Vänta...James?

Super! Kul att du även lägger in hur marodörerna har det i sin tid Och gillar hur Remus visste vad Sirius tänkte, där känns det verkligen som om du fångar marodörernas anda

Superbra!!!!!

Jag älskar i princip alla "Harry träffar sina förldrar/förälder genom tidresor" ffs-därför älskar jag härmed din också. Grattis

Bra! Bevakar stenhårt

Jättebra! Så kul att resten av marodörerna var med igen

Hej alla underbara!♥ Förlåt för att jag inte uppdaterat på länge Jag har helt enkelt inte haft tid och lust Nu har jag både tid och lust igen! Jag ska försöka få dethär till en lite längre del och hoppas innerligt att ni fortfarande har lust att läsa mina dåligt uppdaterade fanfiction

Hos marodörerna var stämningen orolig.

"Men allvarligt Tramptass", sa Remus oroligt. "Ska vi inte ta och berätta för en lärare?"

"Jo..det är väl kanse bäst så. Om han åker tillbaka i tiden så långt så att dom fortfarande är lärare så minns dom säkert vad som händer och så..."

Remus och Sirius gick emot portråtthålet.
"Vänta lite...var är Slingersvans?"
"Han är på straffkommendering minns du väl Sirius", sa Remus och slog honom hårt i huvudet.

"Aj!" Detdär gjorde ont!"

Tjugo minuter senare så stog dom framför professor McGonagalls kontor. Remus höjde handen och knackade tre gånger på dörren. Den öppnades och professor McGonagall stack ut huvudet.

"Lupin, Black?"
"Hej professor McGonagall", sa Remus nervöst. "Eh...jo...jag vet inte hur jag ska säga dethär...får vi komma in?"

Professor McGonagall såg ut att tveks ett ögonblick, men sedan så sa hon barskt.
"Ja, kom in då"

Remus och Sirius gick tveksamt och satte sig framför McGonagalls skrivbord som hon också satte sig bakom.

"Ja", sa hon strävt.

"Ööh...vadå?" frågade Sirius nervöst men ryckte till när Remus slog honom.

"Ni hade någonting att säga mig", tonfallet i hennes röst gjorde så att Sirius skyndade sig att säga:
"Jo...det är James...han har....råkat ut för en....en...", rösten svek honom.
"Olycka", avslutade Remus. "Men en tidvändare. Jag undrar bara om han åkte tillbaka till en tid när du fortfarande var lärare här på skolan, så att du minns det menar jag..."

"Nej", sa McGonagall och slog handen för bröstet. "Jag har aldrig....jag minns inget av någonting sånt" Hon såg orolig ut men tog strax tillbaka sin bestämda röst när hon sade:

"Mr Lupin. Vad mer exakt var det som var sönder på tidvändaren?"

"Eh...jo..", sa han tveksamt. Sirius svarade i hans ställe.

"Det övre glaset professorn, och så var själva tidsvridaren lös."

"Isåfall...", Professor McGonagall tog ett ljupt andetag och började sedan tala igen. "Isåfall så får vi helt enkelt dra slutsatsen att han har skickats in i framtiden."



Professor McGonagall kom tillbaka femton minuter senare med Professor Dumbledore, Professor Flitwick, Professor Sprout och en paddliknande häxa helt klädd i rosa som James efter beskrivningen ifrån hans nyfunna vänner antog var Professor Umbrige. Alla stannade och tittade med chockade miner på honom ända tills McGonagall tog till orda:

"Ja, som ni ser så har det hänt en liten olycka här. James, (Han observerade valet av hans förnamn. Troligen så sa hon det så att ingen skulle förväxla honom med Harry) här har skickats framåt i tiden ifrån 1975 till nu, 1995"

"Hrm, hrm", harklade sig Umbrige. "Och hur, skulle vi kunna veta att allt dethär bara är en komplott emot ministeriet", sa hon med överdrivet söt röst.

"Snacka om paranoid", kommenderade James. "Tror du verkligen att det finns komplotter exakt överallt? För isåfall så är du ännu mera korkad än vad du ser ut"

"Straffkommendering!" ropade Umbrige ut.

"Vi är inte här för att gräla och förolämpa varandra", fräste professor McGonagall. "Vi måste laga tidvändaren och skicka tillbaka James till 1975 igen! Om inte det händer så kommer Harry aldrig födas och Voldemort kommer att ha fritt fram att ta över världen."

"Ursäkta?" frågade James försiktigt. "Jag vill inte verka elak eller okänslig för dethär kanse kommer fram på fel sätt. Men...vad spelar det för allvarlig roll att Harry inte föds? Inte för att i det skulle vara nättre utan honom", tillade han hastigt och tittade ursäktande emot Harrys håll.

"Det ska vi inte ta upp nu", sa Dumbeldore med bestämd röst. "Ge mig tidvändaren James så kan jag försöka laga den. Tills vidare så får du nog vara här. Ha samma lektioner som förut så att du inte går miste om någon undervisning och viktigast av allt," han såg menande emot James håll. "Berätta inte för någon att du kommer ifrån det förflutna." Lärarna lämnade rummet och efter någon minut så följde Ron, Harry, Hermione och James efter dom.

"Men du Harry...", sa James sakta. "Med professor Snape....visst menar dom inte Severus Snape då?"

"Jo tyvärr", sa Harry bistert. James tänkte efter innan hans ansikte spratt upp i ett brett grin. Ändå kände han sig osäker. Tänk vilken makt Snape hade och vad han hade befogenhet att göra...

Hoppas att ni gillade kapitlet! Jag själv tycker att delen blev lyckad. Den blev också nästan dubbelt så lång som kapitlerna brukar vara. Hoppas att det var nog som ursäkt till att jag inte uppdaterat på länge

Supertoppenfantastisktjättetoppenbra!!

Taaaack♥

mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer
MEEEEEEEEER

SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUPER!