Elbastian +10 [PRS]

Det kändes inte som att Elliot blev sådär överlycklig över att fira den tjugofemte med familjen Boyd istället för sin egen familj. Det förstod Seb, såklart. Han var inte så extremt dum att han trodde att alla skulle älska att fira jul tillsammans med dem istället för med sina egna släktingar.
”Vi måste ju inte fira tillsammans”, tillade han sedan, efter att Elliot sagt det där om Eric. ”Dina syskon kanske inte älskar att fira jul någon annan dag heller liksom.” Ja, för trots att han brydde sig mer om sin mammas känslor så ville han ändå inte att Elliots syskon skulle hata honom. Typ, ’du stjäl vår bror! Vem fan tror du att du är?!’. Nej, bäst att hålla sig på god fot med så många som möjligt.

Det var skrattretande hur snabbt Elliots känslor och tankar kunde skifta. Ena sekunden fanns idén om att inte fira jul ihop inte på kartan och nästa lät det nästan rimligt. Bara nästan, dock. Elliot ville ju vara nära Seb hela tiden. Tja, nästan. De båda behövde lite space ibland, men inte nödvändigtvis på juldagen. Åh. Dilemma.
”Men jag vill ju vara med dig”, mumlade han till svar och började pilla med tröjärmen. Jösses Elliot, är du fem? Fast var det så konstigt att vilja spendera högtider tillsammans med personen en älskade? Nej, det kunde det faktiskt inte vara.

Åh. Det där var nästan lite för gulligt. Men jag vill ju vara med dig. Hur var det möjligt för en snart trettio år gammal man att vara så gullig? Seb förstod sig inte på det. Inte alls. Men han klagade inte. Sötheten upplöste den tryckta stämningen som Seb börjat få på känn. Fast det var nog bara han som överreagerade allting. Att prata om jul och julfirande gillade han inte alls. Det kändes alltid som att någon skulle bli trampad på tårna.
"Och jag vill vara med dig", mumlade han tillbaka, och vred på överkroppen och huvudet så att han förhoppningsvis kunde lämna en puss på Elliots kind, samtidigt som han fortfarande hade händerna nere i vattnet. "Men det är bara några dagar."

Elliot hade ingen tanke alls på att vara söt. Han kände sig mest fånig. Men samtidigt var det väl ändå fint att de två inte ville vara ifrån varandra och om Seb tyckte Elliot var söt för det så var väl inte det nåt negativt. Den äldre hade också noterat att stämningen blivit lite tryckt, men det tycktes bli bättre igen. Pussen på kinden blev som ett litet plåster på såren. Orden hjälpte givetvis också. Elliot ville hänga med Seb och detsamma vice versa. Precis som det skulle vara.
”Du kanske kan komma till mig typ dagen efter eller så?”, föreslog Elliot. Det var väl inte alltför orimligt? Hmm. Helt klart värt ett försök ändå. Även om den äldre inte kunde förklara det till fullo så kändes det viktigt att Seb fick träffa syskonen och tvärtom. Dem alla hade ju varit stöttande sedan första stund, men ändå. Och pojkvännen verkade väl trivas hyfsat bland syskonen Parker? Det var i alla fall så Elliot hade tolkat det.
”Mer än så klarar jag inte”, fortsatte han och hoppade ned från diskbänken. Därefter slingrade han armarna kring den yngre, från sidan. Vilket troligtvis imte underlättade diskningen för fem öre, men Elliot klängde sig i alla fall inte fast. Bara kram-ish och ett lutat huvud mot axeln intill.

Den där tidsplanen fick nog gås igenom senare och bestämmas. Sebs huvud orkade inte med just då, men han kunde i alla fall komma fram till att Elliots förslag inte var sådär jätterimligt.
"Vi kan prata mer om det sen?" föreslog han, men behöll blicken och fokuset på disken framför sig. Dock blev det mycket svårare när Elliot kramade om honom. En mysig Elliot gjorde inga under för koncentrationen. Ville den äldre ens att Seb skulle bli klar med disken? Det kändes inte som det. Det kändes inte som att det spelade någon roll ifall disken stod kvar över natten.
"Vad sägs om att jag tar resten av disken imorgon bitti?" frågade han och torkade av händerna på handduken bredvid diskhon. "Så kan vi... titta på film, eller något?"

"Mm", mumlade han till svar. Nej, kanske var det inte en helt rimlig tidsplan, men som sagt var det värt ett försök och det gick väl att diskutera. Kolla flygtider och sånt. Vilket Elliot helst hade checkat av typ igår. Ha allt planerat. Men nu var inte livet så och ibland var det en väldig tur att sambon kunde hålla den äldre kvar på jorden. Chilla lite. Det där gick ju att bestämma dagen därpå. Eller dagen efter det. Ingen brådska, Elliot.
Inte diska klart? Bara tanken fick något att gnaga inom den äldre. Trots att det var han själv som hade försvårat diskningen. Åh, jobbigt. Men istället för att säga allt det där nickade han bara till svar och blickade upp mot den yngre.

Visst var Seb medveten om att Elliot inte var vidare förtjust i att låta disken stod ogjord - men det var liksom ingen större grej. Världen gick inte under om den stod kvar under natten. Nej, det var bara fisk. Inget mer än så. Vid detta tillfället behövde han dock inte övertala den äldre om att det var okej att lämna kvar disken, för han nickade ändå. Bra. Seb var lite för trött och slö för att lyckas med en övertalning som inte skulle misslyckas och leda till att Elliot själv stod och diskade det sista.
”Väljer du vad vi ska titta på så byter jag om?” frågade han och blickade ner i de där gröna ögonen (som klyschigt nog fortfarande fick det att pirra till i magen).

"Så du litar på mig för ett sånt viktigt uppdrag?", svarade Elliot skämtsamt och lyfte frågande på ett ögonbryn. Sebastian var bäst på filmer. Helt klart. Elliot var lost när det kom till sådant. Så det var i princip alltid den yngre som fick välja. Inte minst för Elliots totala oförmåga att välja saker. Visst hade han övat på det. Ja, herregud. På jobbet gjorde han viktiga val hela dagarna. Men när det kom till hemmet och småsaker, nej då var han precis lika hopplös som den sjuttonåriga Elliot. Nåväl, något att slökolla på en fredagskväll i December kunde väl inte vara allt för svårt. Åh, det var ju jul snart...Han svängde om och skuttade bort till teven, samtidigt som han över axeln ropade; "Åh, nu kommer du inte undan att se julfilm Sebbieseb!"

Det var kanske dumt. Att välja film var ju faktiskt ett viktigt uppdrag. Han skämtade inte ens. Nej, en fredagskväll med en dålig film? Det var att förstöra den bästa stunden på hela veckan. Och när Elliot tillade det där om julfilm? Blä. Julfilmer kunde vara mysiga och så - på julafton. Inte en dag tidigare! Det kunde väl inte bara vara familjen Boyd som hade samma tradition?
”Det är för tidigt för sånt!!” protesterade han samtidigt som han stängde dörren om sig till sovrummet.
Herregud. Egentid. Äntligen. Inte för att det var något fel på Elliot, men egentid. Fanns det något mer underbart efter en lång dag? Några minuter i ensamhet. Fy, vad deppigt det lät. Men var man introvert så var man.
Och det var just den där introverten inom honom som fick hela ombytet att ta ett par minuter längre än vad det egentligen borde ha gjort. Nåväl. Några extra minuter senare kom han ut ur sovrummet iklädd svarta mjukisbyxor och en vit t-shirt. Kläder som man faktiskt kunde andas i, det vill säga.
”Har du valt än?”

På de få minuter som Sebastian var borta, hann Elliot överväga att gå och se om något hade hänt typ tio gånger. Sådär lång tid kunde det ju omöjligen ta att byta om. Samtidigt så visste Elliot om att den yngre hade ett behov av att vara ensam. Det var långt ifrån första gången han försvann iväg längre stund en väntat. Och i början hade ”Elliot Den Nervöse” yrt runt och oroat sig så fort den andre var utom synhåll, men saker och ting hade verkligen blivit bättre. Vilket var skönt för Elliot, men kanske främst för Seb. Ja, jösses vad han hade fått stå ut med under alla år tillsammans.
”Inte om du vägrar julfilm”, svarade den äldre och lutade huvudet på sned. De stora, gröna ögonen blickade upp mot de smalare, mörka. Han flyttade sig ett par centimeter i soffan för att visa att det fanns plats där intill. Vilket Seb utan tvekan redan visste, men äsch, det var ju så man gjorde. Närhet var ju underbart. ”Men glee kanske?”.