Rollspel - 7:e året

(Ja men du skriver ju i jag-form xD "Jag suckade och trampade honom med flit på foten"

((Oj just det! jag brukar endra till tredje person plural efter att jag har gjort klart inlägget xD sorry))

((amanda1104, kan våra chars vara kompisar? o_o))

Antonia Winston kommer in på perrongen, hennes orm är runt hennes axlar och väser högljutt åt ett par äckliga tredjeårselever som precis fnittrat högt åt något korkat som ledaren i deras minimala gäng precis sagt. De tystnar genast när de ser Antonia och hennes orm. Antonia går rakt förbi, hon har inget intresse i små blondiner från Hufflepuff som tror att de är någonting.

[Vi skulle ju skriva i 3:e perspektiv inte i jag-form
AlexZz: Ja såklart]

Aily står på perrong 9 3/4 och ser tåget rulla in.
"Vi syns till jul" säger Aila och kramar henne.
"Ja det gör vi" svarar Aily och besvarar kramen.
"Har du med dig spegeln?" frågar Alex och kramar henne han med.
"Ja då" svarar Aily och vänder sig sen mot Amir.
"Hej då, pappa" säger hon.
"Hej då, vi syns" svarar han. Aily går mot tåget och Alex följer efter. Han hjälper Aily med kofferten och burarna som innehöll ormen Anguis och ugglan Noctuam.
"Vi håller väll kontakten via spegeln?" frågar Alex och ser orolig ut.
"Sluta lek hönsmamma" skrattar Aily.
"Om du svarar på frågan" svarar Alex.
"Ja vi håller kontakten" säger Aily och skrattar igen.
"Hej då" säger Alex och går tillbaka till Aila och Amir. Aily vinkar och sen letar hon rätt på en tom kupé. Hon sätter sig i ner och tar ut djuren ur sina burar. Anguis och Noctuam är goda vänner så dom bråkar inte. Anguis slingrar sig upp på Ailys axlar och slår sig till ro medan Noctuam sätter sitt i hennes knä.

((Yess! ))

Antonia hoppar på tåget och ormen väser, Antonia drar på munnen åt den.
"Vaddå turbulens, kära du?" Mumlar hon och smeker den vagt. Hon letar efter en tom kupé, men då ser hon Aily och öppnar kupédörren.
"Är det ledigt här?" Frågar hon småflinande.

"Hejdå", sa Silvia och kramade alla i hennes familj en efter en.
"Lova att skriva", sa hennes mamma och kramade henne extra hårt.
"Jag lovar mamma", svarade Silvia och kramade tillbaka.
Efter några tårar och lite fler löften så vinkade Silvia adjö till sin familj en sista gång och började sedan springa mot spärrväggen framför henne, med sin vagn framför sig. Hon sprang rakt genom väggen och ut på perrong nio och tre kvart. Där den röda Hogwartsexpressen stod och väntade. Silvia gick förbi några förstaårselever. Hon kom ihåg när hon skulle börja sitt första år på Hogwarts. Hon hade varit rädd för att inte passa in och det hade hon inte gjort heller. Silvia hade inte fått en enda vän det första året, det andra året blev hon vän med en tjej som hette Fabina, också från Hufflepuff. Men hon var ett år äldre och hade slutat på Hogwarts året innan. Så där stod Silvia helt ensam på perrongen utan någon Svarthårig Fabina-kaluffs att leta efter.

"Och i år?".. "Ska vi plugga och försöka smuggla ner rök och gäsbomber i varenda måltid." fyllde Jane i och pillade på en nagel. "Plugga? sen när?" "Sedan du fick underkänt i fyra ämnen." sa Jane och tänkte på framtiden. "Ja men rök och gäsbomberna låter fint. Kanske en osynlig toalett vi kan sälja ifrån?" föreslog jacob. "Låter bäst, ska vi sälja det vi gjort i sommar?"

Aily tittar på tjejen som öppnat dörren. Hon har en orm med sig och det verkar som om hon är från slytherin.
"Visst" säger hon.

Antonia kan de flesta namnen i sin årskurs. Det är inte konstigt, enligt henne, att hon vet vem den här flickan är. Hon sätter sig mittemot och hennes orm slingrar sig ned till hennes knä för att betrakta den andra ormen.

"Okej prefekt Jacob, Varsågod att gå till snobbarna!" flinade Jane elakt och Jacob tittade sårat på henne. "Du vet att jag inte ville bli prefekt." "ja, och jag tänker utnyttja det in i det sista". Jane pekade på prefektmärket som han hade försökt gömma under jeansjackan. "Försök inte gömma det, du ser sååå skyldig ut." Jane rufsade honom i håret och gick.

((Får Jane komma till er kupe?))