Prs med Hermone Puddlemere

Jag ser efter Simon i salen. Jag skulle kunna springa fram till honom, kyssa honom och inte bry mig ett endaste dugg att alla glor medans jag kysser den nyaste läraren... men... jag kan inte... en klump i magen säger att de skulle sparka honom eftersom jag är minderårig... mitt kärleks liv är ett stort fiasko.

Vi sitter utanför sjukhus salen när madam pomfmey kommer ut. "Hur mår Matilda ?" Frågar vi i en mun.
"Hon är påväg till Sangt Mungus nu.."Säger hon med en suck.

De var borta länge och jag bestämde mig för att gå och kolla hur det är med de och Matilda.

Minti grät och vi försökte trösta henne, men inuti så fattade vi ingenting.

Jag kom fram till sjukhus sallen där alla satt. En tjej som jag tror heter Minti satt och grät i en annan tjejs famn. Något måste ha hänt...
"Hur är det med... Matilda?"

Jag svarade tjejen som frågat i Minti's ställe:
"Hon är påväg till Sangt Mungus. .." Malva tröstade Minti.

"Är det något allvarligt?" Jag känner inte Matilda men jag bryr mig om Felix fastän han inte är min bror men han verkar gilla henne.

"Vi vet inte..." säger jag och kramar Minti

Jag ser Felix gråta i ett hörn och jag går fram.
"Felix... det är jag... Lou. Det kommer bli bra med Matilda, det lovar jag." Han tittar upp på mig.
"Men om det inte blir det... så kommer jag inte vilja prata med dig." Det är det värsta som kan hända... Jag har inga kusiner eller syskon och Felix har alltid varit som en bror för mig som jag suttit barnvakt åt när Zia inte kunnat. Men den risken får jag ta.
"Ok... Men jag lovar att allt kommer bli bra. Kom vi går tillbaka till Zia och Betty."

Vi går ner till vår sovsal, där Minti fortsätter att gråta.