Privat rollspel

När jag dragit på mig min sidenpyjamas går jag in i badrummet och kollar i spegeln, in i mina mörka ögon som troligtvis inte kommer att lysa om några dagar. Jag kommer att vara död. Död.
Sen försöker jag komma på hur jag ska få på vattenkranen så att det sprutar ut vanligt vatten och inte färgat, doftande, parfymerat, bubbligt, slätt, kokhett, iskallt eller ångbaserat vatten vilket är lättare sagt än gjort.
När jag i alla fall lyckats så tvättar jag rent mitt ansikte och borstar tänderna med en tandkräm som smakar som himmelriket jämfört med den jag har hemma. Hade hemma, rättar jag mig själv.
Jag ska ju faktiskt dö

Rue:
Jag drar på mig min pyjamas och kryper ner i sängens
Snart är vi framme... Snart börjar träningen. Jag försöker skaka av mig tanken men hur jag än försöker så går det inte. Detta kommer bli en sömnlös natt...

( förlåt för att jag skrev kort men jag börjar nu... )

Nästa morgon när jag vaknar tar det ett ögoblick innan jag kommer ihåg var jag är, och när jag kommer ihåg det får jag en klump i halsen.
Jag gnuggar mig i ögonen och sätter mig upp i sängen, jag känner mig helt mörbultad i hela kroppen, troligen för att jag spände mig hela dagen igår. Så jag släpar mig in i duschen och efter det drar jag på mig kläderna som någon lagt fram till mig, en grön tunika och svarta jeans. Jag tackar gud tyst för mig själv för att det inte var en klänning.

Sen går jag fram till fönstret och drar efter andan när jag ser huvustaden borta vid horisonten.
Den är enorm
Verkligen enorm

Rue:
Jag vaknar på tidigt på morgonen och drar täcket över huvudet. Jag vill bara sjunka ner och försvinna men det känns bara så meningslöst och dumt så jag kliver upp och ser på kläderna som ligger på kanten av min säng. En mörk röd tunika och en par jeans. Jag tar på på mig det och kliver ut ur kupén. Ingen är uppe utom jag. Klockan är cirka halv sex så jag förstår dem... Jag sätter mig längst bak i tåget och kollar ut på distrikt 1 och allt är så stort! Borta vid horisonten är huvudstaden vi är nära nu.

( är vi på samma tåg?)

(Nej det tror jag inte haha men jag veet inte)

Ett tag senare saktar tåget in och stannar sen helt, ljudlöst såklart.
Jag reser mig upp och går genom korridoren mot dörren där Jared och de andra redan står.
- Är du redo? frågar Jared och kollar in i mina ögon. Han är så vacker att jag måste påminna mig själv om och om igen att jag faktiskt har pojkvän, inte för att jag kommer få träffa honom igen.
- Jag tror det, svarar jag bar och samtidigt glider dörren upp och vi möts av ett jubel från folkmassan.
Det gör mig så illamående att jag måste vända bort blicken.

( hahah oki )
Rue:
Jag känner att tåget stannar till. En stum kommer in i min vagn och pekar stressat på dörren. Jag nickar och går ut.
Direkt när jag kommer ut möts jag av starka kamera blixtar. Det är kamera män från alla distrikter som desperat vill få in glimt av årets offer. Jag kollar runt i folk irret och följer efter en stum som vinkar åt mig. Det är svårt att komma fram i folkvimlet men det går...