PRS Nymphadora Black och Ginerva2003

Alva hängde med sina vänner, och så fort hon och Vidar blev ensamma (eller tja, så ensamma som det går att bli i de aldrig folktomma korridorerna) frågade hon honom om vad han trodde hände i lägret. Ingen av dem hade fått tillåtelse att bege sig dit förrän lovet

Bella gick ensam i en koridor och såg en flicka som hon tror hette Alva prata med en kolle.
hon sa något om ett läger.
hon blev välldigt nyfiken.
" vad för läger" frågade hon.

Alva ryckte till när hon hörde Bellas röst. Fan. Hur skulle hon ta sig ut det här? Kunde hon bara säga som det var? Regel nummer två var att man inte fick berätta för vanliga dödliga om lägret (regel nummer ett var att man inte fick dricka kaffe efter kl 17). Vissa personer berättade ju om det ändå, och ingenting allvarligt hade hänt med dem, men Alva ville inte riskera att möta sin mors vrede. Men å andra sidan verkade Bella inte heller vara en vanlig dödlig. Kanske inte ens dödlig. Nånting med den den auran som hon utstrålade...

Alva sneglade mot Vidar som mötte hennes blick och nickade svagt - Alva hade tidigare nämnt Bella för Vidar.
Alva drog ett djupt andetag och vända sig mot Bella. ”Du får inte riktigt berätta det här för någon. Hmm... det här kan ta ett tag att förklara... slå dig ner!”

hon tyckte detta var skumt
" okej" sa hon och satte sig

Alva skruvade lite på sig.
”Ehm... jag börjar med att be om ursäkt i förväg, för det här kanske en lite konstigt fråga, den är kanske rätt privat, men ändå viktig. Jag måste börja med att kolla: vad vet du om dina föräldrar?”

" inget jag är adopterad varför undrar du" frågade hon som började tycka att detta blev konstigare och konstigare.

Alva gav Vidar en menade blick. Han nickade och mimade ”väsen”.

Jag vände mig mot Bella igen. ”Hmm... är du bekant med den nordiska mytologin? Alla väsen och sånt där?”
Alva tittade forskande på Bella.

” nej och ni är bara konstiga” sa hon och reste sig för att gå där ifrån.

Alva suckade irriterat och vände sig ilsket mot Vidar.
”Jaha, det gick ju riktigt bra! Om hon frågar får hon ju åtminstone lyssna på svaret!” Alva började resa på sig men blev neddragen av Vidar igen.
”Lugna dig nu, det tjänar ingenting till... och för övrigt så är det lite konstigt...”
”Tar du hennes parti nu också?” fräste Alva och gestikulerade med armarna.
Vidar suckade. ”Nä, men... lugna dig bara lite, okej?”

Bella gick iväg.
alltså dom var bara så konstiga.