle vara.
"Lova mig att du kommer tillbaka från kriget, välbehållen och hel." sade hon leendes och smekte hans kind.

Leonidas avbröt sina kyssar för att istället dra en hårslinga bakom Cleos öra.
”Jag kommer tillbaka”, sa han med ett självsäkert leende och gav henne en lätt kyss mot pannan. Dock visste Leonidas att han behövde reda ut saker med Philip innan de reste. De kunde omöjligt strida vid varandras sina annars. Det kunde kosta dem vinsten.. och i värsta fall deras liv. Men samtidigt visste han inte hur han skulle kunna befinna sig i samma rum som sin vän igen utan att vilja ge honom en ny höger.

Cleo smekte hans bröstkorg och log svagt, önskade verkligen att han skulle hålla sitt ord. Hon pussade hans nästipp och slöt ögonen en stund.
”Jag vill inte att det ska gå dåligt mellan dig och Philip på grund av mig. Lovar du mig att lösa det med honom?” Frågade hon och smekte hans axlar. Hon ville verkligen inte förstöra alliansen som deras familjer byggt upp.

"Jag ska prata med honom", svarade Leonidas kort och sammanbitet. Mer ville han inte lova. Han kupade handen om hennes kind och lät fingrarna glida genom håret. "Men om han någonsin lyfter en hand mot dig igen...". Han tystnade och bet ihop käkarna ännu hårdare. Trots att Cleo försökt täcka det röda fanns det fortfarande spår efter örfilen, och varje gång som Leonidas såg det påmindes han av vad Philip hade utsatt henne för.

Cleo rodnade svagt av hans ord, det värmde hennes hjärta att veta hur mycket han brydde sig om henne. Hon drog lätt med fingrarna över hans överkropp och log mot honom.
"Då gör du inget. Jag älskar dig, vad han gör med mig spelar ingen roll för mitt hjärta är med dig. Han vet att han inte har mitt hjärta, det gör honom galen men det är okej för jag klarar det. Gudarna ger mig bara sånt jag klarar av, de vet att jag inte hade klarat av att inte ha dig i mitt liv men jag klarar av Philip. Så det löser sig." sade hon leendes och pussade hans panna.