Emo love? (privat rollspel)

jag ler, det gör jag inte ofta men ibland och då är det mest fejk men nu är mitt léende alldeles äkta jag känner mig varm inombords.
-tack! säger jag och tar emot cigg paketet.
-så du skriver poesi? Frägar jag medans jag sätter mig bredvid henne och kollar på papperet hon har i handen.

-Nja inte så mycket.. Jag håller undan pappret.

-något hemligt eller? säger jag och ler.

-Nja...Du kan väl få läsa. Jag tittar forskande på henne tycker hon jag är fånig? Ingen skriver väl poesi?

När jag läst färdigt texten kollar jag forskande på henne. Den verkar ledsam och lite vilsen, är det hennes känslor som hon skriver om eller är det bara rena fantasier? Hennes ansiktsuttryck ger inte riktigt svar på frågan med tanke på att hon ler mot mig tankfullt, jag gillar léendet om jag kunde skulle jag gärna vilja ha kvar det men nästa sekund är det borta och hon tittar frågande på mig. Jag upptäcker att jag har varit tyst ett bra tag så jag harklar mig och letar efter ord att säga.
-det är vackert, det är det verkligen.

Det är en sådan där kommentar som man ger för att vara snäll förstår jag.
-Eh..Tack. Jag måste gå kort rast på måndagar. Jag ler ett litet leende och försöker att försvinna så fort som möjligt.

jag ser henne försvinna in genom skolbyggnaden. Det blev kort det blev det verkligen och någonstans hos mig svider det, jag vill verkligen lära känna henne men självklart så skulle jag verka lite bitchig bara för att visa att jag är en person att ha respekt för och självklart leder det till att hon för evigt kommer undvika mig. Jaja varför bryr jag mig? Hela jävla Tellus är fylld med emos som skriver deprimerande poesi, jag kan lära känna många andra en henne.

Varför gick jag? Jag kunde skippat historian. Stannat kvar där med henne... Istället sitter jag här
Fy fan för historia. Och fy fan för jävla so lärare som står där och tror han har så jävla mycket livs erfarenhet och har varit på så jävla många platser.

Men jag har fått leva så mycket mer.
Vad fan vet han om att förlora oskulden när man är 13 bara för att inte dö av sorg. Vad fan vet han om att dricka sig full bara för inte minnas. VAD FAN VET HAN OM NÅGONTING!

Men jag får inte säga något. Får inte protestera för då tar dom in mig på BUP och vem vill leva sitt liv bland vita vägar,glasdörrar och abstrakt konst av "kreativa barn". Nej jag måste lugna ner mig. Jag brukar kunna hålla mig i styr det ska funka den här gången också. Varför fick jag ett sådant utbrott nu?Är det för att Love inte är här? Han som alltid kan lugna. Åh Fan vad jag saknar honom....FAN OCKSÅ!

Jag sätter mig ner på en bänk utanför skol-entrén, jag orkade bara inte med någon jävla engelska nu det enda jag ville ha var lite håkan Hellström, och det är det absolut sista man får på Johans lektioner där hörlurar är en lika stor synd som att mörda.
Johanna kommer och sätter sig ner på bänken.
-du ville ha lite ensamtid idag igen eller? Hon säger det tyst och så där lagom spydigt som får mig att vilja slå till henne.
-mm.. problem med det eller? Säger jag och tittar på henne med låg blick.
-Nej har jag sagt det? Hon rättar till sin långa lugg som täcker halva hennes blåa ögon.
-Vad vill du säg bara. Jag drar upp mina nätstrumpbyxor som åkt ner obekvämt mycket, och hon tittar på mig stillsamt.
-Nej du vet Diana och några andra ska till plattan, bara lite häng, picknick, sprit du vet.. Sasha ska nog dit du vet Loves gamla Homie.
-Jag vet vem Sasha är vi snackade idag. Johannas nyfikenhet blir som eld i hennes blick.
-Ah eller snack blev det väll aldrig hon stack så fort jag kom.
-Osocial eller en jävla bitch bara?
Inget av det, hon är är smart bara, smart som skiter i en cp-unge som jag.
Jag tänker det bara, orkar inte mata Johanna med skvaller som kommer spridas fort som virus.

Efter lektionen sätter stannnar jag kvar i korridorren Diana och några andra har bestämt sig för att åka till plattan och dom har bestämt sig för att jag ska med.
-Kom igen Sash det blir kul!
-Nej. Jag måste träffa Love. Det måste jag faktiskt jag måste prata med honom om Emmy. Den nya rosen i mitt liv.
Diana tittar besviket på mig.
-Vi ska ha picknik.
-Jaha. Kul...
Jag säger hejdå och ställer i utanför skolan i solen.
Jag tar upp telefonen ringer Love. Han svarar inte. Jävla Love ilskan jag kände i morse kommer tillbaks. Han har väl hittat sin själsfrände i sin nya klass. Fy fan. Jag går hem istället.