PRS Lupple & Medi

"Okej. Ska inte bli några problem."
Hon sjönk ner och somnade tillslut och verkade inte ha några stora smärtor.

"Så hur mår du Dorian?" Maria slog sig ner i en av Alexanders soffor och drack från en kopp.
"Jag ska snart hem men jag är så hungrig. Hon är trevlig att vara med men hon gör mig så hungrig."

Dorian stod stelt och bara tittade, tänkte men vände blicken mot sin mor när hon talade.
" Bra förutom att jag vill ha allt hennes blod. " Sa han irriterat och stirrade på en tavla som hängde på kontoret.
"Jo tack, va glad att du inte smakat henne." Mumlade han och fortsatte studera tavlan. Han hade sett den så många gånger förr men han gillade den ändå.

Alexander satte sig i sin kontorsstol och bläddrade i lite papper. Nickade instämmande i deras konversation.
"Hon är speciellt svår att avstå." Sa han och såg på dem.
" Men den här chefen, Simon- tror ni att hon har varit under bevakning länge?" Sa Alexander och såg på dem.
Dorian ryckte på axlarna.

" Hon känner säkert massa vampyrer hon är ju inte speciellt orolig kring oss även om hennes instinkter säger henne annat. Och hon verkar ha bra grundläggande fakta om oss." Sa han och såg hur Lathan klev in genom dörren och satte sig vid sin fru.

"Nja jag tror inte att hon varit under uppsikt länge. " Hon ryckte på axlarna.
"Om hon hade vart det hade hon inte fått komma hit utan suttit på ett kontor." Hon lekte med sitt hår och log mot sin make.
"Jag tror även att de inte vill skada henne utan är fega kräck." Hon gjorde en grimars och såg på sin son.
"Vill du sitta utanför hennes fönster då?"

" Sant. Det har du rätt i." Sa Dorian tankfullt.
"Jag tror Simon bara är lojal mot sig själv, om han skulle ha tagit reda på vart hon är åt någon så skulle andra redan vara här. " Fortsatte han tyst.

Lathan log mot sin fru och kramade hennes ena hand.
" Det har du rätt i. Ingen vill skada henne många vill använda henne från att köpa sig fri från exempelvis skulder. Vad är en finare gåva än ett mirakelbarn?" Log han. "Medan andra vill ha hennes kraft." Konstaterade han.

Dorian såg på dem och nickade.
" Jag vill vara nära henne." Sa han tyst och pillade med väggen.
"Utanför fönstret blir nog bra." Sa han och log svagt mot dem.

"Jag tror inte Simon har sådana skulder." Hon skakade på huvudet och drack från koppen och sträckte på sig.
"Men visst ni har rätt. Kanske Simon har någon typ av skuld och blivit lovad något om han vakar över henne. Dum var han som släppte henne."
Maria reste sig och såg på Alexander.
"Det är bara att ringa oss om något händer. Men jag tror inte det."

Lathan flinade till. " Han förstod nog att han inte hade en chans. " Sa han och hälsade godnatt till Alexander.
"Det gör jag." Sa Alexander mot Maria och såg sedan på Dorian.

"Kan jag få en, ifall natten blir lång?" Sa han och Alexander flinade till och kastade en blodpåse till honom och Dorian gick iväg, ut på taket och hoppade ned på fönsterbrädet utanför hennes fönster. Han kunde höra hennes andetag, hjärtslag. Om nått skulle ske skulle han kunna vara där inne på bara en sekund. Det kändes tryggt men han satt ändå här ute och behövde inte bli frestad av hennes doft under natten.

"Han kanske bar ville säga hejdå för han visste vad som skulle hända?" Maria såg på sin make och log sorgset.
"Inte för vara den personen men blommorna var underbara. Mannen har smak det vill jag säga." Hon gick ut från rummet och tog sig ner till entrén.
Maria såg upp på sjukhuset och suckade sorgset, så många som var sjuka och döende.
"Är du redo att åka hem?"

Lathan log svagt. "Bara för att en man har smak betyder inte det att han är en bra person." Konstaterade han innan han nickade.
" Jag är redo. " Sa Lathan och log mot henne.

Dorian satt tyst utanför hennes fönster och svor irriterat åt sig själv i huvudet. Han skulle tagit med papper och penna för att kunna måla något, exempelvis utsikten- den var fantastiskt eller Willow hon var vacker men han hade inte tagit med sig det så han satt bara och studerade det han såg. Prövade sina sinnen, lukten , hörseln, synen även känseln verkade vara starkare mer förfinade. Kanske smaken också? Han studerade nyfiket blodet han hade bredvid sig men övertygade sig att det var bättre och vänta med den tills han verkligen behövde. Han var inte törstig alls nu.

Hon tog språng och började springa.
"Ja men du vet hur jag är. Älskar blommor." Hon var snabb och sprang lätt intill sin makes sida.
"När baldagen kommer får Dorian inte se henne förrns gästerna kommer." Hon hade kommit fram och slog handen på dörren.
"Du är inte alls rolig. Jag vann igen."

Willow vred sig i sängen och vaknade till och gned sig i ögonen medan hon trävade efter knappen och tryckte in den och drog trött av sig täcket med ena armen.
"Jag orkar inte ligga ner." Muttrade hon surt och väntade på någon som skulle komma.

" Jag vet kära Maria." Log han och tog även han språng och följde henne hem.
"Som du vill." Flinade Lathan och skrattade till när hon ännu en gång vann.
" Du får ha springtävling med Tristan- han är väldigt snabb." Flinade han innan han öppnade dörren och gick in till deras hus.

Dorian ryckte till när hon vred sig, och började prata. Han reste sig snabbt upp och tog ett hopp upp till taket. Fick tag i kanten av taket med en hand och drog sig upp och gick in till sjukhuset och försökte hitta en bra gömma för blodet men hittade inget utan stod bara i ett hörn i mörkret med blodet i handen och studerade Willows dörr och lyssnade.

Alexander som precis var på väg hemåt ryckte till när Willow tryckte på knappen och han skyndade sig dit och in genom dörren och såg oroligt på henne. "Willow?" Sa han och studerade henne. Hade nått hänt?